FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs 1948, som en reaktion på de övergrepp som skedde under andra världskriget. Det är ett grundläggande dokument som fastslår att alla människor, oavsett bakgrund, har lika och okränkbara rättigheter. Deklarationen ligger till grund för många andra lagar, konventioner och styrdokument – även inom svensk vård och omsorg.

I vård- och omsorgssammanhang innebär det att alla personer har rätt till respekt, värdighet, delaktighet och skydd mot diskriminering. Det handlar också om rätten till liv, hälsa, frihet och personlig säkerhet. FN:s deklaration fungerar därmed som en etisk kompass för hur vi behandlar patienter och brukare.

Några artiklar med särskild betydelse

Artikel 1 säger:
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.”
För undersköterskan innebär detta att alltid bemöta patienter och brukare med samma respekt – oavsett sjukdom, funktionsnedsättning, bakgrund eller livsstil.

Artikel 25 handlar om rätten till hälsa och omsorg:
“Var och en har rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad och medicinsk vård…”
Detta är direkt kopplat till det arbete som sker varje dag i äldreomsorg, LSS, sjukvård och socialt arbete – att skapa ett liv där grundläggande behov tillgodoses.

Vad innehåller deklarationen i övrigt?

Deklarationen består av 30 artiklar. Några andra centrala exempel:

• Ingen får utsättas för tortyr eller grym, förnedrande behandling

• Alla har rätt till utbildning, arbete och en tillfredsställande levnadsstandard

• Varje individ har rätt till hälsa, vila och fritid

• Alla har rätt att delta i samhället och få skydd mot diskriminering

Även om deklarationen inte är juridiskt bindande i sig, är den normerande. Den påverkar hur stater stiftar lagar, hur rättssystem tolkas och hur yrkesgrupper – som undersköterskor – förväntas agera i sin yrkesutövning.

Undersköterskans roll

Som undersköterska är du en del av ett system som bygger på respekt för mänskliga rättigheter. Det betyder att du varje dag gör etiska ställningstaganden – ofta utan att det kallas för det.

Att bemöta alla likvärdigt, skydda brukares integritet, skapa trygghet, eller att inte blunda för orättvisor – allt detta är uttryck för att du tillämpar mänskliga rättigheter i praktiken. Det gäller oavsett om du arbetar i hemtjänst, gruppbostad, akutsjukvård eller psykiatri.

Du behöver inte kunna varje artikel utantill, men det är viktigt att förstå att dina handlingar – stora som små – påverkar människors rätt till ett värdigt liv.

💭 Har du varit med om en situation där någon blivit orättvist behandlad? Vad gjorde du – och vad hade du önskat att andra gjorde?