📄 Ångesttillstånd hos äldre och yngre

Ångest är en naturlig reaktion på stress och potentiella faror, men när den blir överdriven, ihållande och svår att hantera kan den utvecklas till ett ångesttillstånd. Dessa tillstånd är bland de vanligaste psykiska sjukdomarna och påverkar människor i alla åldrar. Enligt Folkhälsomyndigheten lider cirka 25 % av befolkningen av någon form av ångestsyndrom under sin livstid.

Ångest kan yttra sig på olika sätt beroende på individens ålder, livssituation och sårbarhetsfaktorer. Hos unga kan ångest ofta ta sig uttryck i skolrelaterad oro, social ångest eller panikattacker, medan äldre kan uppleva generaliserad ångest eller sjukdomsrelaterad oro. Ångestsyndrom kan leda till stort lidande och påverka individens förmåga att fungera i vardagen, men med rätt stöd och behandling kan många återfå en god livskvalitet.

I detta avsnitt beskrivs vanliga ångestsyndrom, deras orsaker, symtom och behandlingsalternativ. Vi lyfter även fram undersköterskans roll i att bemöta och stödja personer med ångest.

Olika former av ångesttillstånd

Ångesttillstånd kan delas in i flera undergrupper beroende på symtom och utlösande faktorer. De vanligaste inkluderar:

• Generaliserat ångestsyndrom (GAD) – Kännetecknas av överdriven och okontrollerbar oro kring olika aspekter av livet, såsom ekonomi, hälsa och framtid.
• Paniksyndrom – Plötsliga och återkommande panikattacker med symtom såsom hjärtklappning, andnöd och yrsel.
• Social ångest (social fobi) – Stark rädsla för att bli granskad eller bedömd av andra, vilket kan leda till undvikande av sociala situationer.
• Tvångssyndrom (OCD) – Ångestladdade tvångstankar och ritualer som individen känner sig tvungen att utföra för att minska sin ångest.
• Fobier – Intensiv rädsla för specifika objekt eller situationer, t.ex. spindlar, höjder eller flygresor.
• Hälsoångest (hypokondri) – Överdriven oro för att vara allvarligt sjuk trots medicinska försäkringar om motsatsen.
• Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) – En ångeststörning som utvecklas efter en traumatisk händelse, behandlas separat i ett senare avsnitt.

Åldersrelaterade skillnader i ångest

Hos yngre personer kan ångest visa sig genom skolrelaterade problem, separationsångest, prestationskrav eller tvångsmässiga beteenden. Obehandlad ångest i barndomen kan öka risken för depression och social isolering i vuxenlivet.

Hos äldre kan ångest i högre grad vara kopplad till ensamhet, fysisk sjukdom och livsförändringar såsom pensionering eller förlust av en livspartner. Ofta missas ångest hos äldre då symtomen kan misstas för demens eller kroppsliga sjukdomar.

Orsaker och riskfaktorer

Ångestsyndrom uppstår genom en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer:

• Genetik och neurobiologi: Ärftliga faktorer och obalanser i signalsubstanser såsom serotonin och GABA påverkar risken att utveckla ångest.
• Trauma och stress: Tidigare negativa upplevelser kan trigga ångest och skapa undvikandebeteenden.
• Personlighet: Människor med hög känslighet eller tendens till perfektionism kan vara mer sårbara.
• Sjukdom och medicinering: Vissa somatiska sjukdomar och läkemedel kan ge upphov till ångestliknande symtom.
• Sociala faktorer: Otrygg uppväxt, mobbning eller brist på stödjande relationer kan påverka utvecklingen av ångest.

Symtom

Ångest påverkar både kroppen och psyket och kan ta sig olika uttryck:

• Fysiska symtom: Hjärtklappning, andnöd, yrsel, muskelspänningar, svettningar, magbesvär.
• Psykiska symtom: Katastroftankar, oro, koncentrationssvårigheter, överdriven vaksamhet.
• Beteendemässiga symtom: Undvikande av vissa situationer, tvångshandlingar, isolering.

Diagnostik

Ångestsyndrom diagnostiseras enligt DSM-5 och ICD-10. Bedömningen görs genom kliniska samtal och självskattningsformulär såsom BAI (Beck Anxiety Inventory) och GAD-7 (Generalized Anxiety Disorder Scale).

Behandling och omvårdnad

Behandlingen av ångestsyndrom varierar beroende på individens behov och kan inkludera:

• Psykologisk behandling: Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den mest effektiva behandlingen för ångesttillstånd.
• Läkemedelsbehandling: SSRI och SNRI används för att reglera signalsubstanser i hjärnan. Vid akut ångest kan bensodiazepiner användas, men dessa är beroendeframkallande och används med försiktighet.
• Avslappnings- och andningstekniker: Mindfulness, meditation och djupandning kan minska ångestsymtom.
• Fysisk aktivitet: Regelbunden motion har en positiv effekt på ångest genom att sänka stressnivåerna.
• Exponeringsterapi: Gradvis exponering för det som orsakar ångest kan hjälpa individen att hantera sina rädslor.

Undersköterskans roll vid vård av personer med ångest

• Vara lugn, lyhörd och skapa en trygg miljö för patienten.
• Uppmärksamma ångestreaktioner och anpassa bemötandet efter individens behov.
• Stödja patienten i vardagliga aktiviteter och uppmuntra till struktur och rutiner.
• Ge information om ångesthantering och tekniker för att minska oro.
• Rapportera om patientens ångest förvärras eller påverkar den fysiska hälsan.

Förebyggande åtgärder och återhämtning

• Psykoedukation: Information om ångest och hur den kan hanteras.
• Livsstilsförändringar: Regelbunden sömn, motion och hälsosam kost.
• Socialt stöd: Att ha stöd från familj, vänner och vårdpersonal kan minska ångest.
• Stresshantering: Lär sig hantera stressiga situationer genom avslappning och planering.