Jump to content
  • 📄 De mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna; vilka de Ă€r, hur de förhĂ„ller sig till stat och individ och hur man kan utkrĂ€va sina individuella och kollektiva mĂ€nskliga rĂ€ttigheter

    De mÀnskliga rÀttigheterna utgör grunden för internationell rÀtt och Àr centrala för demokratin. De fastslÄr att varje mÀnniska har ett medfött och lika vÀrde, oavsett bakgrund, kön, tro, ursprung eller livssituation. RÀttigheterna Àr universella, odelbara och ömsesidigt beroende av varandra. De omfattar sÄvÀl civila och politiska rÀttigheter (t.ex. yttrandefrihet, röstrÀtt och rÀtt till rÀttvis rÀttegÄng) som ekonomiska, sociala och kulturella rÀttigheter (sÄsom rÀtten till utbildning, arbete och hÀlsa).

    De mÀnskliga rÀttigheterna regleras frÀmst genom internationella konventioner, sÄsom FN:s allmÀnna förklaring om de mÀnskliga rÀttigheterna frÄn 1948, samt efterföljande konventioner som Europakonventionen, Barnkonventionen och Konventionen om rÀttigheter för personer med funktionsnedsÀttning. Sverige Àr bunden av dessa och har skyldighet att omsÀtta dem i sin nationella lagstiftning och förvaltning.

    RĂ€ttigheterna gĂ€ller bĂ„de i förhĂ„llande till staten (vertikalt perspektiv) och i vissa fall mellan individer (horisontellt perspektiv). Staten har ett ansvar att respektera, skydda och frĂ€mja dessa rĂ€ttigheter. Det innebĂ€r att offentliga aktörer inte bara ska undvika att krĂ€nka rĂ€ttigheter – de ska ocksĂ„ aktivt se till att mĂ€nniskor kan utöva dem. Till exempel mĂ„ste staten sĂ€kerstĂ€lla att alla barn fĂ„r tillgĂ„ng till skola, att kvinnor skyddas mot vĂ„ld och att personer som diskrimineras har möjlighet till rĂ€ttslig prövning.

    Möjligheten att utkrĂ€va sina rĂ€ttigheter varierar beroende pĂ„ om det handlar om individuella eller kollektiva rĂ€ttigheter. Individuella rĂ€ttigheter kan ofta prövas i domstol – bĂ„de nationellt och internationellt – medan kollektiva rĂ€ttigheter ibland krĂ€ver politiskt inflytande, civilsamhĂ€llets organisering eller internationell opinionsbildning. Exempel pĂ„ kollektiva rĂ€ttigheter Ă€r minoriteters rĂ€tt till kultur, sprĂ„k och religionsutövning, eller urfolks rĂ€tt till mark och sjĂ€lvbestĂ€mmande.

    Att kÀnna till sina rÀttigheter Àr en förutsÀttning för att kunna försvara dem. Det Àr dÀrför centralt att utbildning i mÀnskliga rÀttigheter finns tillgÀnglig och att medborgare ges verktyg att identifiera krÀnkningar, förstÄ sina möjligheter till upprÀttelse och delta i samhÀllsutvecklingen. Myndigheter, domstolar, internationella organisationer och civilsamhÀllesaktörer samverkar i detta arbete.

    💭 ReflektionsfrĂ„ga
     
     
      Hur skulle samhĂ€llet pĂ„verkas om vissa grupper inte kunde utkrĂ€va sina mĂ€nskliga rĂ€ttigheter i praktiken? Vilket ansvar har du sjĂ€lv, som framtida samhĂ€llsmedborgare eller yrkesperson, för att dessa rĂ€ttigheter respekteras?
     
     


     


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Join the conversation

    You are posting as a guest. If you have an account, sign in now to post with your account.
    Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

    Guest
    Add a comment...

    ×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

      Only 75 emoji are allowed.

    ×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

    ×   Your previous content has been restored.   Clear editor

    ×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Create New...