Beskriv skillnaden mellan etnocentrism och kulturrelativism samt risker och möjligheter.

Etnocentrism innebär att betrakta sin egen kultur som norm och mäta andra kulturer utifrån den. Det kan leda till att man ser det egna sättet att leva som ”rätt” och andra som ”fel” eller ”mindre värda”. Etnocentrism kan skapa avstånd, fördomar och diskriminering, men kan också ge en känsla av samhörighet i den egna gruppen.

Kulturrelativism är motsatsen – att försöka förstå en kultur utifrån dess egna värderingar och sammanhang. Det innebär att man avstår från att döma utifrån sina egna normer och i stället försöker se betydelsen av beteenden och traditioner för den kultur de kommer ifrån. Detta kan öka förståelsen, minska konflikter och bidra till respekt i mångkulturella möten.

I social omsorg kan båda perspektiven få konsekvenser. Ett etnocentriskt bemötande riskerar att brukare inte känner sig respekterade eller får svårt att uttrycka sina behov. Ett kulturrelativistiskt förhållningssätt kan däremot skapa större delaktighet och tillit, men får inte innebära att man accepterar handlingar som strider mot lagar eller mänskliga rättigheter.

Risker och möjligheter:

• Etnocentrism: risk för diskriminering och konflikter, men kan också ge trygghet i en gemensam norm.

• Kulturrelativism: kan främja respekt och dialog, men riskerar att relativisera ojämlikhet eller förtryck om det tolkas alltför bokstavligt.

Aktuell statistik:
Enligt SOM-institutet (2022) uppger cirka 25 % av befolkningen i Sverige att de upplevt negativa attityder mot personer med annan kulturell bakgrund. Detta visar hur etnocentrism kan påverka samhället och belyser vikten av kulturrelativ förståelse i vård och omsorg.