📄 Emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS)

Hur är det att leva med känslor som skiftar snabbt och intensivt? Hur påverkar EIPS relationer och vardag? Och hur kan vården ge rätt stöd till personer med denna diagnos?

Emotionell instabil personlighetsstörning (EIPS), ofta kallad borderline personlighetsstörning, är en psykisk sjukdom som kännetecknas av instabila relationer, kraftiga humörsvängningar, impulsivitet och en stark rädsla för övergivenhet. Många upplever också intensiv självkritik, självskadebeteenden och en osäker självbild.

Sjukdomen innebär stora utmaningar, men rätt behandling och stöd kan hjälpa individer att utveckla bättre känsloreglering, mer stabila relationer och en ökad livskvalitet. I detta kapitel går vi igenom orsaker, symtom, diagnostiska verktyg, behandling samt hur vård och omvårdnad kan stödja en långsiktig återhämtning.

Orsaker till EIPS

Det finns ingen enskild orsak till EIPS, men forskningen pekar på en kombination av biologiska och psykosociala faktorer:

• Genetisk sårbarhet – Släktingar till personer med EIPS har en ökad risk att själva utveckla sjukdomen.
• Neurobiologiska faktorer – Störningar i hjärnans reglering av känslor och impulskontroll.
• Trauma och barndomsupplevelser – Tidiga anknytningsproblem, emotionell försummelse och övergrepp kan vara riskfaktorer.
• Högkänslighet och temperament – Personer med EIPS reagerar ofta starkare på känslomässiga stimuli.

Symtom och diagnoskriterier

EIPS kännetecknas av:

• Intensiva och instabila relationer – Svårigheter att hantera närhet och separation.
• Impulsivitet – Riskbeteenden såsom shopping, drogbruk, hetsätning eller farliga aktiviteter.
• Känslomässig instabilitet – Snabba svängningar mellan ilska, ångest och depression.
• Självskadebeteenden och suicidtankar – Vanligt vid svår stress och kris.
• Identitetsförvirring – Osäker självbild och ändrade livsmål.

Diagnosen ställs genom strukturerade intervjuer och kliniska bedömningar, ofta med:

• SCID-II (Structured Clinical Interview for DSM-IV Axis II Disorders) – En standardiserad diagnostisk intervju.
• DIP-Q (DSM-IV and ICD-10 Personality Questionnaire) – Ett självskattningsformulär för personlighetsstörningar.

Behandling av EIPS

Psykoterapeutiska metoder

• Dialektisk beteendeterapi (DBT) – Den mest etablerade behandlingen, med fokus på känsloreglering och krishantering.
• Mentaliseringsbaserad terapi (MBT) – Hjälper patienten att förstå sina egna och andras känslor och tankar.
• Schemafokuserad terapi – Bearbetar djupt rotade negativa mönster.

Läkemedelsbehandling

Det finns inga specifika läkemedel för EIPS, men vissa mediciner kan användas för att lindra symtom:

• Antidepressiva – Vid samtidig depression och ångest.
• Antipsykotiska läkemedel – För att minska impulsivitet och ilska.
• Stämningsstabiliserare – Kan vara till hjälp vid extrema känslovariationer.

Vård, omsorg och omvårdnad

Personer med EIPS har ofta en hög vårdkonsumtion, och rätt bemötande kan vara avgörande för att skapa förtroende och stabilitet:

• Långsiktigt stöd – Patienten behöver en stabil behandlingsrelation.
• Krishantering och suicidprevention – Viktigt att ha en plan vid emotionella kriser.
• Struktur och förutsägbarhet – Personer med EIPS mår ofta bättre med tydliga rutiner och gränser.
• Empatiskt och validerande bemötande – En viktig del av vårdpersonalens arbete är att lyssna utan att döma.

Prevention och återhämtning

Även om EIPS kan vara en utmanande diagnos, finns det goda möjligheter till återhämtning:

• Terapeutisk behandling – Regelbunden terapi kan förbättra livskvaliteten avsevärt.
• Självhjälpsstrategier – Meditation, fysisk aktivitet och kreativa uttryck kan hjälpa vid känsloreglering.
• Stöd från anhöriga och vårdpersonal – En trygg omgivning är avgörande för att minska risken för återfall.