Vad menas med begreppet socialisationsprocessen? Hur kan detta fungera inom social omsorg?

Socialisationsprocessen är den livslånga process där individen lär sig samhällets normer, värderingar, språk och beteenden. Den börjar i familjen och fortsätter i skolan, bland vänner, på arbetsplatsen och i olika sociala och kulturella sammanhang. Processen gör att vi kan fungera i gemenskap med andra och utveckla en identitet.

Praktisk innebörd i vård och omsorg:
För brukare kan socialisationsprocessen påverkas av sjukdom, funktionsnedsättning eller livssituation. Personalens uppgift blir då att stödja brukaren i att bibehålla eller utveckla sina sociala färdigheter och sin delaktighet i samhället. I vissa fall kan personalen själva fungera som en ny socialisationsmiljö, särskilt för personer som lever i institutionsmiljö eller har få andra nätverk.

Exempel:

• Ett barn som växer upp i familjehem får nya socialisationsmönster genom fosterföräldrar och skola.

• En äldre person på särskilt boende kan behöva stöd för att hitta sin plats i nya sociala sammanhang och anpassa sig till rutiner i boendet.

• En person med funktionsnedsättning kan genom daglig verksamhet få stöd i att utveckla sociala färdigheter, som att samarbeta eller ta ansvar.

Aktuell statistik:
Enligt Socialstyrelsen (2023) lever drygt 140 000 barn i Sverige i familjer där socialtjänsten har gjort insatser för barnets trygghet och utveckling. Detta visar att socialisationsprocessen inte alltid är självklar, utan att samhällets olika aktörer ofta behöver stötta och komplettera den.