📄 Sätt att styra – olika statsskick och hur makt fördelas

📄 Sätt att styra – olika statsskick och hur makt fördelas

Hur ett land styrs beror på dess statsskick – det vill säga vilka som har makten, hur de får den och hur den kontrolleras. Statsskick handlar både om vem som bestämmer och hur besluten fattas. Vissa system bygger på att makten kommer från folket, andra på religiös auktoritet, tradition eller militär kontroll.

Det är viktigt att skilja mellan statsskick (t.ex. monarki eller republik) och styrelseskick (t.ex. demokrati eller diktatur). Ett land kan vara både en monarki och en demokrati, som Sverige – eller både en republik och en diktatur, som Nordkorea.

Exempel: olika statsskick och styrelseskick

Viktiga begrepp

Demokrati – Ett system där folket har makten, direkt eller via valda representanter. Demokratier kräver fria val, yttrandefrihet och rättssäkerhet.

Direkt demokrati – Medborgarna röstar själva i varje fråga. Ovanligt i stora samhällen men förekommer i lokala beslut eller folkomröstningar.

Representativ demokrati – Medborgarna väljer politiker som fattar beslut åt dem. Vanligast i moderna stater.

Diktatur – Makten ligger hos en eller några få. Val är ofta riggade eller saknas. Yttrandefrihet är begränsad.

Monarki – Statschefen är kung eller drottning. Kan vara demokratisk (som i Sverige) eller odemokratisk (som i Saudiarabien).

Republik – Statschefen är folkvald, ofta en president. Republiker kan vara demokratiska eller auktoritära.

Parlamentarism – Regeringen måste ha stöd i parlamentet (som riksdagen). Om parlamentet saknar förtroende för regeringen måste den avgå.

Presidentstyre – Presidenten är både statschef och regeringschef och har stor makt. Exempel: USA, Brasilien.

Konstitution / grundlag – Landets viktigaste lagar. Bestämmer hur makten ska utövas och begränsas. I Sverige finns fyra grundlagar.

Suveränitet – Ett lands rätt att själv bestämma över sitt territorium och sina lagar utan inblandning utifrån.

Demokratier ser olika ut

Även om många länder kallar sig demokratiska, ser det olika ut i praktiken. I en del länder hålls val, men utan verkliga alternativ. I andra kan media kontrolleras av makthavare. Det räcker inte med att ha val – det måste också finnas fri debatt, fungerande rättsväsende och skydd för minoriteter.

Exempel: folkomröstningar i Sverige

Sverige har haft flera folkomröstningar där medborgarna fått ta ställning till viktiga frågor. Dessa är exempel på direkt demokrati – men de är rådgivande, inte bindande. Det betyder att riksdagen kan fatta ett annat beslut än folkets majoritet – även om det är ovanligt.

• 1922: Införa totalt alkoholförbud – nej

• 1955: Behålla vänstertrafik – nej till byte, men trafiken lades ändå om till höger 1967

• 1980: Kärnkraftens framtid – delat resultat, beslut om långsam avveckling (som sedan fördröjdes)

• 1994: Gå med i EU – ja

• 2003: Införa euron – nej, Sverige behöll kronan

💡 Att tänka på: Folkomröstningar ger legitimitet, men är ofta svåra att tolka. Politiker kan känna sig bundna av resultatet – men är inte juridiskt skyldiga att följa det.

💭 Reflektionsfråga
Hur påverkar det människors liv vilka som har makten – och hur den makten kan kontrolleras? Skulle du känna dig tryggare i ett land med kung, president eller folkvald regering – och varför?