📄 Det salutogena perspektivet

📄 Det salutogena perspektivet

Medan de flesta psykologiska perspektiv försöker förklara varför människor blir sjuka, ställer det salutogena perspektivet en annan fråga:

"Vad är det som gör att människor klarar sig, trots påfrestningar och svårigheter?"

Begreppet salutogenes kommer från latinets salus (hälsa) och grekiskans genesis (ursprung), och myntades av Aaron Antonovsky, en medicinsk sociolog som forskade på kvinnor som överlevt koncentrationsläger under andra världskriget. Han förundrades över hur vissa av dessa kvinnor, trots fruktansvärda trauman, ändå kunde uppleva hälsa, balans och livsmening.

Hans slutsats: hälsa är inte ett "allt eller inget" – utan ett kontinuum. Alla människor befinner sig någonstans mellan hälsa och ohälsa, och det viktiga är att förstå vad som hjälper oss att röra oss mot det friska.

Känsla av sammanhang (KASAM)

Antonovsky formulerade tre nyckelfaktorer som skapar förutsättningar för hälsa – även under psykisk påfrestning. Tillsammans bildar de det han kallade KASAM (Känsla Av SAMmanhang):

1. Begriplighet – att livet är förutsägbart och begripligt

2. Hanterbarhet – att man har resurser för att möta krav

3. Meningsfullhet – att det man gör har en inre betydelse

KASAM är alltså ett inre förhållningssätt. Det handlar inte om att allt i livet måste vara lätt – utan om att individen känner att det är värt att kämpa. Ju starkare KASAM, desto bättre psykisk hälsa.

Salutogen vård och omsorg

Inom psykiatrisk vård innebär ett salutogent förhållningssätt att:

• Fokusera på det som fungerar, inte bara på problem

• Stärka individens egenskaper, copingstrategier och resurser

• Skapa struktur, förutsägbarhet och meningsfulla aktiviteter

• Främja delaktighet och självbestämmande

Det är inte bara behandling som helar – mening, sammanhang och relationer har minst lika stor betydelse.

Fallet Marcus

Marcus är 50 år och har återkommande depressioner. Han är sjukskriven sedan länge och har svårt att se någon framtidstro. Trots många behandlingsförsök känner han sig nedstämd, ensam och hopplös.

En undersköterska på hans boende börjar samtala med honom om hans tidigare liv. Det visar sig att Marcus en gång i tiden arbetat som vaktmästare – och trivts med praktiskt arbete. Personalen föreslår att han ska hjälpa till med små uppgifter på boendet: byta glödlampor, fixa gardiner, hämta post.

Till en början är Marcus skeptisk, men han märker snart att de små uppdragen gör skillnad. Han får struktur, uppskattning och känner sig behövd.

Gradvis väcks hans känsla av sammanhang – och därmed en ny riktning.

    💭 Hur kan du som undersköterska hjälpa till att skapa begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i vardagen för den du vårdar?