Multipel skleros (MS)

Multipel skleros (MS)

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Multipel skleros (MS) är en kronisk, inflammatorisk sjukdom i det centrala nervsystemet. Sjukdomen angriper myelinet, det isolerande lagret runt nervtrådarna, vilket leder till att nervsignaler inte längre leds som de ska. Orsaken är inte helt klarlagd men samspelet mellan genetiska faktorer, immunsystemets reaktioner och miljöfaktorer som rökning och virusinfektioner anses ha betydelse. Sjukdomen debuterar ofta i åldern 20–40 år och är vanligare hos kvinnor än hos män. I Sverige lever cirka 20 000 personer med MS, och varje år insjuknar omkring 1 000 personer.

Symtom att observera och rapportera
Symtomen varierar mellan individer och beror på vilka delar av nervsystemet som är drabbade. Vanliga symtom är synnedsättningar, domningar, balansproblem, trötthet (fatigue), muskelsvaghet, nedsatt känsel och koordinationssvårigheter. Kognitiva problem som minnessvårigheter och koncentrationssvårigheter kan också förekomma. Sjukdomen kan ge skovvisa försämringar följda av förbättringar eller vara progressiv med en långsamt tilltagande funktionsnedsättning.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs utifrån sjukdomshistoria, neurologisk undersökning och magnetkameraundersökning (MR) där man kan se inflammatoriska förändringar i hjärna och ryggmärg. Ryggvätskeprov (lumbalpunktion) kan också påvisa avvikande immunologiska markörer. Det finns ingen botande behandling, men bromsmediciner kan dämpa inflammationen, förlänga tiden mellan skov och minska risken för nya nervskador. Kortison används vid akuta skov för att lindra inflammationen. Symtomlindrande behandlingar kan innefatta fysioterapi, arbetsterapi och läkemedel mot till exempel spasticitet eller smärta.

Omvårdnad
Omvårdnaden syftar till att underlätta vardagen och stärka individens förmåga att hantera sjukdomen. Viktiga delar är att observera förändringar i funktionsförmåga och rapportera till ansvarig sjuksköterska eller läkare. Trötthetshantering, stöd vid gångsvårigheter, hjälpmedel och bostadsanpassning kan bli aktuella. Psykosocialt stöd är betydelsefullt för att minska oro och depression. Ett personcentrerat arbetssätt, där vårdtagaren får vara delaktig i planeringen, är avgörande för att öka livskvaliteten.