Hur förklarar Erik H. Erikson utvecklingskriser? Hur kan Eriksons livslånga socialisation öka förståelsen för brukares livssituation och mående?

Erik H. Erikson (1902–1994) beskrev den psykosociala utvecklingen som en livslång process där varje period kännetecknas av en utvecklingskris. Med kris menade han en avgörande utmaning eller konflikt som individen behöver hantera. Utfallet kan bli positivt eller negativt, vilket i sin tur påverkar fortsatt utveckling och välbefinnande.

De åtta utvecklingsstadierna är:

1. Spädbarnsåldern (0–1 år) – Tillit vs misstro

   • Positivt: barnet utvecklar grundläggande tillit om omvårdnaden är kärleksfull och förutsägbar.

   • Negativt: otrygg anknytning och misstro till andra.

2. Småbarnsåren (1–3 år) – Självständighet vs skam och tvivel

   • Positivt: barnet utvecklar självständighet och vilja genom att pröva själv.

   • Negativt: överkontroll kan leda till känslor av skam och tvivel på den egna förmågan.

3. Förskoleåldern (3–6 år) – Initiativ vs skuld

   • Positivt: barnet vågar ta initiativ, leka och utforska.

   • Negativt: stark kritik kan leda till skuld och passivitet.

4. Skolåldern (6–12 år) – Flit vs underlägsenhet

   • Positivt: utveckling av arbetsamhet, ansvar och förmåga att samarbeta.

   • Negativt: känsla av underlägsenhet och misslyckande.

5. Ungdomen (12–20 år) – Identitet vs rollförvirring

   • Positivt: en stabil identitet formas genom utforskande av roller och värderingar.

   • Negativt: osäkerhet kring vem man är kan leda till förvirring och splittrad självbild.

6. Tidiga vuxenåren (20–40 år) – Intimitet vs isolering

   • Positivt: förmåga att skapa nära relationer och partnerskap.

   • Negativt: oförmåga till närhet kan leda till ensamhet och isolering.

7. Medelåldern (40–65 år) – Produktivitet vs stagnation

   • Positivt: känsla av mening genom arbete, omsorg och engagemang för nästa generation.

   • Negativt: stagnation, passivitet och brist på utveckling.

8. Ålderdomen (65 år och uppåt) – Integritet vs förtvivlan

   • Positivt: upplevelse av helhet, mening och acceptans av livet.

   • Negativt: ånger, bitterhet och förtvivlan över det som inte blev.

Praktisk innebörd i vård och omsorg:
Eriksons teori hjälper personal att förstå brukares livssituation och känslor. En äldre person som uttrycker oro eller bitterhet kan förstås i ljuset av den sista fasen (integritet vs förtvivlan). En ungdom med identitetsproblematik kan behöva särskilt stöd i att hitta trygghet och tillhörighet. Att förstå dessa utvecklingskriser gör det lättare att bemöta människor med respekt för deras livshistoria och nuvarande behov.

Exempel i omsorgen:

• En brukare som känner skam över att behöva hjälp kan förstås i ljuset av småbarnsårens konflikt mellan självständighet och tvivel.

• En ung person på HVB-hem kan brottas med identitetsfrågor och risk för rollförvirring.

• En äldre person som känner tillfredsställelse i att berätta om sitt liv visar på integritet, medan någon som fastnar i ånger kan befinna sig i förtvivlan.

Aktuell statistik:
Enligt Folkhälsomyndigheten (2023) uppger nästan 40 % av personer över 65 år att de ofta ser tillbaka på livet med blandade känslor av mening och oro. Detta illustrerar Eriksons sista utvecklingsfas och visar varför förståelsen för livslånga utvecklingskriser är viktig i omsorgen.

Källor:

• Erikson, E. H. (1994). Identity and the Life Cycle. W. W. Norton & Company.

• Socialstyrelsen (2023). Äldres psykiska hälsa.

• Folkhälsomyndigheten (2023). Psykisk hälsa bland äldre.