Jump to content

All Activity

This stream auto-updates

  1. Past hour
  2. Julio Moraga
    📄 Beskriv skillnader och likheter mellan omsorgsprocessen och omvĂ„rdnadsprocessen Omsorgsprocessen och omvĂ„rdnadsprocessen Ă€r tvĂ„ modeller som anvĂ€nds för att planera, genomföra, följa upp och dokumentera insatser inom vĂ„rd och omsorg. Även om de pĂ„minner om varandra i struktur, bygger de pĂ„ olika lagstiftningar, tillĂ€mpas i olika typer av verksamhet och involverar olika professioner. Att förstĂ„ skillnaderna – men ocksĂ„ likheterna – Ă€r viktigt för undersköterskor som arbetar i grĂ€nslandet mellan social omsorg (SoL/LSS) och hĂ€lso- och sjukvĂ„rd (HSL), sĂ€rskilt inom kommunal verksamhet och psykiatrisk vĂ„rd. Likheter BĂ„de omsorgsprocessen och omvĂ„rdnadsprocessen: UtgĂ„r frĂ„n individens behov Har en cyklisk struktur: bedömning – planering – genomförande – utvĂ€rdering Syftar till att sĂ€kerstĂ€lla god kvalitet i arbetet Bygger pĂ„ dokumentation och samverkan Krav pĂ„ delaktighet frĂ„n brukaren eller patienten Undersköterskor deltar i bĂ„da processerna genom att utföra, observera och dokumentera Skillnader Omsorgsprocessen OmvĂ„rdnadsprocessen TillĂ€mpas inom social omsorg (SoL, LSS) TillĂ€mpas inom hĂ€lso- och sjukvĂ„rd (HSL, PDL) Startar med bistĂ„ndsbedömning av handlĂ€ggare Startar med behovsbedömning av sjuksköterska Fokuserar pĂ„ vardagsstöd och livskvalitet Fokuserar pĂ„ hĂ€lsa, vĂ„rd och Ă„terhĂ€mtning Genomförandeplan styr arbetet VĂ„rdplan/omvĂ„rdnadsplan styr arbetet Dokumenteras i social journal Dokumenteras i patientjournal Ansvarig: kommunens socialtjĂ€nst Ansvarig: sjuksköterska/lĂ€kare Exempel: stöd med stĂ€dning, kontakt, struktur Exempel: medicinering, omvĂ„rdnad vid psykisk ohĂ€lsa Praktiskt exempel En person med schizofreni har bĂ„de beslut om boendestöd (SoL) och fĂ„r hĂ€lso- och sjukvĂ„rdsinsatser frĂ„n psykiatrin (HSL). Omsorgsprocessen: Undersköterskan hjĂ€lper till med struktur i vardagen, social aktivering och matlagning enligt genomförandeplan. OmvĂ„rdnadsprocessen: Samma undersköterska rapporterar till sjuksköterska att brukaren tappat aptiten, hjĂ€lper till att följa vikt, och dokumenterar enligt sjukvĂ„rdens journalrutiner. Det Ă€r tvĂ„ olika system – men ett gemensamt uppdrag: att frĂ€mja individens vĂ€lmĂ„ende och sjĂ€lvstĂ€ndighet. Slutsats För undersköterskan Ă€r det viktigt att kĂ€nna till vilken process som gĂ€ller i vilken situation, och att kunna anpassa sitt arbetssĂ€tt dĂ€refter. Att dokumentera rĂ€tt, samarbeta med rĂ€tt professioner och utgĂ„ frĂ„n rĂ€tt plan Ă€r avgörande för bĂ„de kvalitet och rĂ€ttssĂ€kerhet.
  3. Julio Moraga
    📄 Beskriv omvĂ„rdnadsprocessen frĂ„n behovsbedömning till utvĂ€rdering av behandling och Ă„tgĂ€rder OmvĂ„rdnadsprocessen Ă€r en modell som anvĂ€nds i hĂ€lso- och sjukvĂ„rden för att planera, genomföra, dokumentera och utvĂ€rdera vĂ„rden pĂ„ ett systematiskt och individanpassat sĂ€tt. Den bygger pĂ„ vetenskap, beprövad erfarenhet och patientens delaktighet, och Ă€r ett verktyg för att skapa trygghet, struktur och kvalitet i vĂ„rdinsatser. Undersköterskan deltar i omvĂ„rdnadsprocessen genom att observera, rapportera, dokumentera och utföra vĂ„rdĂ„tgĂ€rder enligt sjuksköterskans instruktioner. De fem stegen i omvĂ„rdnadsprocessen: 1. Datainsamling och behovsbedömning Det första steget Ă€r att samla information om patientens hĂ€lsa, behov, resurser och livssituation. Det sker genom samtal, observationer, journaldata och eventuella instrument (ex. MADRS, GAF). MĂ„let Ă€r att identifiera vad personen behöver hjĂ€lp med, bĂ„de fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Undersköterskans roll: Observera, lyssna, föra dialog och rapportera till ansvarig sjuksköterska. 2. OmvĂ„rdnadsdiagnos Sjuksköterskan analyserar datan och formulerar en omvĂ„rdnadsdiagnos – en professionell bedömning av patientens behov som inte Ă€r medicinsk (sjukdom), utan omvĂ„rdnadsrelaterad. Exempel: "Risk för undernĂ€ring pĂ„ grund av matvĂ€gran vid depression." 3. Planering av Ă„tgĂ€rder och mĂ„l HĂ€r formuleras mĂ„l för vĂ„rden (kort- och lĂ„ngsiktiga) och vilka Ă„tgĂ€rder som ska utföras, av vem, nĂ€r och hur. Planen skrivs ofta in i en vĂ„rdplan som följs upp kontinuerligt. Undersköterskans roll: Delta i teammöten, bidra med praktiska perspektiv, utföra uppgifter enligt plan. 4. Genomförande av omvĂ„rdnad Insatserna genomförs enligt vĂ„rdplanen: t.ex. stöd vid mĂ„ltid, hjĂ€lp med hygien, struktur i vardagen, aktivering eller kontaktstöd. Bemötandet Ă€r lika viktigt som sjĂ€lva Ă„tgĂ€rden. Undersköterskans roll: Utföra insatserna enligt instruktion, anpassa efter patientens dagsform, dokumentera och rapportera avvikelser. 5. UtvĂ€rdering HĂ€r analyseras om mĂ„len har uppnĂ„tts och om behandlingen haft effekt. VĂ„rdplanen justeras vid behov. Patienten ska vara delaktig i bedömningen. Undersköterskans roll: Dela med sig av observationer och reflektioner, samt delta i samtal om behov av förĂ€ndringar i Ă„tgĂ€rder. Exempel frĂ„n psykiatrisk vĂ„rd En patient med bipolĂ€r sjukdom vĂ„rdas pĂ„ psykiatrisk avdelning. Hen Ă€ter dĂ„ligt, isolerar sig och har sömnsvĂ„righeter. Bedömning: Minskad aptit, brist pĂ„ energi, oro. OmvĂ„rdnadsdiagnos: Risk för nĂ€ringsbrist. Planering: Stöd vid mĂ„ltid, daglig promenad, samtal pĂ„ fasta tider. Genomförande: Undersköterskan hjĂ€lper till vid frukost, följer med pĂ„ promenader och dokumenterar. UtvĂ€rdering: Efter tvĂ„ veckor ser man ökad aptit och bĂ€ttre sömn. ÅtgĂ€rder justeras.
  4. Julio Moraga
    📄 Beskriv omsorgsprocessen frĂ„n bistĂ„ndsbedömningen till utvĂ€rdering av insatser Omsorgsprocessen Ă€r ett strukturerat arbetssĂ€tt som anvĂ€nds inom social omsorg och vĂ„rd för att sĂ€kerstĂ€lla att varje individ fĂ„r rĂ€tt stöd, i rĂ€tt tid och pĂ„ rĂ€tt sĂ€tt. Processen bestĂ„r av flera steg, frĂ„n det att en person ansöker om stöd till att insatsen följs upp och eventuellt förĂ€ndras. Omsorgsprocessen bygger pĂ„ lagar som SocialtjĂ€nstlagen (SoL) och, i vissa fall, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Undersköterskan har en viktig roll i omsorgsprocessens praktiska genomförande, dokumentation och uppföljning. 1. BistĂ„ndsbedömning Processen börjar med att individen, eller nĂ„gon i hens nĂ€rhet, ansöker om stöd frĂ„n kommunen. En bistĂ„ndshandlĂ€ggare gör dĂ„ en utredning för att bedöma om personen har rĂ€tt till insatsen enligt SoL eller LSS. Denna del Ă€r juridiskt reglerad och ska alltid bygga pĂ„ en individuell behovsbedömning. Exempel: En person med schizofreni ansöker om boendestöd för att klara vardagen. 2. Beslut och planering Om bistĂ„nd beviljas fattar handlĂ€ggaren ett formellt beslut som anger vilken insats som ska ges, hur ofta, och vad syftet Ă€r. DĂ€refter sker en planering tillsammans med brukaren, dĂ€r man formulerar en genomförandeplan – ett konkret arbetsdokument för personalen. I planen anges: Vad som ska göras Hur det ska göras NĂ€r och av vem Brukarens egna mĂ„l och önskemĂ„l 3. Genomförande av insatsen Undersköterskan genomför det dagliga arbetet enligt planen. Det kan röra sig om praktiskt stöd (stĂ€dning, matlagning, inköp), socialt stöd (samtal, motivation, vardagsstruktur) eller aktiviteter. Viktiga principer: Bemötande ska vara professionellt och lyhört. Insatsen ska utgĂ„ frĂ„n brukarens vilja, men ocksĂ„ frĂ„n det uppdrag som kommunen gett. Alla avvikelser eller förĂ€ndringar dokumenteras i den sociala journalen. 4. Dokumentation Under hela genomförandefasen dokumenterar undersköterskan i social dokumentation: Vad som har utförts Hur brukaren reagerat Eventuella förĂ€ndringar i behov eller dagsform Syftet Ă€r att skapa kontinuitet, rĂ€ttssĂ€kerhet och ge underlag för utvĂ€rdering. 5. UtvĂ€rdering Efter en viss period ska insatsen följas upp – ofta i samverkan mellan brukaren, personalen och bistĂ„ndshandlĂ€ggaren. Man diskuterar: Har mĂ„len i planen uppnĂ„tts? Har brukarens situation förĂ€ndrats? Behövs insatsen avslutas, förĂ€ndras eller förstĂ€rkas? Undersköterskans observationer, dokumentation och reflektioner Ă€r ofta avgörande för att denna uppföljning ska vara meningsfull. Omsorgsprocessen Ă€r inte en engĂ„ngsĂ„tgĂ€rd – den Ă€r cyklisk och levande, och mĂ„ste anpassas efter individens livssituation, hĂ€lsa och behov över tid.
  5. Julio Moraga
    📄 Varför Ă€r det viktigt med korrekt dokumentation i bĂ„de omsorg och omvĂ„rdnad? Korrekt dokumentation Ă€r en grundförutsĂ€ttning för sĂ€ker, rĂ€ttssĂ€ker och kvalitativ vĂ„rd och omsorg. Den har flera funktioner – juridiska, etiska, praktiska och organisatoriska – och gĂ€ller bĂ„de i hĂ€lso- och sjukvĂ„rden (omvĂ„rdnadsdokumentation enligt HSL och PDL) och inom social omsorg (social dokumentation enligt SoL och LSS). För undersköterskor Ă€r dokumentationen ett verktyg som bĂ„de speglar det dagliga arbetet och gör det möjligt att följa upp, planera och förbĂ€ttra insatser. Det Ă€r ocksĂ„ ett sĂ€tt att skydda brukaren – och sig sjĂ€lv som yrkesperson. DĂ€rför Ă€r korrekt dokumentation viktig: 1. SĂ€kerstĂ€ller kontinuitet i vĂ„rden MĂ„nga personer med psykisk ohĂ€lsa trĂ€ffar flera olika vĂ„rdgivare. Genom att dokumentera korrekt vet nĂ€sta kollega vad som hĂ€nt, hur personen reagerat och vad som Ă€r planerat. Det minskar risken för missförstĂ„nd eller felbehandling. 2. Skyddar individens rĂ€ttigheter Brukare och patienter har rĂ€tt att fĂ„ insatser enligt beslut och plan. Dokumentationen blir ett bevis pĂ„ att stödet ges som avtalat – eller att förĂ€ndringar motiverats. 3. Ger underlag för utvĂ€rdering och utveckling Utan dokumentation gĂ„r det inte att veta om insatsen haft effekt, om mĂ„len uppnĂ„tts eller om nĂ„got behöver justeras. 4. StĂ€rker rĂ€ttssĂ€kerheten Vid tvister, Lex Sarah-anmĂ€lningar eller tillsyn frĂ„n IVO Ă€r dokumentationen ofta avgörande. Om nĂ„got inte Ă€r dokumenterat anses det inte ha hĂ€nt. 5. UnderlĂ€ttar samverkan NĂ€r olika aktörer – exempelvis kommun, region och anhöriga – Ă€r involverade, behövs ett tydligt dokumenterat underlag för att alla ska kunna samordna sina insatser. 6. Skyddar personalen Tydlig, korrekt och saklig dokumentation visar att undersköterskan gjort sitt uppdrag enligt instruktion, Ă€ven vid avvikelser eller konflikter. Vad innebĂ€r "korrekt" dokumentation? Den Ă€r faktabaserad, inte tolkande eller vĂ€rderande. Den Ă€r saklig och tydlig – lĂ€tt att förstĂ„ för andra. Den Ă€r aktuell – skrivs samma dag, helst direkt efter insats. Den respekterar individens integritet – ingen kĂ€nslomĂ€ssig eller privat information som inte Ă€r relevant. Exempel pĂ„ korrekt skrivsĂ€tt: ✔ "Brukaren avböjde hjĂ€lp med dusch, sa att hen ville vĂ€nta till i morgon. Kontakt togs med sjuksköterska enligt plan." ✘ "Hen var otrevlig och ville inte duscha." Dokumentation Ă€r inte bara ett krav – det Ă€r en del av den professionella identiteten i vĂ„rd och omsorg. Den gör arbetet synligt, spĂ„rbart och meningsfullt för bĂ„de personal och brukare.
  6. Julio Moraga
    📄 Förklara syftet med omvĂ„rdnadsdokumentation och social dokumentation Dokumentation Ă€r en central del av allt arbete inom vĂ„rd och omsorg. Den har flera syften: att sĂ€kerstĂ€lla kontinuitet i vĂ„rden, att skydda individens rĂ€ttigheter, att synliggöra utförda insatser och att möjliggöra uppföljning och utvĂ€rdering. Inom psykiatrisk vĂ„rd och omsorg anvĂ€nds tvĂ„ huvudsakliga typer av dokumentation beroende pĂ„ lagstiftning och verksamhetsomrĂ„de: omvĂ„rdnadsdokumentation (enligt HĂ€lso- och sjukvĂ„rdslagen, HSL) och social dokumentation (enligt SocialtjĂ€nstlagen, SoL, och LSS). Syftet med omvĂ„rdnadsdokumentation (HSL) OmvĂ„rdnadsdokumentation Ă€r en del av patientjournalen och regleras av Patientdatalagen (PDL) och HSL. Den anvĂ€nds inom hĂ€lso- och sjukvĂ„rd, exempelvis i psykiatrisk vĂ„rdavdelning eller nĂ€r kommunal sjuksköterska Ă€r inblandad. Syftet Ă€r att: Ge en samlad bild av patientens hĂ€lsa och behov UnderlĂ€tta samordning mellan olika vĂ„rdgivare Stödja sĂ€ker vĂ„rd genom att information förs vidare korrekt Möjliggöra uppföljning och utvĂ€rdering av insatser Ge patienten rĂ€tt till insyn och delaktighet Undersköterskan kan bidra med observationer och utförandedata, medan ansvarig sjuksköterska ansvarar för bedömningar och sammanfattningar. Syftet med social dokumentation (SoL och LSS) Social dokumentation gĂ€ller inom kommunal omsorg och stödinsatser som inte Ă€r hĂ€lso- och sjukvĂ„rd – till exempel boendestöd, hemtjĂ€nst eller daglig verksamhet. Syftet Ă€r att: SĂ€kerstĂ€lla att beslutade insatser genomförs enligt bistĂ„ndsbeslut Följa upp brukarens utveckling, behov och dagsform Visa att den enskilde fĂ„r stöd med god kvalitet Skapa kontinuitet för personalgruppen Skydda bĂ„de brukaren och personalen vid konflikter eller granskning Ge brukaren insyn i sin egen situation och möjlighet till delaktighet Social dokumentation sker i t.ex. daganteckningar, genomförandeplaner och avvikelserapporter. Undersköterskan har hĂ€r ett direkt dokumentationsansvar. Skillnaden mellan dokumentationstyperna OmvĂ„rdnadsdokumentation (HSL) Social dokumentation (SoL/LSS) Skrivs i patientjournal Skrivs i social journal Fokus pĂ„ hĂ€lsa, vĂ„rd och behandling Fokus pĂ„ insatser i vardagen Ansvarig: legitimerad personal (SSK, lĂ€kare) Ansvarig: socialtjĂ€nst, men undersköterskan dokumenterar direkt Följer PDL och HSL Följer SoL eller LSS Exempel En brukare med psykos bor i stödboende. I den sociala dokumentationen skriver undersköterskan: "Brukaren deltog i matlagning enligt plan. Verkade orolig, uttryckte att 'folk pratar om mig'. Valde att avsluta aktiviteten tidigt." Samma observation kan rapporteras till sjuksköterska som sedan dokumenterar i omvĂ„rdnadsjournalen: "Patienten uppvisar ökad psykotisk oro. Förslag: justering av lĂ€kemedel. Ny lĂ€karbedömning bokad." Dokumentation Ă€r mer Ă€n att ”skriva vad som hĂ€nt” – det Ă€r en del av det professionella ansvaret. Den synliggör arbetet, stĂ€rker rĂ€ttssĂ€kerheten och skapar trygghet för bĂ„de brukare och personal.
  7. Julio Moraga
    📄 Förklara syftet med nationella riktlinjer och regionala vĂ„rdprogram Nationella riktlinjer och regionala vĂ„rdprogram Ă€r viktiga styrdokument inom svensk hĂ€lso- och sjukvĂ„rd och omsorg. De finns till för att sĂ€kerstĂ€lla att alla patienter – oavsett var i landet de bor – fĂ„r vĂ„rd och omsorg av god kvalitet, baserad pĂ„ bĂ€sta tillgĂ€ngliga kunskap. De fungerar som stöd för personal och beslutsfattare i bĂ„de kommuner och regioner, och ska vĂ€gleda vid val av insatser, prioriteringar och uppföljning. De Ă€r sĂ€rskilt viktiga inom psykiatrin, dĂ€r vĂ„rdinsatser ofta sker över lĂ„ng tid, med flera aktörer inblandade, och dĂ€r patienternas behov kan vara komplexa. Nationella riktlinjer (Socialstyrelsen) Socialstyrelsen tar fram nationella riktlinjer inom olika vĂ„rdomrĂ„den, bland annat: Depression och Ă„ngestsyndrom Schizofreni och schizofreniliknande tillstĂ„nd Missbruk och beroende Stöd till personer med demenssjukdom Syftet med riktlinjerna Ă€r att: FrĂ€mja jĂ€mlik vĂ„rd i hela landet StĂ€rka evidensbaserad praxis Ge stöd i resursfördelning och prioritering Visa vilka insatser som bör ges högst prioritet Bidra till uppföljning och kvalitetsutveckling För undersköterskor innebĂ€r riktlinjerna en tydlig vĂ€gledning kring vad som Ă€r god vĂ„rd – till exempel vilka samtalsmetoder som rekommenderas, vikten av delaktighet, och hur stöd i vardagen bör anpassas. Regionala vĂ„rdprogram Regionerna anpassar de nationella riktlinjerna till sin egen organisation, resurser och befolkning genom vĂ„rdprogram, handlingsplaner och rutiner. Dessa kallas ofta "regionala vĂ„rdprogram" eller "lokala riktlinjer". Exempel: Ett regionalt vĂ„rdprogram för psykisk ohĂ€lsa kan ange hur en SIP (samordnad individuell plan) ska upprĂ€ttas i samarbete mellan psykiatrin och kommunen. Det kan ocksĂ„ innehĂ„lla instruktioner om hur och nĂ€r en person med psykossjukdom ska följas upp efter utskrivning. Vad innebĂ€r detta i praktiken för undersköterskan? Att förstĂ„ att det finns en vetenskaplig grund för de insatser man gör. Att följa rutiner som Ă€r anpassade efter riktlinjer, till exempel i bemötande, samtal eller vid dokumentation. Att veta var man kan hitta riktlinjer eller frĂ„ga ansvarig sjuksköterska om stöd i beslutsfattande. Att bidra till jĂ€mlik vĂ„rd genom att arbeta pĂ„ ett sĂ€tt som inte beror pĂ„ tycke, vana eller slump – utan pĂ„ beprövad erfarenhet. Att arbeta i enlighet med nationella och regionala riktlinjer Ă€r inte bara en frĂ„ga om kvalitet – det Ă€r ocksĂ„ ett etiskt och juridiskt ansvar. Det skapar trygghet för bĂ„de brukare och personal.
  8. Julio Moraga
    📄 Förklara vad psykiatrisk omvĂ„rdnad Ă€r Psykiatrisk omvĂ„rdnad Ă€r en del av hĂ€lso- och sjukvĂ„rden som riktar sig till personer med psykisk ohĂ€lsa eller psykiatriska diagnoser. Till skillnad frĂ„n psykiatrisk omsorg – som fokuserar pĂ„ det vardagliga stödet – handlar psykiatrisk omvĂ„rdnad om att frĂ€mja hĂ€lsa, förebygga försĂ€mring och stödja Ă„terhĂ€mtning genom vĂ„rdinsatser som vilar pĂ„ bĂ„de medicinsk kunskap och ett helhetsperspektiv. OmvĂ„rdnaden leds ofta av specialistsjuksköterskor inom psykiatri, men undersköterskor spelar en viktig roll i det dagliga omvĂ„rdnadsarbetet och i mötet med patienten. Syftet med psykiatrisk omvĂ„rdnad MĂ„let Ă€r att stödja personen till att: MĂ„ bĂ€ttre psykiskt, fysiskt och socialt. FĂ„ insikt i sitt tillstĂ„nd och utveckla egna strategier. KĂ€nna trygghet och tillit till vĂ„rden. Bevara sin funktionsförmĂ„ga och livskvalitet. OmvĂ„rdnaden utgĂ„r frĂ„n individens resurser, behov och önskemĂ„l, och sker i samverkan med andra yrkesgrupper – exempelvis lĂ€kare, arbetsterapeut och kurator – samt med patienten sjĂ€lv. InnehĂ„ll i psykiatrisk omvĂ„rdnad Observation av psykiskt och fysiskt tillstĂ„nd LĂ€kemedelshantering och uppföljning av effekt/biverkningar Samtal, psykoedukation och krisbemötande Stöd i struktur och dagliga aktiviteter Kontakt med anhöriga (med patientens samtycke) Deltagande i vĂ„rdplanering och dokumentation enligt HSL och journalföringsplikt Undersköterskans roll i omvĂ„rdnadsarbetet Undersköterskan Ă€r ofta den som tillbringar mest tid med patienten och fĂ„r insyn i hur personen fungerar över tid. DĂ€rför Ă€r hens uppgifter avgörande: Skapa trygghet genom kontinuitet och bemötande Observera förĂ€ndringar i mĂ„ende, beteende eller medicinering Genomföra praktiska vĂ„rdinsatser enligt instruktion frĂ„n sjuksköterska eller lĂ€kare Dokumentera i patientjournal Delta i omvĂ„rdnadsmöten och bidra med viktig information om patientens vardag Exempel PĂ„ en psykiatrisk vĂ„rdavdelning observerar undersköterskan att en patient med depression börjar dra sig undan mer Ă€n tidigare. Hon rapporterar detta till sjuksköterskan, som uppdaterar vĂ„rdplanen. Undersköterskan fortsĂ€tter med smĂ„ vardagsnĂ€ra samtal, hjĂ€lper till att upprĂ€tthĂ„lla dygnsrytm och dokumenterar i journalen enligt HSL. Psykiatrisk omvĂ„rdnad krĂ€ver en balans mellan teoretisk kunskap, praktisk kompetens och ett empatiskt, etiskt förhĂ„llningssĂ€tt. Den bygger pĂ„ vetenskap men mĂ„ste anpassas till varje individ.
  9. Julio Moraga
    📄 Förklara vad psykiatrisk omsorg Ă€r Psykiatrisk omsorg Ă€r det stöd, den hjĂ€lp och det bemötande som ges till personer med psykisk ohĂ€lsa eller psykiska funktionsnedsĂ€ttningar i deras vardag – utanför den akuta psykiatriska vĂ„rden. Det handlar inte om medicinsk behandling i första hand, utan om att skapa trygghet, struktur, sjĂ€lvstĂ€ndighet och livskvalitet i det dagliga livet. Den psykiatriska omsorgen sker ofta i kommunens regi och omfattar insatser enligt socialtjĂ€nstlagen (SoL) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Den kan Ă€ven samordnas med regionens hĂ€lso- och sjukvĂ„rd, till exempel genom samordnad individuell plan (SIP). InnehĂ„ll i psykiatrisk omsorg Psykiatrisk omsorg kan inkludera: Boendestöd och stödboende Kontaktperson eller ledsagare Daglig verksamhet eller sysselsĂ€ttning HjĂ€lp med struktur i vardagen (mat, ekonomi, stĂ€dning, sömn) Stöd i kontakter med myndigheter och vĂ„rdgivare Samtal, uppmuntran och relationsskapande insatser Det handlar ofta om lĂ„ngsiktigt stöd dĂ€r relation, kontinuitet och bemötande spelar stor roll. Undersköterskans roll I den psykiatriska omsorgen Ă€r undersköterskan en nyckelperson som: Finns nĂ€ra i vardagen och bygger förtroende. Skapar struktur och trygghet genom rutiner. Ser individens resurser och stĂ€rker sjĂ€lvförtroendet. Är uppmĂ€rksam pĂ„ förĂ€ndringar i mĂ„ende och vidareförmedlar till sjuksköterska eller team. Arbetar utifrĂ„n personens behov, rĂ€tt till sjĂ€lvbestĂ€mmande och rĂ€tt till delaktighet. Att arbeta med psykiatrisk omsorg krĂ€ver kunskap om psykiska sjukdomstillstĂ„nd, kommunikativa strategier, etiska övervĂ€ganden och ett empatiskt och professionellt förhĂ„llningssĂ€tt. Exempel En person med schizofreni fĂ„r boendestöd tre gĂ„nger i veckan. Undersköterskan hjĂ€lper till att skapa en plan för dagen, följer med till mataffĂ€ren och samtalar om hur veckan varit. Hon dokumenterar observationer och samarbetar med sjuksköterskan om medicinering. Allt sker med respekt för personens rytm och vilja – Ă€ven de dagar han bara vill sitta tyst en stund.
  10. Julio Moraga
    📄 Hur motiverar man en annan mĂ€nniska? Att motivera en annan mĂ€nniska Ă€r en av de mest komplexa och kĂ€nsliga uppgifterna i vĂ„rd och omsorg – sĂ€rskilt inom psykiatrisk verksamhet dĂ€r mĂ„nga brukare kĂ€mpar med lĂ„g energi, hopplöshet, Ă„ngest eller brist pĂ„ tillit. Motivation kan inte "ges" till nĂ„gon. Den mĂ„ste vĂ€ckas inifrĂ„n – men personalen kan skapa förutsĂ€ttningar för att det ska kunna ske. Att motivera nĂ„gon handlar dĂ€rför inte om att övertala eller pressa, utan om att utforska, lyssna, spegla och stödja individens egna drivkrafter. Detta krĂ€ver tĂ„lamod, tillit och ett respektfullt förhĂ„llningssĂ€tt. Vad innebĂ€r det att motivera? Att identifiera personens egna mĂ„l (inte personalens). Att bygga förtroende och visa att förĂ€ndring Ă€r möjlig. Att bekrĂ€fta smĂ„ steg och ge positiv Ă„terkoppling. Att stĂ„ kvar Ă€ven nĂ€r personen inte vill samarbeta – utan att skuldbelĂ€gga. Att lĂ„ta individen sjĂ€lv formulera sina behov och vĂ€gval. Metoder för att frĂ€mja motivation 1. Motiverande samtal (MI – Motivational Interviewing) En evidensbaserad metod som ofta anvĂ€nds i psykiatri, beroendevĂ„rd och socialt stöd. Den bygger pĂ„ fyra grundprinciper: Visa empati StĂ€rka sjĂ€lvtillit Rulla med motstĂ„nd FramhĂ„lla sjĂ€lvbestĂ€mmande Exempel: – "Vad skulle du vilja förĂ€ndra, om nĂ„got?" – "Vad har fungerat för dig tidigare nĂ€r det kĂ€nts tungt?" 2. LĂ„gaffektivt bemötande Att möta motstĂ„nd med lugn, respekt och uthĂ„llighet minskar skam och öppnar för förĂ€ndring. Att inte ta avstĂ„nd Ă€ven nĂ€r personen avvisar hjĂ€lpen – utan finnas kvar som ett stöd. 3. Salutogent förhĂ„llningssĂ€tt Att utgĂ„ frĂ„n personens styrkor och det som fungerar, i stĂ€llet för att fokusera pĂ„ problem. Det stĂ€rker kĂ€nslan av meningsfullhet och hopp. Praktiska strategier SĂ€tt realistiska och tydliga delmĂ„l tillsammans med brukaren. BekrĂ€fta alla framsteg – Ă€ven de minsta. Var konsekvent nĂ€rvarande – pĂ„litlighet ger trygghet. Ge valmöjligheter – kĂ€nslan av kontroll Ă€r avgörande. Lyft fram det positiva som redan finns i personens vardag. Exempel frĂ„n vardagen En brukare med depression vill inte gĂ„ ut. Undersköterskan sĂ€ger inte: "Du mĂ„ste komma ut, det Ă€r bra för dig." I stĂ€llet sĂ€ger hon: "Vill du att vi bara öppnar fönstret och tar nĂ„gra djupa andetag i dag? Vi kan se hur det kĂ€nns." NĂ€sta gĂ„ng kanske de gĂ„r ut i trapphuset, och veckan dĂ€rpĂ„ runt kvarteret. Motivation vĂ€xer i relation – inte i krav.
  11. Julio Moraga
    📄 Att stĂ€lla öppna frĂ„gor kan fĂ„ samtalet att bli djupare och förklarande. Ge exempel pĂ„ vad som kan vara öppna frĂ„gor. Öppna frĂ„gor Ă€r en viktig del av samtalsmetodiken i vĂ„rd och omsorg. De syftar till att uppmuntra personen att berĂ€tta med egna ord, i sin egen takt och utifrĂ„n sin egen upplevelse. I motsats till slutna frĂ„gor – som kan besvaras med ja eller nej – bjuder öppna frĂ„gor in till reflektion, fördjupning och delaktighet. I psykiatrisk vĂ„rd Ă€r öppna frĂ„gor sĂ€rskilt viktiga, eftersom mĂ„nga brukare Ă€r vana vid att inte bli lyssnade pĂ„, eller kan ha svĂ„rt att uttrycka sina kĂ€nslor direkt. Öppna frĂ„gor visar respekt och signalerar att personalen Ă€r genuint intresserad av individens berĂ€ttelse. Varför anvĂ€nda öppna frĂ„gor? De skapar trygghet och bygger relation. De hjĂ€lper individen att formulera sina tankar och kĂ€nslor. De gör det lĂ€ttare att identifiera behov, resurser och mĂ„l. De minskar risken för att personalen styr samtalet i en viss riktning. Exempel pĂ„ öppna frĂ„gor Om dagsform och kĂ€nslor: Hur har du haft det i dag? Vad har kĂ€nts bra eller mindre bra den senaste tiden? Hur mĂ€rker du sjĂ€lv nĂ€r du börjar mĂ„ sĂ€mre? Om önskemĂ„l och behov: Vad tycker du att vi ska fokusera pĂ„ just nu? Vad skulle du vilja att en bra dag innehĂ„ller? Hur kan vi stötta dig pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt? Om livssituation och relationer: Kan du berĂ€tta om hur din vardag ser ut? Hur brukar du hantera stressiga situationer? Vilka personer i ditt liv betyder mycket för dig? Om tidigare erfarenheter: Hur var det för dig förra gĂ„ngen du fick stöd? Vad fungerade bra eller mindre bra tidigare? Vanliga misstag att undvika Att stĂ€lla ledande frĂ„gor: "Du mĂ„r vĂ€l Ă€ndĂ„ lite bĂ€ttre idag?" Att anvĂ€nda varför-frĂ„gor som kan uppfattas som anklagande: "Varför gör du sĂ„?" Att avbryta svar eller snabbt gĂ„ vidare till nĂ€sta frĂ„ga. Att stĂ€lla öppna frĂ„gor krĂ€ver nĂ€rvaro och tĂ„lamod. Det viktiga Ă€r inte att stĂ€lla mĂ„nga frĂ„gor, utan att skapa utrymme dĂ€r den andre kĂ€nner sig fri att formulera sitt svar. I det utrymmet kan förtroende, insikter och delaktighet vĂ€xa fram.
  12. Julio Moraga
    📄 Förklara vad aktivt lyssnande innebĂ€r Aktivt lyssnande Ă€r en central kommunikationsfĂ€rdighet i vĂ„rd och omsorg. Det innebĂ€r att verkligen lyssna pĂ„ vad en person sĂ€ger – med hela sin uppmĂ€rksamhet – och att visa det bĂ„de verbalt och icke-verbalt. Aktivt lyssnande handlar inte bara om att höra orden, utan om att förstĂ„ budskapet bakom orden: kĂ€nslan, behovet eller oron som uttrycks. För mĂ„nga brukare inom psykiatrin kan kĂ€nslan av att inte bli lyssnad pĂ„ vara en del av livshistorien. DĂ€rför kan ett aktivt lyssnande i mötet med undersköterskan bli nĂ„got mycket större Ă€n bara en kommunikationsmetod – det kan vara ett steg mot att Ă„terfĂ„ vĂ€rdighet, tillit och delaktighet. Vad kĂ€nnetecknar aktivt lyssnande? 1. Full nĂ€rvaro Undersköterskan lĂ€gger undan mobil, stress och andra tankar för att visa att samtalet Ă€r prioriterat. Blicken Ă€r fokuserad, kroppssprĂ„ket öppet, och personen fĂ„r tala till punkt utan avbrott. 2. BekrĂ€ftande signaler SmĂ„ ord som "mm", "jag förstĂ„r", eller nickningar visar att man följer med. Det signalerar respekt och engagemang. 3. Reflektion och spegling Att Ă„terge vad man har hört med egna ord visar att man verkligen har lyssnat: – "Du lĂ„ter vĂ€ldigt trött, Ă€r det sĂ„ du kĂ€nner?" – "Det verkar som att det hĂ€r har pĂ„verkat dig mer Ă€n du trodde frĂ„n början." 4. Öppna följdfrĂ„gor IstĂ€llet för att snabbt komma med lösningar eller byta Ă€mne stĂ€ller undersköterskan frĂ„gor som fördjupar samtalet: – "Vill du berĂ€tta mer om hur det kĂ€ndes?" – "Hur brukar du hantera sĂ„dana dagar?" 5. Lyhördhet för det som inte sĂ€gs Aktivt lyssnande innebĂ€r ocksĂ„ att vara uppmĂ€rksam pĂ„ pauser, kroppssprĂ„k, tonfall och motsĂ€gelser. Ofta finns viktiga ledtrĂ„dar i det som uttrycks utan ord. Aktivt lyssnande i praktiken I en psykiatrisk stödinsats kan brukaren sĂ€ga: "Det spelar ingen roll vad jag gör, allt gĂ„r Ă„t skogen Ă€ndĂ„." Ett aktivt lyssnande bemötande Ă€r dĂ„ inte att direkt sĂ€ga "Jo, det gör det visst!", utan snarare: – "Det lĂ„ter som att du kĂ€nner dig uppgiven. Vill du berĂ€tta mer om vad som hĂ€nt?" Den hĂ€r typen av respons visar att personalen försöker förstĂ„ upplevelsen – inte komma med fĂ€rdiga svar. Det stĂ€rker brukarens kĂ€nsla av att vara sedd och tagen pĂ„ allvar. Att lyssna aktivt Ă€r inte alltid lĂ€tt. Det krĂ€ver tĂ„lamod, nĂ€rvaro och sjĂ€lvkontroll – sĂ€rskilt i stressiga situationer. Men det Ă€r en investering som bygger förtroende, delaktighet och trygghet i vĂ„rdrelationen.
  13. Today
  14. Julio Moraga
    📄 Hur börjar man bygga den viktiga vĂ„rdrelationen? Att bygga en vĂ„rdrelation Ă€r en grundlĂ€ggande del av undersköterskans arbete, sĂ€rskilt inom psykiatrisk vĂ„rd och i arbete i brukarens hemmiljö. VĂ„rdrelationen Ă€r det professionella band som skapas mellan vĂ„rdpersonal och brukare eller patient – en relation som bygger pĂ„ tillit, respekt, trygghet och kontinuitet. För mĂ„nga personer med psykisk ohĂ€lsa Ă€r detta en avgörande förutsĂ€ttning för att överhuvudtaget vĂ„ga ta emot hjĂ€lp. En god vĂ„rdrelation börjar inte med att man "gör" nĂ„got, utan med hur man Ă€r i mötet. Det första intrycket spelar stor roll, sĂ€rskilt nĂ€r individen Ă€r sĂ„rbar, avvaktande eller har negativa erfarenheter av tidigare kontakter med vĂ„rden. Grunden i att bygga vĂ„rdrelationen: 1. NĂ€rvaro och tillgĂ€nglighet Att visa att man har tid – Ă€ven om man inte har det – skapar förtroende. En nĂ€rvarande hĂ„llning innebĂ€r att man lyssnar utan att avbryta, ger personen sin fulla uppmĂ€rksamhet och visar att man bryr sig om vad som sĂ€gs. 2. Trygghet och tydlighet Att förklara vem man Ă€r, varför man Ă€r dĂ€r och vad som ska hĂ€nda skapar struktur och minskar oro. MĂ„nga brukare kĂ€nner sig utsatta i nya situationer. En trygg undersköterska skapar lugn. 3. Respekt för personens integritet och grĂ€nser Ingen relation kan byggas utan ömsesidig respekt. Det betyder att man inte trĂ€nger sig pĂ„, att man frĂ„gar om lov innan man hjĂ€lper till, och att man accepterar om personen inte vill prata. 4. SmĂ„ steg och uthĂ„llighet Att bygga relation tar tid. Det gĂ€ller sĂ€rskilt i psykiatrisk vĂ„rd, dĂ€r individen kan vara misstĂ€nksam, socialt trött eller emotionellt avstĂ€ngd. Ett professionellt bemötande innebĂ€r att man inte ger upp utan finns kvar – pĂ„litligt och förutsĂ€gbart. 5. Autenticitet och medmĂ€nsklighet Att vara professionell betyder inte att vara kall. Det Ă€r tvĂ€rtom ofta i de smĂ„, genuina ögonblicken som relationen stĂ€rks: ett leende, ett lugnt "jag finns hĂ€r", att minnas vad brukaren berĂ€ttat i gĂ„r och följa upp det. Praktiskt exempel En undersköterska möter en brukare i hemtjĂ€nsten som Ă€r ny i verksamheten och tydligt undvikande. Hon sĂ€tter sig försiktigt vid köksbordet utan att insistera pĂ„ samtal. IstĂ€llet för att börja med instruktioner, kommenterar hon nĂ„got vardagligt, som vĂ€dret eller doften av kaffe. Hon sĂ€ger: "Jag tĂ€nkte bara vara hĂ€r en stund idag och lĂ€ra kĂ€nna dig lite." Den enkla men respektfulla hĂ„llningen öppnar ofta dörren till det första steget i en vĂ„rdrelation. VĂ„rdrelationen Ă€r inte statisk – den behöver underhĂ„llas varje dag genom konsekvent bemötande, tillitsskapande handlingar och följsamhet till individens behov och dagsform. Den utgör grunden för all annan omvĂ„rdnad.
  15. Julio Moraga
    📄 Vilka etiska dilemman kan bli aktuella nĂ€r man arbetar med psykiatrisk omsorg och omvĂ„rdnad? Inom psykiatrisk vĂ„rd och omsorg uppstĂ„r ofta situationer dĂ€r personalen behöver fatta beslut som innebĂ€r svĂ„ra avvĂ€gningar mellan olika vĂ€rden och principer. Dessa situationer kallas etiska dilemman, eftersom det inte finns ett sjĂ€lvklart rĂ€tt eller fel – utan flera möjliga vĂ€gar, dĂ€r varje val kan innebĂ€ra bĂ„de positiva och negativa konsekvenser för individen. Ett etiskt dilemma uppstĂ„r nĂ€r tvĂ„ eller flera av de grundlĂ€ggande etiska principerna stĂ„r i konflikt med varandra. Dessa principer Ă€r: Autonomiprincipen – individens rĂ€tt att bestĂ€mma över sig sjĂ€lv. Gör gott-principen (beneficens) – att strĂ€va efter att hjĂ€lpa och lindra lidande. Inte skada-principen (non-maleficens) – att undvika att orsaka skada. RĂ€ttviseprincipen – att alla ska behandlas lika och ha lika tillgĂ„ng till vĂ„rd. I psykiatrisk omvĂ„rdnad uppstĂ„r ofta situationer dĂ€r personalen mĂ„ste vĂ€ga dessa principer mot varandra i praktiken. Vanliga etiska dilemman i psykiatrin 1. NĂ€r brukaren tackar nej till hjĂ€lp En person med psykos eller depression kan neka till att ta sin medicin, Ă€ta, duscha eller ta emot hjĂ€lp. DĂ„ uppstĂ„r en konflikt mellan autonomi (att fĂ„ sĂ€ga nej) och att vilja skydda individens hĂ€lsa (att göra gott). Ska personalen respektera viljan – eller ingripa? 2. TvĂ„ngsvĂ„rd och begrĂ€nsningar Att vĂ„rda nĂ„gon mot dennes vilja enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvĂ„ngsvĂ„rd) innebĂ€r att inskrĂ€nka sjĂ€lvbestĂ€mmandet för att skydda liv eller hĂ€lsa. Det Ă€r ett av vĂ„rdens mest allvarliga dilemman och krĂ€ver alltid lagligt stöd, teamdiskussion och noggrann dokumentation. 3. Brist pĂ„ resurser eller tid Vad gör personalen om flera patienter samtidigt behöver hjĂ€lp? Vem prioriteras? Det kan skapa kĂ€nslor av orĂ€ttvisa och stress, Ă€ven nĂ€r alla beslut följer riktlinjer. RĂ€ttviseprincipen stĂ€lls pĂ„ sin spets i sĂ„dana situationer. 4. Integritet i hemmiljö I hemtjĂ€nst eller stödboende kan personal behöva hjĂ€lpa till med mycket personliga saker – som hygien, ekonomi eller lĂ€kemedel. Hur bevarar man integriteten? Hur hanterar man om brukaren inte vill ta emot hjĂ€lp, men riskerar att fara illa? 5. NĂ€r relationer pĂ„verkar bedömningen Om personalen utvecklar en stark sympati för en brukare, kan det pĂ„verka hur man prioriterar eller dokumenterar. Objektivitet och rĂ€ttvisa kan dĂ„ hotas. Samtidigt krĂ€vs mĂ€nsklig vĂ€rme i relationen – en balans som mĂ„ste hĂ„llas medvetet. 6. Tystnadsplikt kontra oro Om en brukare berĂ€ttar nĂ„got allvarligt men ber personalen att inte sĂ€ga nĂ„got – vad vĂ€ger tyngst? I vissa fall (som vid sjĂ€lvmordsrisk eller vĂ„ld) mĂ„ste personalen agera enligt lag, Ă€ven om det bryter brukarens förtroende. Etiska dilemman kan inte alltid lösas ”rĂ€tt”, men de ska alltid hanteras reflekterat, dokumenterat och i samrĂ„d med teamet. Det Ă€r undersköterskans ansvar att kĂ€nna igen dessa situationer, ta dem pĂ„ allvar, och anvĂ€nda verksamhetens etikstöd, handledning eller kollegiala samtal som stöd.
  16. Julio Moraga
    📄 Vad innebĂ€r det att ha ett etiskt tĂ€nkande och handlande? Att ha ett etiskt tĂ€nkande och handlande innebĂ€r att man i varje situation vĂ€ger in vad som Ă€r rĂ€tt, gott och ansvarsfullt – inte bara vad som Ă€r tillĂ„tet eller praktiskt möjligt. Inom vĂ„rd och omsorg Ă€r detta sĂ€rskilt viktigt eftersom arbetet pĂ„verkar mĂ€nniskors liv, hĂ€lsa, vĂ€rdighet och sjĂ€lvbestĂ€mmande. Ett etiskt förhĂ„llningssĂ€tt handlar alltsĂ„ om att fatta medvetna beslut som tar hĂ€nsyn till mĂ€nniskovĂ€rdet, individens behov och samhĂ€llets regler. Ett etiskt tĂ€nkande börjar med reflektion: Vad Ă€r bĂ€st för den hĂ€r personen just nu? Har hen uttryckt sin vilja? Vill hen ta emot hjĂ€lpen? Vad sĂ€ger lagen, yrkesetiken och min roll i teamet? Hur pĂ„verkas individens integritet, rĂ€tt till delaktighet och livskvalitet av mitt agerande? Att sedan handla etiskt innebĂ€r att omsĂ€tta detta i praktiken – Ă€ven nĂ€r det Ă€r obekvĂ€mt, opraktiskt eller emotionellt utmanande. Det kan innebĂ€ra att stĂ„ upp för brukarens rĂ€ttigheter, att avstĂ„ frĂ„n att ingripa för att respektera sjĂ€lvbestĂ€mmande, eller att agera trots motstĂ„nd om en persons liv Ă€r i fara. Etiska principer som vĂ€gleder yrket: De fyra grundlĂ€ggande principerna inom vĂ„rd och omsorg Ă€r: Autonomiprincipen – respektera individens rĂ€tt att bestĂ€mma över sitt eget liv. Gör gott-principen (beneficens) – strĂ€va efter att frĂ€mja hĂ€lsa och vĂ€lmĂ„ende. Inte skada-principen (non-maleficens) – undvik att orsaka fysisk, psykisk eller existentiell skada. RĂ€ttviseprincipen – behandla alla lika och rĂ€ttvist, oavsett bakgrund eller diagnos. Etik i vardagliga beslut Etiskt handlande sker ofta i vardagliga, till synes smĂ„ beslut: Att inte prata över huvudet pĂ„ brukaren. Att inte dela privata Ă„sikter om brukarens livsstil. Att inte lĂ„ta en stressig arbetsmiljö leda till hĂ„rda ord eller snabba bedömningar. Att dokumentera sanningsenligt utan att förlöjliga, försköna eller undanhĂ„lla. Etiska dilemman I verkligheten uppstĂ„r ofta situationer dĂ€r olika etiska principer stĂ„r i konflikt med varandra. Ett exempel Ă€r nĂ€r en brukare vĂ€grar ta sin medicin, men personalen Ă€r orolig för att tillstĂ„ndet ska försĂ€mras. Ska man respektera sjĂ€lvbestĂ€mmandet eller agera för att skydda? HĂ€r krĂ€vs etiskt tĂ€nkande: att vĂ€ga in brukarens vilja, konsekvenserna av att inte agera, och vilket ansvar som Ă„ligger professionen. Dessa situationer behöver ofta diskuteras i team eller med handledare – etik Ă€r inte nĂ„got man alltid löser ensam. Att ha ett etiskt handlande innebĂ€r till sist mod, eftertanke och respekt. Det Ă€r att vara yrkesmĂ€nniska pĂ„ riktigt – inte bara följa rutiner, utan göra sig medveten om de vĂ€rden som ligger bakom varje val.
  17. Julio Moraga
    📄 Varför Ă€r det viktigt att ha en empatisk förmĂ„ga nĂ€r man arbetar med mĂ€nniskovĂ„rdande yrken? Empatisk förmĂ„ga Ă€r en av grundpelarna i allt arbete som handlar om att vĂ„rda, stödja och hjĂ€lpa mĂ€nniskor – oavsett om det sker inom sjukvĂ„rd, social omsorg, psykiatri eller Ă€ldreomsorg. Att kunna sĂ€tta sig in i en annan persons kĂ€nslor, behov och perspektiv skapar förutsĂ€ttningar för ett gott bemötande, fungerande kommunikation och en trygg vĂ„rdrelation. NĂ€r en person befinner sig i en kris, lider av psykisk ohĂ€lsa eller pĂ„ annat sĂ€tt Ă€r i behov av stöd, Ă€r det ofta just empatin hos personalen som avgör om individen kĂ€nner sig sedd, respekterad och mottagen. För mĂ„nga brukare Ă€r empatiskt bemötande avgörande för om de vĂ„gar ta emot hjĂ€lp, berĂ€tta om sina svĂ„righeter eller engagera sig i sin Ă„terhĂ€mtning. Empati bidrar till att: Bygga förtroende – nĂ€r individen upplever att personalen verkligen försöker förstĂ„ utan att döma. Skapa trygghet – vilket Ă€r sĂ€rskilt viktigt för personer med trauma, oro eller psykotiska upplevelser. StĂ€rka motivationen – nĂ€r nĂ„gon kĂ€nner att "de förstĂ„r mig", ökar chansen att personen vill vara delaktig. Förhindra missförstĂ„nd och konflikter – genom att tolka signaler rĂ€tt och bemöta kĂ€nslor istĂ€llet för att enbart fokusera pĂ„ beteenden. Samtidigt pĂ„verkar empatin ocksĂ„ personalens arbetssĂ€tt. Den som har empatisk förmĂ„ga: Reagerar mindre med irritation vid svĂ„rbemötta beteenden. Är mer benĂ€gen att ta reda pĂ„ orsaken bakom ett nej eller en stark reaktion. Arbetar mer flexibelt och individanpassat. Inom psykiatrin Ă€r detta sĂ€rskilt viktigt, eftersom mĂ„nga brukare har erfarenheter av att bli avvisade, misstolkade eller bemötta pĂ„ ett mekaniskt sĂ€tt. HĂ€r blir den empatiska förmĂ„gan en del av behandlingen i sig, inte bara ett sĂ€tt att kommunicera. Slutligen Ă€r empati inte bara till nytta för brukaren. Den som arbetar empatiskt utvecklar ofta bĂ€ttre relationer till sina kollegor, mindre arbetsrelaterad stress och ökad kĂ€nsla av mening i sitt yrke. Empati Ă€r dĂ€rmed inte bara en kĂ€nsla – utan en fĂ€rdighet som gör hela vĂ„rd- och omsorgssystemet mer mĂ€nskligt och hĂ„llbart.
  18. Julio Moraga
    📄 Hur gĂ„r den empatiska processen till? Den empatiska processen Ă€r ett inre och yttre förlopp dĂ€r vĂ„rd- och omsorgspersonal uppfattar, förstĂ„r och responderar pĂ„ en annan mĂ€nniskas kĂ€nslor eller situation. Det handlar inte enbart om att kĂ€nna empati spontant, utan om en medveten och reflekterad handling som utvecklas med erfarenhet och yrkestrĂ€ning. Inom psykologin och vĂ„rdvetenskapen beskrivs den empatiska processen ofta i tre steg: 1. UppmĂ€rksamhet – att uppfatta den andres signaler Den första fasen handlar om att vara nĂ€rvarande och uppmĂ€rksam. HĂ€r registrerar personalen subtila signaler hos brukaren eller patienten: kroppssprĂ„k, tonfall, blick, rörelsemönster eller förĂ€ndringar i vanliga rutiner. Det kan ocksĂ„ handla om att lĂ€gga mĂ€rke till tystnad, irritation eller sorg som uttrycks indirekt. En empatisk person Ă€r trĂ€nad att observera – men inte döma – och att vara öppen för att nĂ„got kan ligga bakom det yttre beteendet. 2. Inlevelse – att förstĂ„ kĂ€nslan bakom beteendet I nĂ€sta steg försöker man leva sig in i hur den andre har det. Det Ă€r inte att gissa, utan att försöka förstĂ„ kĂ€nslan bakom det som sker. Till exempel kan en person som Ă€r arg i sjĂ€lva verket vara rĂ€dd, ledsen eller förtvivlad. Detta krĂ€ver inre reflektion: Vad hĂ€nder i den hĂ€r personens liv just nu? Hur skulle jag sjĂ€lv kĂ€nna i en liknande situation? Hur pĂ„verkas min egen reaktion av detta? Samtidigt behöver personalen vara medveten om sina egna grĂ€nser. Empati innebĂ€r att förstĂ„ – inte att smĂ€lta samman med den andre. 3. Respons – att bekrĂ€fta och bemöta med respekt Det sista steget i den empatiska processen Ă€r att visa att man förstĂ„tt. Det kan göras genom ord, kroppssprĂ„k, handling eller tyst nĂ€rvaro. Exempel pĂ„ empatisk respons: "Det lĂ„ter som att du har haft en riktigt tung dag. Vill du att jag stannar en stund?" Att ge en filt, sitta bredvid nĂ„gon i tystnad eller erbjuda nĂ„got att dricka. Att bekrĂ€fta utan att döma: "Jag ser att det hĂ€r kĂ€nns svĂ„rt för dig." NĂ€r brukaren kĂ€nner sig sedd, förstĂ„dd och respekterad, ökar ofta tryggheten, tilliten och viljan att ta emot hjĂ€lp. Det Ă€r just i detta ögonblick som empati blir en del av vĂ„rdandet – inte bara en personlig egenskap.
  19. Julio Moraga
    📄 Vad innebĂ€r det att ha en empatisk förmĂ„ga? Att ha en empatisk förmĂ„ga innebĂ€r att kunna leva sig in i och förstĂ„ en annan mĂ€nniskas kĂ€nslor, tankar och perspektiv – utan att sjĂ€lv ta över dem. Det Ă€r en grundlĂ€ggande egenskap i all vĂ„rd och omsorg, sĂ€rskilt inom psykiatrin, dĂ€r mĂ„nga brukare upplever sig missförstĂ„dda, osedda eller ifrĂ„gasatta. Empati handlar inte bara om att kĂ€nna med nĂ„gon, utan ocksĂ„ om att kunna möta den andres kĂ€nsla pĂ„ ett respektfullt och yrkesmĂ€ssigt sĂ€tt. Det betyder att man kan: UppmĂ€rksamma den andres sinnesstĂ€mning genom ord, tonlĂ€ge och kroppssprĂ„k. FörstĂ„ vad som ligger bakom beteenden eller uttalanden. Visa att man bryr sig – utan att göra den andres upplevelse till sin egen. BekrĂ€fta den andres kĂ€nsla, Ă€ven om man inte hĂ„ller med i sak. Empatisk förmĂ„ga krĂ€ver nĂ€rvaro, lyhördhet och inlevelse, men ocksĂ„ förmĂ„gan att sĂ€tta grĂ€nser. En vĂ„rdpersonal som tar pĂ„ sig brukares kĂ€nslor för mycket riskerar att bli emotionellt utmattad eller att tappa objektiviteten. DĂ€rför Ă€r det viktigt att empati balanseras med sjĂ€lvinsikt och reflektion. Empati Ă€r ocksĂ„ en aktiv handling. Det rĂ€cker inte med att förstĂ„ – personalen behöver ocksĂ„ visa att man förstĂ„tt. Det kan göras genom: Att spegla vad den andre uttrycker, till exempel: "Det lĂ„ter som att det varit en vĂ€ldigt tung morgon för dig." Att ge tid till att uttrycka sig utan avbrott. Att stĂ€lla öppna frĂ„gor som visar genuint intresse. Att bekrĂ€fta den andres reaktioner som mĂ€nskliga och giltiga. Inom psykiatrisk omvĂ„rdnad Ă€r empati avgörande för att kunna skapa en trygg relation och bygga förtroende. Det Ă€r ofta den första vĂ€gen in till Ă„terhĂ€mtning. Empati Ă€r ocksĂ„ ett skydd mot att bemötandet blir kallt, mekaniskt eller regelstyrt pĂ„ bekostnad av mĂ€nniskans vĂ€rdighet.
  20. Julio Moraga
    📄 Vad innebĂ€r ett professionellt förhĂ„llningssĂ€tt? Ett professionellt förhĂ„llningssĂ€tt innebĂ€r att personal i vĂ„rd och omsorg agerar pĂ„ ett medvetet, reflekterat och respektfullt sĂ€tt i mötet med patienter, brukare, anhöriga och kollegor. Det handlar om att kunna skilja pĂ„ det privata och det yrkesmĂ€ssiga, att utgĂ„ frĂ„n den enskildes behov och rĂ€ttigheter samt att agera i enlighet med yrkesetik, lagstiftning och verksamhetens mĂ„l. Grunden i ett professionellt förhĂ„llningssĂ€tt Ă€r att bemöta varje individ med respekt, integritet och empati, oavsett livssituation, beteende eller diagnos. Det innebĂ€r att sĂ€tta brukarens behov i centrum, men utan att göra avkall pĂ„ det ansvar man har som yrkesperson. Det innebĂ€r ocksĂ„ att kunna hantera starka kĂ€nslor – bĂ„de hos andra och hos sig sjĂ€lv – utan att lĂ„ta dem styra arbetet. Ett professionellt förhĂ„llningssĂ€tt innebĂ€r Ă€ven att: Vara lyhörd och nĂ€rvarande i mötet, men inte bli privat. Vara konsekvent, tydlig och trygg i sitt sĂ€tt att kommunicera. Agera pĂ„ ett rĂ€ttvist och jĂ€mlikt sĂ€tt, utan att favorisera. Följa de riktlinjer och rutiner som gĂ€ller i verksamheten. Dokumentera korrekt, Ă€ven nĂ€r det kĂ€nns kĂ€nslomĂ€ssigt svĂ„rt. Inom psykiatrin och arbete i brukarens hem Ă€r det sĂ€rskilt viktigt att kunna upprĂ€tthĂ„lla grĂ€nser. Att kliva in i nĂ„gons hem Ă€r att bli gĂ€st i den personens privata liv, och det krĂ€ver en sĂ€rskild varsamhet. Samtidigt Ă€r det personalens ansvar att fullfölja sina uppgifter pĂ„ ett tryggt, förutsĂ€gbart och professionellt sĂ€tt. Det handlar inte om att "göra allt för att vara snĂ€ll", utan om att bidra till struktur, stabilitet och omsorg med respekt för individens sjĂ€lvbestĂ€mmande. Att ha ett professionellt förhĂ„llningssĂ€tt Ă€r ocksĂ„ att kunna se sina egna reaktioner i mötet med andra – att reflektera över varför man kĂ€nner sig irriterad, sĂ„rad eller osĂ€ker – och att inte lĂ„ta dessa kĂ€nslor pĂ„verka hur man bemöter den andre. SjĂ€lvreflektion, handledning och kollegialt stöd Ă€r dĂ€rför viktiga delar i att utveckla sin professionalitet.
  21. Julio Moraga
    📄 Professionellt bemötande och förhĂ„llningssĂ€tt i psykiatrin Att arbeta inom psykiatrisk vĂ„rd och omsorg krĂ€ver mer Ă€n praktiska fĂ€rdigheter. Det handlar om att möta mĂ€nniskor i svĂ„ra och ofta sĂ„rbara livssituationer – med respekt, empati och ett genomtĂ€nkt, etiskt förhĂ„llningssĂ€tt. Bemötandet kan i sig vara en del av behandlingen. DĂ€rför Ă€r det viktigt att bemötandet vilar pĂ„ vetenskap och beprövad erfarenhet, inte pĂ„ personliga kĂ€nslor eller fördomar. Bemötande Ă€r inte bara vad man sĂ€ger – det Ă€r hur man lyssnar, tolkar kroppssprĂ„k, bekrĂ€ftar kĂ€nslor, ger utrymme och visar respekt för individens upplevelser. Evidensbaserade metoder i bemötande Inom psykiatrin finns flera metoder och modeller som hjĂ€lper personal att arbeta strukturerat och medvetet. NĂ„gra exempel: LĂ„gaffektivt bemötande: anvĂ€nds vid starka kĂ€nslouttryck, agitation eller ilska. Grundtanken Ă€r att personalen ska undvika att spĂ€ pĂ„ affekterna. Man backar, sĂ€nker röstlĂ€get, visar lugn, respekterar avstĂ„nd och lĂ„ter personen Ă„terfĂ„ kontrollen. Salutogent förhĂ„llningssĂ€tt: fokuserar pĂ„ hĂ€lsa istĂ€llet för sjukdom. Undersköterskan hjĂ€lper brukaren att hitta mening, begriplighet och hanterbarhet i vardagen. ÅterhĂ€mtningsinriktat arbetssĂ€tt: bygger pĂ„ individens egna mĂ„l, resurser och hopp. Man utgĂ„r frĂ„n att varje person kan Ă„terfĂ„ livskvalitet, oavsett diagnos. Motiverande samtal (MI): anvĂ€nds för att frĂ€mja förĂ€ndring utan att pressa. Man stĂ€ller öppna frĂ„gor, lyssnar aktivt, speglar kĂ€nslor och hjĂ€lper personen att sjĂ€lv hitta sin vilja. Bemötande i olika situationer Vid Ă„ngest: HĂ„ll dig lugn, tala lĂ„ngsamt, normalisera reaktionen ("det Ă€r inte farligt, men det kĂ€nns jobbigt"), erbjud nĂ€rvaro utan att trĂ€nga dig pĂ„. Vid psykotiska symtom: Undvik att argumentera mot vanförestĂ€llningar. BekrĂ€fta kĂ€nslan snarare Ă€n innehĂ„llet ("jag ser att det hĂ€r Ă€r jobbigt för dig"), och ha tydliga, trygga rutiner. Vid sjĂ€lvskadebeteende: Visa att du bryr dig, men moralisera inte. FrĂ„ga lugnt vad personen behöver just nu. Dokumentera noggrant och kontakta ansvarig personal. I brukarens hem: Anpassa dig till individens integritet och rytm. Undvik att vara "övervĂ€nlig" eller tröstande pĂ„ ett sĂ€tt som tar ifrĂ„n brukaren sin vĂ€rdighet. FĂ€llor att undvika Att lĂ„ta personliga kĂ€nslor styra reaktioner Att svara med ironi, skĂ€mt eller för mycket prat nĂ€r nĂ„gon Ă€r upprörd Att ignorera eller gĂ„ förbi kĂ€nslor Att vara otydlig kring grĂ€nser eller ansvar Ett gott bemötande innebĂ€r inte att "vara snĂ€ll", utan att vara nĂ€rvarande, lyhörd och tydlig – Ă€ven nĂ€r situationen Ă€r svĂ„r. Fallbeskrivning: Fallet Cecilia Cecilia, 24 Ă„r, bor i en stödlĂ€genhet efter flera sjĂ€lvmordsförsök. Hon öppnar sĂ€llan dörren för personalen och sĂ€ger ibland att hon "vill försvinna". Undersköterskan Maria gĂ„r inte in med detsamma, utan sĂ€tter sig utanför dörren och sĂ€ger med lugn röst: "Jag sitter hĂ€r en stund om det kĂ€nns okej." Efter tio minuter öppnar Cecilia dörren. De gĂ„r en promenad i tystnad. Maria dokumenterar hĂ€ndelsen och informerar ansvarig sjuksköterska. 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Vad krĂ€vs av personalen för att kunna vara ett tryggt stöd i svĂ„ra stunder utan att ta över eller bli privat?
  22. Julio Moraga
    📄 SjĂ€lvbestĂ€mmande och integritet i brukarens hem Att arbeta i en persons hem Ă€r ett stort förtroende. Det Ă€r en miljö dĂ€r individen ska kĂ€nna sig trygg, ha kontroll och fĂ„ leva sitt liv pĂ„ egna villkor. Samtidigt ska personal kunna ge det stöd som behövs – ibland Ă€ven nĂ€r det innebĂ€r svĂ„ra etiska avvĂ€gningar. DĂ€rför Ă€r det avgörande att ha god kĂ€nnedom om rĂ€ttigheter, lagar och professionellt förhĂ„llningssĂ€tt. SjĂ€lvbestĂ€mmande, integritet och respekt för personliga relationer Ă€r inte bara etiska principer – de Ă€r juridiskt skyddade rĂ€ttigheter enligt bĂ„de HĂ€lso- och sjukvĂ„rdslagen (HSL), SocialtjĂ€nstlagen (SoL) och FN:s konvention om rĂ€ttigheter för personer med funktionsnedsĂ€ttning. SjĂ€lvbestĂ€mmanderĂ€tten Varje person har rĂ€tt att bestĂ€mma över sin kropp, sina tillhörigheter och sitt vardagsliv – Ă€ven nĂ€r hen har en funktionsnedsĂ€ttning eller psykisk sjukdom. Det innebĂ€r t.ex. att: Man har rĂ€tt att tacka nej till hjĂ€lp – Ă€ven om det inte Ă€r det bĂ€sta ur medicinsk synpunkt. Man har rĂ€tt att vĂ€lja nĂ€r och hur insatser ska genomföras. Man har rĂ€tt att pĂ„verka innehĂ„llet i sin genomförandeplan. Undersköterskans uppgift Ă€r inte att övertala eller tvinga, utan att hitta vĂ€gar till samarbete – Ă€ven vid motstĂ„nd eller oro. Dokumentation blir extra viktig nĂ€r insatsen avviker frĂ„n plan. Integritet i praktiken Integritet handlar om att kĂ€nna sig skyddad i sin person, sina tankar, sin kropp och sitt hem. NĂ€r personal vistas i brukarens bostad mĂ„ste detta respekteras pĂ„ alla nivĂ„er. Praktiska exempel: Alltid frĂ„ga om lov innan man gĂ„r in i ett rum eller öppnar ett skĂ„p. Förvarna inför hjĂ€lp med personlig hygien. Undvika samtal om privata saker inför andra – Ă€ven andra i personalgruppen. Vara varsam med kroppssprĂ„k och tonlĂ€ge. Relationer och grĂ€nser Att bygga en trygg relation Ă€r en viktig del av vĂ„rdarbetet, men den mĂ„ste alltid vara professionell. GrĂ€nsen mellan privat och yrkesmĂ€ssig nĂ€rhet kan vara sĂ€rskilt svĂ„r att hantera nĂ€r brukaren Ă€r ensam, psykiskt skör eller söker kontakt. Det Ă€r undersköterskans ansvar att: HĂ„lla balansen mellan empati och professionell distans. Inte dela egna privata problem. Aldrig inleda nĂ„gon form av vĂ€nskaps- eller kĂ€rleksrelation. AvstĂ„ frĂ„n sociala medier-kontakt med brukare. Etiska dilemman I hemmiljö kan man ofta hamna i svĂ„ra situationer: Vad gör man om brukaren inte vill duscha pĂ„ flera veckor? Hur hanterar man nĂ€r en brukare uttrycker hot, rasism eller sexuella inviter? Hur balanserar man mellan att vilja hjĂ€lpa och att riskera att krĂ€nka nĂ„gons autonomi? Det finns sĂ€llan enkla svar. Det viktiga Ă€r att alltid arbeta utifrĂ„n verksamhetens riktlinjer, dokumentera hĂ€ndelser tydligt, ta upp frĂ„gorna i arbetslaget och vid behov konsultera chef eller ansvarig sjuksköterska. Fallbeskrivning: Fallet Sandra Sandra, 78 Ă„r, bor ensam och fĂ„r hjĂ€lp frĂ„n hemtjĂ€nsten. Hon har varit psykiatrisk patient i mĂ„nga Ă„r och har stark kontrollbehov. NĂ€r undersköterskan Elin kommer pĂ„ morgonen vĂ€grar Sandra att ta sin medicin och sĂ€ger Ă„t Elin att "försvinna". Elin gĂ„r ut i hallen, men ringer sedan sjuksköterskan för att rĂ„dgöra. De kommer överens om att försöka igen senare, och Elin dokumenterar tydligt vad som hĂ€nt. NĂ€sta gĂ„ng möter hon Sandra med vĂ€nlig röst: "Vi vĂ€ntar med medicinen en stund och ser hur det kĂ€nns om en halvtimme." 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Hur kan man visa respekt för sjĂ€lvbestĂ€mmande Ă€ven nĂ€r det innebĂ€r att personen sĂ€ger nej till en insats som bedöms som viktig?
  23. Julio Moraga
    📄 Stöd, boende och sysselsĂ€ttning – psykiatrins praktiska resurser MĂ„nga personer med psykisk ohĂ€lsa har ett stort behov av stöd i vardagen, inte bara frĂ„n vĂ„rden utan ocksĂ„ frĂ„n sociala och praktiska resurser. Psykiatrin arbetar dĂ€rför inte enbart med medicinsk behandling, utan Ă€ven med att skapa hĂ„llbara strukturer för boende, stödpersoner och sysselsĂ€ttning. Dessa insatser Ă€r avgörande för Ă„terhĂ€mtning, sjĂ€lvstĂ€ndighet och livskvalitet. Undersköterskan har ofta en nyckelroll i att vara nĂ€ra vardagsstödet – sĂ€rskilt inom socialpsykiatrin och i kommunala stödinsatser. Boendeformer vid psykisk ohĂ€lsa Personer med psykiska funktionsnedsĂ€ttningar kan behöva olika typer av boenden beroende pĂ„ funktionsnivĂ„, behov av tillsyn och grad av sjĂ€lvstĂ€ndighet. Exempel pĂ„ boendeformer: Stödboende: eget boende med personalstöd nĂ„gra gĂ„nger i veckan. Gruppboende (LSS eller SoL): personal dygnet runt, gemensamma utrymmen, individuella lĂ€genheter. TrĂ€ningsboende: för personer som ska öva upp sjĂ€lvstĂ€ndighet. Skyddat boende: vid vĂ„ldsutsatthet eller akut behov av trygghet. Undersköterskans uppgifter i boendet: Skapa rutiner och struktur i vardagen Stötta i personlig hygien, matlagning, inköp Vara ett lyssnande stöd Iaktta förĂ€ndringar i psykiskt mĂ„ende och dokumentera Resurspersoner och stödinsatser En resursperson kan vara en boendestödjare, kontaktperson eller ledsagare. Det Ă€r nĂ„gon som den enskilde fĂ„r en mer kontinuerlig och personlig kontakt med, ofta utanför sjukvĂ„rdens kontext. Exempel: Boendestödjare (kommunal tjĂ€nst enligt SoL): hjĂ€lper till med stĂ€dning, ekonomi, rutiner, myndighetskontakter. Kontaktperson (frivillig uppdragstagare): erbjuder social kontakt, gemenskap, samtal, fritidsaktiviteter. Ledsagare: stöd vid resor, aktiviteter och sociala sammanhang. Dessa personer kan göra stor skillnad i individens vardag genom att stĂ€rka trygghet, motivation och delaktighet. SysselsĂ€ttningens betydelse Att ha en meningsfull sysselsĂ€ttning Ă€r ett av de viktigaste stegen i Ă„terhĂ€mtning frĂ„n psykisk ohĂ€lsa. Det kan vara arbete, praktik, studier eller daglig verksamhet. Det ger struktur, gemenskap, sjĂ€lvförtroende och identitet. Former av sysselsĂ€ttning: Daglig verksamhet (enligt LSS): t.ex. hantverk, trĂ€dgĂ„rd, cafĂ©, Ă„tervinning Arbetsrehabilitering: t.ex. Samhall, arbetskooperativ, arbetstrĂ€ning Studiecentrum: anpassad undervisning, studiestöd Öppen verksamhet: aktiviteter i psykiatrins regi, t.ex. mĂ„largrupp eller filmklubb Undersköterskan kan stödja genom att: Motivera och uppmuntra deltagande Följa med till aktiviteter Samarbeta med arbetsterapeut, boendestöd och arbetskonsulent Observera och rapportera hur individen fungerar i sammanhanget Fallbeskrivning: Fallet Dag Dag, 34 Ă„r, bor i ett trĂ€ningsboende efter en lĂ„ng depression. Han har tidigare haft ett kontorsjobb men tappade all energi och social förmĂ„ga. Boendestödjarna mĂ€rker att han börjar intressera sig för datorer igen. I samarbete med en arbetskonsulent ordnas praktik pĂ„ ett Ă„terbruk som tar emot trasiga datorer. Efter tvĂ„ mĂ„nader gĂ„r Dag dit tvĂ„ gĂ„nger i veckan och sĂ€ger att han ser fram emot mĂ„ndagar igen. 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Hur kan sysselsĂ€ttning fungera som medicin – Ă€ven om det inte handlar om ett vanligt jobb?
  24. Julio Moraga
    📄 Omsorgsprocessen – en grund för kvalitet i vĂ„rden Omsorgsprocessen Ă€r en central modell inom vĂ„rd och omsorg, framtagen för att sĂ€kerstĂ€lla att varje insats bygger pĂ„ individens behov och följs upp pĂ„ ett systematiskt sĂ€tt. Den hjĂ€lper personalen att arbeta strukturerat, förebygga fel och anpassa stödet över tid. I praktiken innebĂ€r detta att varje vĂ„rd- eller stödinsats planeras, genomförs, dokumenteras och utvĂ€rderas – oavsett om det gĂ€ller en hemtjĂ€nstinsats, stödboende eller psykiatrisk vĂ„rd. För undersköterskor Ă€r det viktigt att kĂ€nna till varje steg och förstĂ„ hur det egna arbetet hĂ€nger ihop med helheten. Steg 1: Bedömning av behov Allt börjar med att man kartlĂ€gger individens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov. Det kan ske genom samtal, observationer, brukarenkĂ€ter eller samverkan med andra yrkesgrupper. I psykiatrin kan Ă€ven skattningsskalor som MADRS eller GAF anvĂ€ndas. Det Ă€r inte undersköterskans uppgift att stĂ€lla diagnoser, men det Ă€r ofta just undersköterskan som först ser förĂ€ndringar eller uttryck för behov i vardagen. Steg 2: Planering Efter behovsbedömningen utformas en plan – ofta kallad genomförandeplan – tillsammans med den enskilde. Den ska spegla personens önskemĂ„l, resurser, mĂ„l och eventuella begrĂ€nsningar. Planen blir ett arbetsverktyg för hela teamet. Planeringen omfattar: Vad som ska göras NĂ€r och hur ofta Vem som gör vad Hur det ska följas upp En tydlig plan minskar missförstĂ„nd och skapar trygghet bĂ„de för personal och brukare. Steg 3: Genomförande HĂ€r sker sjĂ€lva vardagsarbetet: hjĂ€lpa till med hygien, samtala, följa med pĂ„ promenad, pĂ„minna om medicin, vara nĂ€rvarande vid mĂ„ltid. Det Ă€r i detta steg som undersköterskans roll Ă€r mest synlig. Viktiga principer: Bemötande ska prĂ€glas av respekt, integritet och delaktighet. Insatsen ska utföras enligt plan, men med utrymme för flexibilitet. Avvikelser eller förĂ€ndringar dokumenteras och förs vidare i teamet. Steg 4: Dokumentation Det som görs ska dokumenteras. I hĂ€lso- och sjukvĂ„rd journalförs enligt HSL; i social omsorg anvĂ€nds SoL och LSS. Undersköterskan dokumenterar ofta observationer, utförda insatser och brukarens dagsform. Exempel: ”Anna Ă„t halva frukosten, verkade nedstĂ€md. Sa att hon hade svĂ„rt att somna.” ”Kenneth avböjde hjĂ€lp med dusch, önskar ta det i morgon.” Dokumentationen ska vara saklig, respektfull, och alltid följa sekretesslagen. Steg 5: UtvĂ€rdering VĂ„rd och omsorg Ă€r inte statisk. DĂ€rför Ă€r utvĂ€rdering avgörande. Har mĂ„let uppnĂ„tts? Behöver nĂ„got förĂ€ndras? Är personen nöjd? UtvĂ€rdering sker ofta i samverkan: med brukaren, nĂ€rstĂ„ende, kollegor, och ibland andra professioner som sjuksköterska eller arbetsterapeut. Undersköterskans iakttagelser och reflektioner Ă€r ofta grunden till förĂ€ndringar i insatsens upplĂ€gg. Fallbeskrivning: Fallet Tom Tom, 46, bor i ett stödboende efter en period med psykisk ohĂ€lsa och hemlöshet. I början ville han inte prata alls. Undersköterskan Julia dokumenterade att han flera gĂ„nger tackat nej till att följa med pĂ„ promenad, men att han log nĂ€r hon nĂ€mnde sin hund. En ny insatsform lades till i planen: att trĂ€na social kontakt genom att tillsammans gĂ„ med hunden. Efter fyra veckor börjar Tom sjĂ€lvmant prata om sina tidigare erfarenheter. 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Hur kan en liten förĂ€ndring i det dagliga arbetet – som att ta med en hund – pĂ„verka utfallet i en stödinsats?
  25. Julio Moraga
    Kriser Ă€r en del av livet – ibland förvĂ€ntade, ibland ovĂ€ntade och traumatiska. Inom psykiatrisk vĂ„rd och omsorg möter man ofta mĂ€nniskor i olika stadier av kris. För att kunna ge ett professionellt stöd behöver undersköterskan ha bĂ„de teoretisk förstĂ„else och praktisk förmĂ„ga att möta mĂ€nniskor i svĂ„ra skeden. En kris innebĂ€r en situation dĂ€r individens tidigare erfarenheter och strategier inte rĂ€cker till. Det kan handla om allt frĂ„n en nĂ€rstĂ„endes död, sjukdomsbesked eller skilsmĂ€ssa till att bli hemlös eller förlora ett barn. Men Ă€ven positiva hĂ€ndelser kan leda till kris – som att bli förĂ€lder eller flytta hemifrĂ„n. Att förstĂ„ hur kriser fungerar Ă€r avgörande för att kunna möta individen pĂ„ ett tryggt och stödjande sĂ€tt. đŸ”č Kriskurvans fyra faser Den klassiska modellen för krisförloppet delas in i fyra faser: Chockfasen – Den omedelbara reaktionen: personen kan bli avstĂ€ngd, förvirrad eller handlingsförlamad. Reaktionsfasen – KĂ€nslor som sorg, ilska, skuld eller Ă„ngest kommer till ytan. Bearbetningsfasen – Personen börjar förstĂ„ vad som hĂ€nt, sĂ€tta ord pĂ„ det, se sammanhang. Nyorienteringsfasen – Ett nytt sĂ€tt att leva vĂ€xer fram. Sorgen finns kvar, men har integrerats. 💡 Undersköterskan behöver anpassa sitt bemötande efter var i processen personen befinner sig – frĂ„n att vara ett stilla vittne till att stötta samtal och vardagsrutiner. đŸ”č Olika typer av kriser Utvecklingskriser: HĂ€ndelser som hör livet till – pubertet, pensionering, barn som flyttar hemifrĂ„n. Livskriser: Vid större förĂ€ndringar – förlust av arbete, separation, sjukdom. Traumatiska kriser: Plötsliga hĂ€ndelser som olyckor, vĂ„ld, övergrepp eller naturkatastrofer. Personer med tidigare psykisk ohĂ€lsa, svag social förankring eller erfarenhet av trauma löper större risk att drabbas hĂ„rt av nya kriser. đŸ”č Krisstöd i praktiken Som undersköterska Ă€r det sĂ€llan ens uppgift att bedriva krissamtal. DĂ€remot kan det vara avgörande att: Vara nĂ€rvarande och visa medkĂ€nsla utan att trösta bort kĂ€nslor. TillĂ„ta tystnad och vĂ„ga stanna i det svĂ„ra. HjĂ€lpa till att Ă„terupprĂ€tta vardagens rutiner. Ge information pĂ„ ett tydligt och lugnt sĂ€tt. Vid allvarliga krisreaktioner, som sjĂ€lvmordstankar, dissociation eller psykotiska symtom, mĂ„ste psykiatrin kopplas in omedelbart. đŸ”č Fallbeskrivning: Fallet Cecilia Cecilia, 63, förlorade sin make i en plötslig hjĂ€rtinfarkt. Hon har alltid varit stark och sjĂ€lvstĂ€ndig, men efter dödsfallet har hon blivit apatiskt tyst och svarar knappt nĂ€r personalen kommer med matlĂ„dan. HemtjĂ€nsten misstĂ€nker att hon hamnat i en djup reaktionsfas. Undersköterskan Lina börjar sitta ner med henne en stund varje gĂ„ng hon kommer, utan att stĂ€lla krav pĂ„ samtal. Efter nĂ„gra veckor börjar Cecilia sjĂ€lv berĂ€tta smĂ„ detaljer om sin man. 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Vilken betydelse kan det ha för en person i kris att personalen finns dĂ€r – Ă€ven utan att sĂ€ga nĂ„got?
  26. Julio Moraga
    Psykiska sjukdomar Ă€r vanliga i befolkningen och drabbar mĂ€nniskor i alla Ă„ldrar och livssituationer. Inom psykiatrisk vĂ„rd och omsorg Ă€r det dĂ€rför viktigt att ha en bred kunskap om olika tillstĂ„nd och hur de kan yttra sig. I det hĂ€r avsnittet behandlas fem diagnosgrupper som ofta förekommer i vĂ„rden: depression, Ă„ngestsyndrom, Ă€tstörningar, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och stressrelaterade tillstĂ„nd. Dessa tillstĂ„nd kan ha mycket olika uttryck beroende pĂ„ individens Ă„lder, kön, livserfarenhet och stödresurser. Vanliga symtom Ă€r nedstĂ€mdhet, oro, initiativlöshet, sömnproblem, kĂ€nslor av hopplöshet eller skam, kroppsliga spĂ€nningar och koncentrationssvĂ„righeter. Som undersköterska Ă€r det centralt att bĂ„de kunna kĂ€nna igen symtomen, förstĂ„ bakomliggande faktorer och stödja Ă„terhĂ€mtning i vardagen. đŸ”č Depression Depression innebĂ€r en ihĂ„llande nedstĂ€mdhet som pĂ„verkar tankar, kĂ€nslor, kropp och beteende. Den kan vara lindrig, medelsvĂ„r eller djup, och variera i uttryck hos barn, vuxna och Ă€ldre. Hos Ă€ldre ses depression ofta som kroppslig trötthet, glömska eller brist pĂ„ aptit snarare Ă€n sorg. 💡 Undersköterskans roll: skapa struktur i vardagen, uppmuntra till smĂ„ aktiviteter, ha tĂ„lamod med passivitet och hjĂ€lpa till att bevara dygnsrytm. đŸ”č ÅngesttillstĂ„nd Ångestsyndrom Ă€r en grupp diagnoser dĂ€r paniksyndrom, generaliserat Ă„ngestsyndrom (GAD), tvĂ„ngssyndrom (OCD) och social fobi ingĂ„r. Ångest Ă€r kroppens alarmsystem, men nĂ€r det triggas ofta eller utan egentlig fara kan det leda till undvikande beteenden, isolering och inre stress. 💡 Undersköterskans roll: bemöta med lugn, hjĂ€lpa personen att sĂ€tta ord pĂ„ sin upplevelse, undvika konfrontation och tillĂ„ta pauser vid stark Ă„ngest. đŸ”č Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) PTSD kan uppstĂ„ efter svĂ„ra hĂ€ndelser som övergrepp, olyckor, flykt eller krig. Personen kan uppleva flashbacks, mardrömmar, stark Ă„ngest eller kĂ€nslor av overklighet. Barn och ungdomar kan visa detta genom utĂ„tagerande, apati eller regression. 💡 Undersköterskans roll: skapa trygghet, följa rutiner, undvika att pressa fram berĂ€ttelser och samverka med traumautbildad personal. đŸ”č Ätstörningar Vanliga Ă€tstörningar Ă€r anorexia nervosa, bulimia nervosa och hetsĂ€tningsstörning. Ätstörningar Ă€r ofta kopplade till sjĂ€lvbild och behov av kontroll. De kan förekomma Ă€ven hos Ă€ldre, men Ă€r vanligast bland tonĂ„ringar och unga vuxna. 💡 Undersköterskans roll: stötta i matsituationer utan att bevaka, ha ett neutralt och icke-vĂ€rderande sĂ€tt, stĂ€rka individens sjĂ€lvkĂ€nsla och kroppsliga integritet. đŸ”č Stressrelaterade sjukdomar UtbrĂ€ndhet, utmattningssyndrom och anpassningsstörning kan utvecklas vid lĂ„ngvarig belastning. Vanliga symtom Ă€r trötthet, sömnsvĂ„righeter, irritation, minnesproblem och en kĂ€nsla av att inte rĂ€cka till. Ungdomar kan uppvisa fysiska symtom som huvudvĂ€rk eller magsmĂ€rta. 💡 Undersköterskans roll: erbjuda struktur, minska krav, stötta Ă„terhĂ€mtning genom vila, nĂ€rvaro och smĂ„ steg tillbaka till aktivitet. đŸ”č Prevention, behandling och Ă„terhĂ€mtning Förebyggande arbete innebĂ€r att identifiera riskfaktorer i ett tidigt skede: social isolering, mobbning, ohĂ€lsosamma livsvanor eller obearbetade trauman. Behandling kan inkludera lĂ€kemedel, psykoterapi (t.ex. KBT), samtalsstöd eller psykosociala insatser. ÅterhĂ€mtning Ă€r inte att "bli som förut", utan att Ă„terfĂ„ en kĂ€nsla av sammanhang, delaktighet och meningsfullhet. Det krĂ€ver tid, trygghet, kontinuitet och förstĂ„else frĂ„n omgivningen. 💭 ReflektionsfrĂ„ga: Hur kan ett vanligt vardagsmoment, som att sitta ner och fika tillsammans, vara ett steg i Ă„terhĂ€mtningen för nĂ„gon med depression eller PTSD?
  27. Last week
  28. Julio Moraga
    Fallbeskrivning: Liam Ă€r 10Ă„r och har en intellektuell funktionsnedsĂ€ttning, Down syndrom och begrĂ€nsat talat sprĂ„k. Han har svĂ„rt för abstrakt tĂ€nkande och behöver lĂ€ngre tid pĂ„ sig att förstĂ„ och lĂ€ra sig saker. Han gĂ„r i en sĂ€rskoleklass och Ă€r i behov av kommunikativa hjĂ€lpmedel och Ă€ven hjĂ€lpmedel som hjĂ€lper honom att förstĂ„ t.ex. under hur lĂ„ng tid han ska göra nĂ„got (kognitiva hjĂ€lpmedel). I skolan arbetar personalen med tydliggörande pedagogik enligt TEACCH-metoden och Liam och familjen har stöd av habiliteringen. Du arbetar som stödassistent i skolans fritidsverksamhet. Liam kommer till fritids och mĂ€rker att hans vanliga plats vid pysselbordet Ă€r upptagen av nĂ„gon annan. Ingen har informerat honom om förĂ€ndringen i förvĂ€g, och bildschemat Ă€r inte uppdaterat. Han förstĂ„r inte varför han inte fĂ„r sitta dĂ€r som vanligt. Liam försöker uttrycka sin frustration men blir inte förstĂ„dd direkt. Han börjar skrika, kasta saker eller drar sig undan. FrĂ„gor: 1. Vad stĂ„r förkortningen AKK för och vad innebĂ€r det? AKK stĂ„r för Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Det Ă€r ett samlingsbegrepp för olika metoder, strategier och hjĂ€lpmedel som anvĂ€nds för att stödja eller ersĂ€tta talat sprĂ„k nĂ€r en person har svĂ„rt att kommunicera pĂ„ ett sĂ€tt som andra förstĂ„r. AKK kan vara bĂ„de alternativ (ersĂ€tta tal, t.ex. vid total avsaknad av tal) och kompletterande (stötta befintligt tal, t.ex. om personen talar men otydligt eller vĂ€ldigt lite). Exempel pĂ„ AKK: ‱ Tecken (t.ex. TAKK – Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation) ‱ Bilder (bildstöd, bildscheman, piktogram) ‱ Symbolsystem (t.ex. Bliss) ‱ Kommunikationskartor eller appar pĂ„ surfplatta ‱ Talande hjĂ€lpmedel (t.ex. en knapp dĂ€r ett inspelat meddelande spelas upp) AKK Ă€r inte bara ett hjĂ€lpmedel – det Ă€r ocksĂ„ ett synsĂ€tt. Det innebĂ€r att omgivningen aktivt anpassar kommunikationen för att göra samspel och delaktighet möjligt för personer med kommunikationssvĂ„righeter. 2. Ge tvĂ„ exempel pĂ„ olika former av AKK som Liam kan anvĂ€nda. 1. Bildschema med foton eller piktogram – Liam kan ha ett dagligt schema uppsatt med bilder som visar vad som hĂ€nder under dagen, t.ex. "mellanmĂ„l", "utelek", "pyssel". Detta hjĂ€lper honom att förstĂ„ i vilken ordning saker sker, vad som förvĂ€ntas och minskar osĂ€kerhet vid förĂ€ndringar. Schemat kan göras avtagbart sĂ„ han sjĂ€lv fĂ„r flytta bilder, vilket ger kontroll och struktur. 2. Kommunikationsapp pĂ„ surfplatta – En surfplatta med en app (t.ex. Widgit Go eller GoTalk Now) dĂ€r Liam trycker pĂ„ symboler eller bilder som motsvarar vad han vill sĂ€ga. Appen kan lĂ€sa upp orden med syntetiskt tal, sĂ„ han fĂ„r hjĂ€lp att uttrycka kĂ€nslor eller önskemĂ„l, t.ex. "Jag vill sitta dĂ€r", "Jag Ă€r ledsen", eller "Det Ă€r min plats". 3. Ge exempel pĂ„ ett kognitivt hjĂ€lpmedel som kan hjĂ€lpa Liam med tidsuppfattningen. Timglas eller Time Timer – En Time Timer Ă€r en visuell klocka dĂ€r tiden rĂ€knas ner med en fĂ€rgad skiva som lĂ„ngsamt minskar. Den visar tydligt hur mycket tid som Ă€r kvar av en aktivitet, t.ex. "pyssel i 15 minuter", vilket kan göra det lĂ€ttare för Liam att förstĂ„ hur lĂ€nge han ska göra nĂ„got – utan att behöva kunna klockan. Det hjĂ€lper ocksĂ„ till att förbereda honom pĂ„ nĂ€r en aktivitet snart ska avslutas, vilket minskar risken för stress eller utbrott vid övergĂ„ngar. Andra alternativ kan vara appar med nedrĂ€kning eller enkla fĂ€rgkodade tidsscheman, men Time Timer Ă€r ett sĂ€rskilt vanligt och konkret hjĂ€lpmedel i skola och fritids. Vill du ha exempel pĂ„ hur det kunde ha anvĂ€nts just i den hĂ€r situationen med platsbytet vid pysselbordet? 4. Hur kan man anpassa kommunikationen nĂ€r man möter personer med begrĂ€nsad sprĂ„kförmĂ„ga och vad Ă€r viktigt att tĂ€nka pĂ„? NĂ€r man möter personer med begrĂ€nsad sprĂ„kförmĂ„ga, som Liam, Ă€r det viktigt att anpassa bĂ„de vad man sĂ€ger och hur man sĂ€ger det, sĂ„ att kommunikationen blir tydlig, trygg och begriplig. HĂ€r Ă€r nĂ„gra centrala anpassningar: ✅ SĂ„ kan kommunikationen anpassas: 1. AnvĂ€nd korta och konkreta meningar – Undvik abstrakta ord eller lĂ„nga instruktioner. SĂ€g hellre: "Nu Ă€r det pyssel", Ă€n "Nu Ă€r det dags att engagera sig i en kreativ aktivitet". 2. Stöd talet med visuella hjĂ€lpmedel (AKK) – AnvĂ€nd bilder, tecken eller föremĂ„l som förstĂ€rker det du sĂ€ger. Visa schemat eller peka pĂ„ platsen för att öka förstĂ„elsen. 3. Ge extra tid att bearbeta och svara – VĂ€nta i tystnad efter att du sagt nĂ„got. Stressa inte pĂ„ svaret – bearbetning kan ta lĂ€ngre tid. 4. Bevara ett lugnt kroppssprĂ„k och tonfall – Trygg och tydlig kommunikation minskar risken för missförstĂ„nd och oro. Var förutsĂ€gbar i hur du uttrycker dig. 5. BekrĂ€fta personens försök till kommunikation – Visa att du lyssnar, Ă€ven om du inte förstĂ„r allt. Upprepa, stĂ€ll följdfrĂ„gor, eller erbjud alternativ: "Menar du att du vill sitta dĂ€r?" 🧠 Viktigt att tĂ€nka pĂ„: ‱ Omgivningen har ansvar för att kommunikationen fungerar – inte barnet. ‱ Alla uttryck Ă€r kommunikation – Ă€ven skrik, kroppssprĂ„k eller att dra sig undan. ‱ Det krĂ€vs tĂ„lamod, lyhördhet och förberedelser för att skapa en fungerande kommunikationssituation. ‱ Anpassningen behöver vara individuell – vad som fungerar för en elev kanske inte fungerar för en annan. 5. Vad innebĂ€r det att arbeta med TEACCH-metoden, och hur kan det stödja Liam? Att arbeta med TEACCH-metoden innebĂ€r att man strukturerar miljön, tiden och uppgifterna pĂ„ ett sĂ€tt som skapar förutsĂ€gbarhet, begriplighet och sjĂ€lvstĂ€ndighet för personer med kognitiva svĂ„righeter – ofta barn med autism eller intellektuell funktionsnedsĂ€ttning, som Liam. đŸ§© Vad innebĂ€r TEACCH? TEACCH stĂ„r för Treatment and Education of Autistic and related Communication handicapped Children och bygger pĂ„ nĂ„gra centrala principer: 1. Tydliggörande pedagogik – Allt görs sĂ„ konkret och visuellt som möjligt. Bilder, symboler, fĂ€rgkoder och scheman anvĂ€nds för att visa vad som ska göras, var, hur lĂ€nge och vad som hĂ€nder sen. 2. Strukturerad miljö – Lokaler och material ordnas pĂ„ ett konsekvent sĂ€tt sĂ„ att det Ă€r lĂ€tt att förstĂ„ vad man ska göra pĂ„ olika platser (t.ex. "hĂ€r pysslar vi", "hĂ€r vilar vi"). 3. Visuell tidsstruktur – Tydliga scheman, tidshjĂ€lpmedel och övergĂ„ngsmarkörer gör att eleven förstĂ„r hur dagen ser ut och vad som förvĂ€ntas. 4. Stöd för sjĂ€lvstĂ€ndighet och lugn – TEACCH gör det lĂ€ttare för barn som Liam att sjĂ€lva förstĂ„ vad de ska göra utan stĂ€ndig verbal instruktion, vilket minskar stress och konflikter. 💡 Hur TEACCH kan stödja Liam i fallet: ‱ Om platsen vid pysselbordet Ă€r upptagen, men hans bildschema inte Ă€r uppdaterat, kan det skapa stor osĂ€kerhet. Hade schemat visat att det Ă€r "fri placering" eller "Ă€ndrad plats" den dagen, hade han varit mer förberedd. ‱ TEACCH kan ocksĂ„ hjĂ€lpa honom att hantera förĂ€ndringar bĂ€ttre genom att till exempel anvĂ€nda ett bildkort med texten "Ă€ndring" som personalen visar nĂ€r rutinen avviker. ‱ Genom att göra förvĂ€ntningar och grĂ€nser synliga, slipper Liam gissa och fĂ„r istĂ€llet stöd att förstĂ„ situationen. 6. Vad menas med ett lĂ„gaffektivt bemötande och varför Ă€r det viktigt i mötet med Liam? LĂ„gaffektivt bemötande Ă€r ett förhĂ„llningssĂ€tt dĂ€r man som personal aktivt arbetar med att bevara sitt lugn – bĂ„de i kroppssprĂ„k, röstlĂ€ge och handlande – sĂ€rskilt i situationer dĂ€r en person visar starka kĂ€nslor eller utmanande beteenden. Det handlar om att inte trappa upp en konflikt, utan i stĂ€llet minska stress och affektnivĂ„ i mötet. 🔑 Tre grundprinciper inom lĂ„gaffektivt bemötande: 1. Bevara lugnet sjĂ€lv – Personal ska inte svara med skarpa tillsĂ€gelser eller höjt röstlĂ€ge, utan med lugn röst, avspĂ€nd hĂ„llning och kontrollerade rörelser. 2. Minska krav temporĂ€rt – NĂ€r nĂ„gon Ă€r upprörd minskar man kraven för stunden, för att undvika ytterligare stress. 3. Skapa Ă„terhĂ€mtning – Personen ges möjlighet att dra sig undan, vila eller omdirigeras till en trygg aktivitet för att Ă„terfĂ„ kontrollen. 🧠 Varför Ă€r detta viktigt för Liam? ‱ Liam har svĂ„rt att förstĂ„ abstrakta förklaringar och regler, sĂ€rskilt nĂ€r han blir stressad. Om han bemöts med irritation eller snabba krav ökar risken att han kĂ€nner sig hotad eller missförstĂ„dd, vilket kan trigga Ă€nnu starkare reaktioner. ‱ Med lĂ„gaffektivt bemötande fĂ„r han tid och utrymme att lugna sig, samtidigt som han kĂ€nner att hans kĂ€nslor blir respekterade. ‱ Det hjĂ€lper Ă€ven personalen att förebygga utbrott genom att lĂ€sa av tidiga tecken pĂ„ stress och ingripa pĂ„ ett tryggt och respektfullt sĂ€tt. I situationen dĂ€r hans plats Ă€r upptagen och han börjar skrika eller kasta saker, kan personalen t.ex. sĂ€tta sig ned bredvid honom, tala lugnt: "Jag ser att du Ă€r arg. Vi kan titta pĂ„ schemat och hitta en annan plats tillsammans." 7. Förklara kort vad habilitering innebĂ€r och ge ett exempel pĂ„ stöd man kan fĂ„ dĂ€rifrĂ„n. Habilitering innebĂ€r att personer med medfödda eller tidigt förvĂ€rvade funktionsnedsĂ€ttningar fĂ„r stöd, behandling och trĂ€ning för att utveckla sina förmĂ„gor och klara sin vardag sĂ„ sjĂ€lvstĂ€ndigt som möjligt. Till skillnad frĂ„n rehabilitering, som handlar om att Ă„terfĂ„ förmĂ„gor man har förlorat, fokuserar habilitering pĂ„ att utveckla de förmĂ„gor som finns och anpassa miljön och stödet utifrĂ„n individens behov. đŸ„ Exempel pĂ„ stöd frĂ„n habiliteringen: ‱ Kommunikationsstöd – t.ex. att en logoped hjĂ€lper till att prova ut och trĂ€na anvĂ€ndning av AKK (som bilder, tecken eller appar). ‱ FörĂ€ldrastöd – vĂ€gledning till familjen om bemötande, struktur och hur man stĂ€rker barnets sjĂ€lvstĂ€ndighet. ‱ Psykologsamtal – för att stĂ€rka barnets sjĂ€lvkĂ€nsla och hjĂ€lpa vid beteendeutmaningar. ‱ RĂ„d till skola/fritids – t.ex. hur personalen kan arbeta med tydliggörande pedagogik och bemötande. I Liams fall kan habiliteringen t.ex. ha hjĂ€lpt till att: ‱ Prova ut ett bildschema eller kommunikationsapp. ‱ Ge personalen vĂ€gledning i att förstĂ„ hans frustration och behov av förutsĂ€gbarhet. ‱ Stödja förĂ€ldrar i hur de kan kommunicera hemma pĂ„ samma sĂ€tt som i skolan. 8. Vad innebĂ€r ett professionellt bemötande och hur visar du ett salutogent förhĂ„llningssĂ€tt i mötet med Liam? đŸ§‘â€âš•ïž Vad innebĂ€r ett professionellt bemötande? Ett professionellt bemötande innebĂ€r att personal agerar med respekt, lyhördhet och kunskap – Ă€ven i utmanande situationer. Det handlar om att skilja pĂ„ person och beteende, att inte ta saker personligt, och att alltid utgĂ„ frĂ„n individens behov och rĂ€ttigheter. I praktiken innebĂ€r det att: ‱ Vara lugn, tydlig och trygg – sĂ€rskilt nĂ€r personen Ă€r upprörd. ‱ Följa etiska riktlinjer och anpassa sitt bemötande utifrĂ„n funktionsnedsĂ€ttning. ‱ Vara konsekvent men flexibel, och visa empati utan att bli privat. đŸŒ± Vad Ă€r ett salutogent förhĂ„llningssĂ€tt? Ett salutogent förhĂ„llningssĂ€tt fokuserar pĂ„ styrkor, resurser och möjligheter – snarare Ă€n pĂ„ svĂ„righeter och brister. Det bygger pĂ„ tre nyckelord frĂ„n Antonovskys teori: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. 👩 Hur kan detta tillĂ€mpas i mötet med Liam? đŸ”č Professionellt bemötande: ‱ NĂ€r Liam blir frustrerad över att hans plats Ă€r upptagen, Ă€r det viktigt att personalen inte reagerar med irritation eller avvisande kroppssprĂ„k. IstĂ€llet kan man sĂ€ga: "Jag ser att det hĂ€r blev svĂ„rt. Vi ordnar en ny plats tillsammans." đŸ”č Salutogent förhĂ„llningssĂ€tt: ‱ Lyft fram vad Liam klarar: t.ex. att han kom till pysselhörnan, att han försöker kommunicera. ‱ Gör situationen begriplig genom att förklara med bilder eller tecken vad som hĂ€nt. ‱ Gör den hanterbar genom att visa alternativ plats och lĂ„ta honom pĂ„verka. ‱ Skapa meningsfullhet genom att följa upp: "Du gjorde ett fint armband igĂ„r hĂ€r. Vill du fortsĂ€tta med det?" Detta stĂ€rker Liams upplevelse av kontroll, tillit och trygghet – vilket bĂ„de förebygger utbrott och frĂ€mjar utveckling. 9. Du ska planera en enkel aktivitet för Liam som ska stĂ€rka hans delaktighet. Vad behöver du tĂ€nka pĂ„ vid planering, genomförande, dokumentation och utvĂ€rdering? NĂ€r du planerar en enkel aktivitet för Liam med syftet att stĂ€rka hans delaktighet, Ă€r det viktigt att varje steg – frĂ„n förberedelse till uppföljning – utgĂ„r frĂ„n hans förmĂ„gor, intressen och behov av stöd. HĂ€r Ă€r en genomgĂ„ng av vad du behöver tĂ€nka pĂ„ i varje del: 📅 Planering ‱ Syfte: Vad vill du att aktiviteten ska leda till? Exempel: stĂ€rka sjĂ€lvstĂ€ndighet, socialt samspel eller kommunikation. ‱ Anpassning: VĂ€lj nĂ„got konkret och lustfyllt som Liam klarar av, t.ex. göra en pĂ€rlplatta, vattna blommor eller spela ett enkelt spel. ‱ Förberedelse av stöd: Ta fram bildstöd, visuellt tidsschema och eventuella hjĂ€lpmedel (t.ex. Time Timer). ‱ Förbered Liam i förvĂ€g: Visa med bilder vad som ska hĂ€nda, nĂ€r, var och hur lĂ€nge. Det gör aktiviteten begriplig och förutsĂ€gbar. ▶ Genomförande ‱ Tydlig start och slut – anvĂ€nd visuella signaler (t.ex. "start"- och "klar"-kort). ‱ AnvĂ€nd AKK – kommunicera med bildstöd, tecken eller teknik för att förstĂ€rka förstĂ„elsen. ‱ BekrĂ€fta alla uttryck – Ă€ven smĂ„ initiativ frĂ„n Liam ska uppmĂ€rksammas och uppmuntras. ‱ StĂ€rk meningsfullheten – visa att aktiviteten har ett vĂ€rde: "Det blev fint!" eller "Vi ska anvĂ€nda din skylt i hallen." đŸ–Šïž Dokumentation ‱ Beskriv vad som hĂ€nde: Vad gjorde Liam? Hur fungerade stödet? NĂ„gra reaktioner eller förĂ€ndringar? ‱ Fokusera pĂ„ resurser: Vad gick bra? Vad behöver justeras? ‱ Objektivt sprĂ„k: Undvik vĂ€rderingar, skriv sakligt och tydligt. 🔄 UtvĂ€rdering ‱ Reflektera sjĂ€lv eller tillsammans med kollegor: Vilka moment fungerade? Vad behöver anpassas? ‱ Justera nĂ€sta gĂ„ng: Behövs fler bilder? LĂ€ngre förberedelsetid? FĂ€rre moment? ‱ Återkoppla till Liam pĂ„ hans nivĂ„: visa med bild eller symbol att han klarade aktiviteten. ✅ Sammanfattning – nycklar för att stĂ€rka Liams delaktighet: ‱ Skapa förutsĂ€gbarhet ‱ AnvĂ€nd kommunikativa och kognitiva hjĂ€lpmedel ‱ Bygg vidare pĂ„ Liams intressen och styrkor ‱ Dokumentera resurser – inte bara svĂ„righeter ‱ UtvĂ€rdera för att utveckla och förbĂ€ttra stödet 10. NĂ€mn tvĂ„ faktorer som kan pĂ„verka hur barn med funktionsnedsĂ€ttning utvecklar sjĂ€lvbild och identitet. TvĂ„ viktiga faktorer som kan pĂ„verka hur barn med funktionsnedsĂ€ttning, som Liam, utvecklar sjĂ€lvbild och identitet Ă€r: 1. đŸ§‘â€đŸ€â€đŸ§‘ Bemötande frĂ„n vuxna och omgivningens attityder Hur barnet blir bemött – bĂ„de i familjen, skolan och samhĂ€llet – pĂ„verkar starkt uppfattningen om sig sjĂ€lv. Om barnet bemöts med respekt, uppmuntran och tilltro till sina förmĂ„gor, stĂ€rks sjĂ€lvkĂ€nslan. Men om omgivningen fokuserar pĂ„ svĂ„righeter, begrĂ€nsar delaktighet eller signalerar lĂ„ga förvĂ€ntningar, kan barnet utveckla en negativ sjĂ€lvbild: "Jag Ă€r annorlunda – jag duger inte." Exempel: Om Liam inte fĂ„r uttrycka sin vilja eller blir Ă„sidosatt nĂ€r han inte hinner med, kan det skada hans uppfattning om sitt eget vĂ€rde. 2. 🧠 TillgĂ„ng till kommunikation och möjlighet att uttrycka sig Barn som inte kan uttrycka sina tankar, kĂ€nslor eller behov riskerar att kĂ€nna sig osynliga eller missförstĂ„dda. Att kunna kommunicera – pĂ„ sitt eget sĂ€tt – Ă€r avgörande för att kĂ€nna tillhörighet, pĂ„verka sin vardag och utveckla en tydlig identitet. Exempel: NĂ€r Liam fĂ„r anvĂ€nda bildstöd eller kommunikationsapp för att göra sig förstĂ„dd, upplever han sig som en person som kan pĂ„verka – och fĂ„r dĂ€rmed en starkare och mer positiv sjĂ€lvbild. 11. Hur kan man skapa likvĂ€rdighet, tillgĂ€nglighet och delaktighetför barn som Liam genom anvĂ€ndning av specialpedagogiska hjĂ€lpmedel, vĂ€lfĂ€rdsteknologi och anpassade arbetssĂ€tt? För att skapa likvĂ€rdighet, tillgĂ€nglighet och delaktighet för barn som Liam behövs en kombination av specialpedagogiska hjĂ€lpmedel, vĂ€lfĂ€rdsteknologi och anpassade arbetssĂ€tt som utgĂ„r frĂ„n varje barns unika behov och förutsĂ€ttningar. 🎯 1. LikvĂ€rdighet – att alla fĂ„r det stöd de behöver för att lyckas ‱ Anpassning av miljö och material: Bildstöd, ljuddĂ€mpning, tydlig rumsindelning och struktur gör det möjligt för barn med kognitiva svĂ„righeter att orientera sig och förstĂ„ sammanhanget. ‱ RĂ€ttvis inte lika: Liam kanske inte gör exakt samma sak som andra barn, men han fĂ„r likvĂ€rdiga möjligheter att lĂ€ra och vara delaktig – pĂ„ sina villkor. đŸ§© 2. TillgĂ€nglighet – att barn kan ta till sig information och uttrycka sig ‱ Specialpedagogiska hjĂ€lpmedel: – AKK (bilder, tecken, symboler) – Tidsstöd (t.ex. Time Timer) – Strukturstöd (t.ex. schemabilder, fĂ€rgkodade uppgifter) ‱ VĂ€lfĂ€rdsteknologi: – Kommunikationsappar (ex. Widgit Go, GoTalk Now) – Digitala scheman – PekskĂ€rmar och interaktiva lĂ€rverktyg med anpassade grĂ€nssnitt Med dessa verktyg kan Liam förstĂ„, pĂ„verka och delta i vardagen pĂ„ ett meningsfullt sĂ€tt. đŸ€ 3. Delaktighet – att fĂ„ vara med, pĂ„verka och kĂ€nna sammanhang ‱ Tydliggörande pedagogik (t.ex. TEACCH) gör aktiviteter förutsĂ€gbara, vilket ökar tryggheten och sĂ€nker tröskeln för att delta. ‱ Personcentrerade arbetssĂ€tt dĂ€r Liams intressen tas tillvara – t.ex. att fĂ„ vĂ€lja aktivitet genom bildval – skapar motivation och kĂ€nslan av att vara viktig. ‱ RĂ€tt kommunikationsstöd möjliggör att Liam uttrycker sina kĂ€nslor, önskemĂ„l och val – vilket Ă€r grunden för verklig delaktighet. 📌 Sammanfattning – för att skapa likvĂ€rdighet, tillgĂ€nglighet och delaktighet för Liam: ‱ 🛠 Anpassa miljö, information och kommunikation med hjĂ€lpmedel ‱ đŸ“Č AnvĂ€nd vĂ€lfĂ€rdsteknik för att förstĂ€rka uttryck och förstĂ„else ‱ đŸ§‘â€đŸ« Arbeta strukturerat, personcentrerat och med respekt för barnets takt ‱ 💬 LĂ„t Liam komma till tals – med stöd pĂ„ hans villkor
  1. Load more activity
×
×
  • Create New...