All Activity

📄 Förklara med egna ord och ge egna exempel på sambandet mellan psykisk funktionsnedsättning och psykiskt funktionshinder En psykisk funktionsnedsättning innebär att en person har varaktiga svårigheter med psykiska funktioner – till exempel att tänka, känna, minnas, kommunicera eller hantera stress. Det kan bero på en långvarig psykisk sjukdom som depression, schizofreni, bipolär sjukdom eller PTSD. Ett psykiskt funktionshinder uppstår när dessa nedsättningar leder till begränsningar i vardagslivet eller samhället – till exempel i arbete, utbildning, relationer eller boende. Det handlar alltså om hur omgivningen och samhällets utformning påverkar individens möjligheter att fungera. 👉 Funktionsnedsättning är något man har – funktionshinder är något man upplever i mötet med omvärlden. Sambandet – steg för steg En person utvecklar en psykisk sjukdom, t.ex. svår depression Det leder till en funktionsnedsättning, t.ex. att personen får svårt att minnas, fatta beslut eller umgås När samhället eller vardagen inte är anpassad efter dessa svårigheter – uppstår ett funktionshinder Med rätt stöd och anpassningar kan funktionshindret minska, även om nedsättningen finns kvar Exempel 1 En man med schizofreni har svårt att hantera sociala sammanhang och blir snabbt överbelastad av intryck. Detta är en psykisk funktionsnedsättning. När han söker arbete och alla tjänster kräver intervjuer i grupp och multitasking, klarar han inte att konkurrera – han upplever ett psykiskt funktionshinder. Med rätt anpassning, t.ex. lugn arbetsmiljö, en tydlig handledare och möjlighet till stöd från boendestödjare, minskar hindret – och han kan delta i samhället på sina villkor. Exempel 2 En kvinna med bipolär sjukdom har svårt att hålla dygnsrytmen och får kraftiga svängningar i ork och känsloläge. Det påverkar hennes förmåga att klara heltid i skolan. Hon har en funktionsnedsättning. När skolan inte erbjuder flexibla upplägg eller stöd vid frånvaro, uppstår ett funktionshinder. Med extra anpassningar – t.ex. schemabrytning, studieteknikstöd och samtalskontakt – kan hon lyckas ändå. Vad kan minska funktionshindret? Boendestöd, habilitering, daglig verksamhet Anpassad utbildning eller arbete Lågtröskelverksamheter och meningsfull sysselsättning Individuellt bemötande och förståelse från omgivningen Delaktighet, tillgänglighet och självbestämmande Undersköterskans roll Vara uppmärksam på vardagsproblem som signalerar hinder Arbeta för inkludering, delaktighet och självständighet Hjälpa till att bygga upp rutiner, självförtroende och fungerande strategier Samverka med andra yrkesgrupper för att minska funktionshindret

📄 Vad är ECT? ECT, eller Elektrokonvulsiv behandling (tidigare kallat elbehandling), är en medicinsk behandlingsmetod inom psykiatrin där man framkallar kontrollerade krampanfall i hjärnan med hjälp av elektrisk stimulans. Det sker under kort narkos och muskelavslappning, vilket gör att patienten inte upplever smärta eller kramprörelser. ECT är en effektiv och snabbverkande behandling, särskilt vid svåra depressioner där andra metoder inte hjälpt. Det används även vid bipolär sjukdom och vissa former av psykos. När används ECT? Svår depression med djup nedstämdhet, självmordsrisk eller total orkeslöshet Melankoli (se fråga 11) Depression med psykotiska symtom Katatoni (stelhet eller kraftig motorisk oro) Bipolär sjukdom i depressiv eller manisk fas När andra behandlingar inte haft effekt, t.ex. läkemedel eller terapi Hur går behandlingen till? Patienten får narkos och muskelavslappnande medel Elektroder placeras på huvudet En kort elektrisk impuls ges – vanligtvis 0,2–0,8 sekunder Detta utlöser ett kort krampanfall i hjärnan, som varar 20–60 sekunder Behandlingen ges oftast 2–3 gånger per vecka, i regel totalt 6–12 behandlingar Patienten vaknar kort därefter och kan ofta gå hem samma dag (vid öppenvård) Hur fungerar ECT? Den exakta verkningsmekanismen är inte helt klarlagd Behandlingen tros återställa balansen mellan signalsubstanser och förbättra hjärnans funktion ECT påverkar hjärnans plasticitet – förmågan att anpassa och återhämta sig Fördelar med ECT Snabb effekt – ofta inom några få behandlingar Effektivt även vid depression med självmordsrisk Användbart när läkemedel inte tolereras (t.ex. hos äldre, gravida) Biverkningar Tillfälliga minnesstörningar – särskilt närminne och minnen från perioden före behandlingen Förvirring direkt efter behandlingen, ofta övergående I sällsynta fall: mer långvarig minnespåverkan Trötthet och huvudvärk kan förekomma Undersköterskans roll Skapa trygghet och kontinuitet för patienten inför och efter behandling Förklara vad som sker på ett lugnt sätt (utan att ge medicinsk rådgivning) Observera minnesförändringar eller förvirring efter behandling Hjälpa till med praktiskt stöd efter narkos, t.ex. att komma upp, äta, vila Dokumentera förändringar i humör och funktionsnivå Exempel En kvinna med svår depression har slutat äta, prata och orkar inte kliva upp ur sängen. Efter fyra ECT-behandlingar börjar hon återigen prata med personalen. Efter åtta behandlingar deltar hon i enkla aktiviteter. ECT blev vändpunkten när inget annat fungerade.

📄 Vad är SSRI för slags preparat? SSRI står för Selektiva serotoninåterupptagshämmare – en grupp av antidepressiva läkemedel som används främst vid depression, ångestsyndrom och tvångssyndrom (OCD). SSRI-preparat påverkar hjärnans signalsubstans serotonin, som har stor betydelse för regleringen av stämningsläge, känslor och sömn. De är idag de mest förskrivna antidepressiva läkemedlen i Sverige på grund av att de är relativt effektiva och har färre allvarliga biverkningar jämfört med äldre antidepressiva. Hur fungerar SSRI? SSRI ökar mängden serotonin i hjärnan genom att hämma återupptaget av signalsubstansen i nervcellerna. Detta gör att serotonin stannar kvar längre i synapserna (mellanrummen mellan nervceller), vilket förbättrar kommunikationen mellan hjärnceller. Effekten kommer gradvis – oftast inom 2–4 veckor. Vanliga tillstånd där SSRI används Egentlig depression Generaliserat ångestsyndrom (GAD) Paniksyndrom Social fobi Tvångssyndrom (OCD) PTSD Premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDS) Exempel på SSRI-preparat Sertralin Citalopram Fluoxetin Escitalopram Paroxetin (används mer restriktivt på grund av biverkningsprofil) Vanliga biverkningar (ofta övergående) Illamående, minskad aptit Trötthet eller sömnlöshet Minskad sexuell lust eller förmåga Oro i början av behandlingen Huvudvärk, yrsel Munntorrhet 💡 Biverkningarna är ofta värst de första dagarna och brukar minska efter 1–2 veckor. Undersköterskans roll Observera och rapportera biverkningar, särskilt i inledningsskedet Vara uppmärksam på suicidrisk hos unga och vid behandlingsstart Stötta med struktur och vardaglig stabilitet, eftersom effekten dröjer Motivera till att fortsätta behandlingen, även om effekt inte märks direkt Följa upp humör, sömn, aptit och andra symtom i vardagen Exempel En patient med ångest börjar med sertralin. Första veckan känner hon sig oroligare än innan. Undersköterskan lyssnar, dokumenterar och påminner om att detta är en vanlig startreaktion. Efter tre veckor märks en tydlig förbättring – hon är lugnare och sover bättre.

📄 Det finns en risk med att använda bensodiazepiner – vilken? Bensodiazepiner är en grupp läkemedel som används för att behandla ångest, oro, sömnproblem, muskelspänning och kramper. De verkar snabbt och effektivt genom att förstärka GABA – en signalsubstans som dämpar nervaktivitet i hjärnan. Trots deras effektiva verkan finns det flera allvarliga risker, särskilt vid långvarigt bruk eller vid användning hos äldre. Den största risken är beroendeutveckling, men även tolerans, nedsatt kognitiv funktion och fallolyckor är vanliga biverkningar. Huvudsakliga risker med bensodiazepiner 1. Beroende – Redan efter några veckors användning kan kroppen vänja sig. – Personen behöver då högre dos för att få samma effekt. – Avslut kan ge abstinenssymtom som ångest, sömnlöshet och irritation. – Psykiskt beroende: att inte våga sova eller fungera utan tabletten. 2. Toleransutveckling – Läkemedlet tappar effekt med tiden. – Ökad risk för överdos eller överanvändning. – Patienten får inte längre lindring, men fortsätter ändå att ta det. 3. Påverkan på minne och uppmärksamhet – Speciellt hos äldre personer: risk för konfusion, minnesluckor och försämrad kognitiv förmåga. 4. Förhöjd fallrisk – Trötthet, muskelsvaghet och balanspåverkan ökar risken för fallskador, särskilt hos äldre. 5. Långvarig psykisk påverkan – Kan förvärra depression, öka nedstämdhet eller förstärka känsla av apati vid fel användning. Exempel på bensodiazepiner Oxazepam – ångestdämpande, används ofta till äldre (långsammare upptag) Diazepam – muskelavslappnande och kramplösande Lorazepam, Alprazolam, Nitrazepam – mer kortverkande, men hög beroenderisk Undersköterskans roll Vara uppmärksam på trötthet, fall, förvirring eller ovanligt beteende Observera förändringar i symtom och rapportera till sjuksköterska Stötta vid nedtrappning eller byte till säkrare alternativ Medverka till icke-farmakologiskt stöd: struktur, samtal, trygghet, fysisk aktivitet Exempel En kvinna på ett särskilt boende har fått oxazepam varje kväll i flera månader. Undersköterskan märker att hon blivit ostadig och ofta glömmer vad som sagts. Sjuksköterskan kontaktar läkaren som påbörjar nedtrappning. Kvinnan får istället lugnande rutiner inför natten och stöd av personal – vilket minskar behovet av läkemedel.

📄 Beskriv med egna ord och exempel hur sömngivande, lugnande och ångestdämpande fungerar Sömngivande, lugnande och ångestdämpande läkemedel används inom vården för att hjälpa personer att sova bättre, känna sig mindre oroliga eller hantera akuta ångesttillstånd. Dessa läkemedel verkar på hjärnans signalsubstanser – ofta GABA – som påverkar vakenhet, stressnivå och känslor av rädsla. De kan vara tillfälligt hjälpsamma, men måste användas med försiktighet eftersom de kan ge biverkningar, toleransutveckling och beroende. 1. Sömngivande läkemedel (hypnotika) Syftar till att underlätta insomning eller förbättra sömnens kvalitet. Verkan: Minskar hjärnans aktivitet så att kroppen slappnar av och sömnen kan infinna sig. Används vid tillfälliga sömnstörningar, ofta i låg dos och kort behandlingstid. Exempel: Zopiklon, Zolpidem (s.k. ”Z-läkemedel”) Melatonin (särskilt till äldre) Risker: Sedering dagen efter, förvirring hos äldre, fallrisk Beroende vid långvarig användning 2. Lugnande läkemedel (anxiolytika) Ges för att minska oro, spänningar och kroppslig rastlöshet. Verkan: Dämpar aktiviteten i det centrala nervsystemet Ger avslappning och minskad känsla av inre stress Exempel: Lergigan (prometazin), Atarax (hydroxizin) – används ofta inom psykiatrin Oxazepam, Diazepam – bensodiazepiner (används med stor försiktighet) Risker: Dåsighet, nedsatt reaktionsförmåga Risk för beroende vid vissa läkemedel 3. Ångestdämpande läkemedel Läkemedel med effekt mot ångest – kan vara både akutverkande och långsiktiga. Verkan: Akut: t.ex. bensodiazepiner ger snabb effekt vid panik Långsiktigt: t.ex. SSRI-preparat (antidepressiva) som gradvis minskar ångestnivåer Exempel: Oxazepam (kortverkande vid tillfällig ångest) Sertralin, Citalopram (SSRI – används dagligen för att förebygga ångest) Risker: Trötthet, koncentrationssvårigheter Beroende (framför allt vid bensodiazepiner) Undersköterskans roll Observera effekten av läkemedlet (t.ex. sömn, oro, reaktioner) Vara uppmärksam på biverkningar som trötthet, yrsel eller fallrisk Skapa trygga rutiner kring sömn utan att alltid förlita sig på läkemedel Rapportera förändringar i oro eller beteende till ansvarig sjuksköterska Respektera personens oro, men inte bidra till läkemedelsberoende Exempel En äldre man med sömnproblem får zopiklon vid behov. Undersköterskan noterar att han nästa morgon är mer förvirrad och faller lättare. Sjuksköterskan kontaktas och behandlingen justeras till melatonin. Undersköterskans observation bidrar till ökad säkerhet.

📄 Samsjuklighet mellan depression och ångest är vanligt hos äldre – hur visar det sig och hur bör det behandlas? Samsjuklighet innebär att en person har två eller flera samtidiga diagnoser. Hos äldre är det vanligt att depression och ångest förekommer samtidigt, vilket kan göra tillståndet svårare att upptäcka och behandla. Symptomen är ofta mindre tydliga än hos yngre och kan misstas för ”vanligt åldrande” eller kroppslig sjukdom. Det är därför avgörande att personal inom vård och omsorg har kunskap om hur depression och ångest yttrar sig hos äldre och kan bidra till rätt stöd och behandling. Hur visar sig samsjukligheten hos äldre? 1. Kroppsliga symtom snarare än psykiska uttryck Värk, trötthet, nedsatt aptit, yrsel Sömnproblem, hjärtklappning eller andnöd Klagar på ”kroppen” snarare än humöret 2. Förändrat beteende Tillbakadragande från sociala kontakter Förlorat intresse för vardagliga aktiviteter Undvikande av situationer eller ökad oro 3. Minskad initiativförmåga och hopplöshet Känsla av meningslöshet ”Det spelar ingen roll längre” Kan ibland uttryckas indirekt, t.ex. ”jag är till besvär” 4. Rädsla eller ångest inför sjukdom, död eller ensamhet Kan förstärkas av syn-/hörselnedsättning, minnesproblem eller tidigare förluster Ångest blir ofta diffus: en ständig oro för något obestämt Behandling och stöd 1. Helhetsbedömning av vårdteam Viktigt att utesluta somatisk sjukdom, läkemedelsbiverkningar eller demens Samverkan mellan primärvård, psykiatri och kommunal omsorg 2. Läkemedel Antidepressiva (SSRI) kan användas, men med försiktighet – äldre är känsligare för biverkningar Undvika bensodiazepiner om möjligt (se fråga 20) 3. Samtal och psykosocialt stöd Samtalsstöd, trygghet och bekräftelse i vardagen Att bli lyssnad på är ofta lika viktigt som medicin 4. Vardagsstruktur och aktivitet Hjälpa personen att få rutiner, meningsfull sysselsättning och fysisk rörelse Boendestöd eller dagverksamhet kan vara viktiga resurser Undersköterskans roll Observera förändringar i beteende, sömn, aptit och humör Lyssna och ta oro på allvar – även när den inte uttrycks i ord Skapa trygghet och närvaro i vardagen Rapportera misstanke om samsjuklighet till sjuksköterska eller ansvarig läkare Stödja delaktighet och återhämtning, även i små steg Exempel En äldre kvinna på ett särskilt boende börjar dra sig undan matsalen och tackar nej till alla aktiviteter. Hon klagar ofta på ont i magen och är orolig för att ”något ska hända”. Undersköterskan uppmärksammar förändringen, samtalar med sjuksköterskan och teamet inleder en utredning – som visar att hon lider av både ångest och depression.

📄 Vad är konfusion? Konfusion, även kallat akut förvirringstillstånd eller delirium, är ett plötsligt förändrat psykiskt tillstånd som kännetecknas av förvirring, nedsatt uppmärksamhet, desorganiserat tänkande och svängande medvetandegrad. Det är inte en psykiatrisk sjukdom i sig, utan ett akut symtom på att något är fel i kroppen eller hjärnan. Tillståndet är vanligast hos äldre personer – särskilt i samband med infektion, läkemedelsbiverkningar, smärta, uttorkning eller förändrad miljö – men det kan även förekomma hos yngre vid t.ex. abstinens eller intensivvård. Symtom vid konfusion Plötsligt nedsatt orienteringsförmåga (t.ex. vet inte var man är eller vilken dag det är) Störd dygnsrytm – ofta vaken nattetid, trött dagtid Svårigheter att fokusera eller följa samtal Tankestörningar – t.ex. hoppar mellan ämnen, hallucinationer, misstänksamhet Oro, rastlöshet eller aggressivitet Perioder av klarhet växlar med förvirring (fluktuerande tillstånd) Vanliga orsaker till konfusion Infektion (t.ex. urinvägsinfektion, lunginflammation) Feber eller uttorkning Smärta Förstoppning eller urinstämma Läkemedelsbiverkningar (t.ex. opioider, psykofarmaka) Alkoholabstinens Syrebrist, hjärtsvikt eller stroke Miljöombyte (t.ex. flytt till sjukhus eller boende) Konfusion är ett akut tillstånd Till skillnad från demens kommer konfusion snabbt, ofta inom timmar eller dagar, och kan vara reversibelt om orsaken behandlas. Det kräver alltid omedelbar medicinsk bedömning. Undersköterskans roll Undersköterskan är ofta den första som märker förändringen. Viktiga åtgärder: Observera och rapportera förändringar i beteende, vakenhet och orientering Skapa lugn och trygghet – tala lugnt, använd korta meningar Bevara rutiner och minska stimuli – t.ex. släck lampor på kvällen, undvik stress Dokumentera symtom, vakenhetsgrad och förändringar Stötta orientering – berätta var personen är, vilken tid och dag det är Exempel En äldre kvinna som nyligen bytt boende börjar prata osammanhängande, tror att hon är hemma hos sin mamma och vill "gå till tåget". Undersköterskan noterar att hon är orolig, har inte ätit och har feber. Sjuksköterska tillkallas – det visar sig vara en urinvägsinfektion som orsakat konfusion. Viktigt att tänka på Konfusion kan förväxlas med demens, psykos eller depression, men utvecklas snabbt Obehandlad konfusion ökar risken för fall, undernäring och dödlighet Tidig upptäckt och behandling kan helt vända tillståndet

📄 Vad betyder suicid? Suicid betyder självmord – det vill säga att en person avsiktligt avslutar sitt liv. Inom psykiatri och vård används begreppet suicid i stället för självmord eftersom det har en mer neutral, medicinsk klang och minskar stigmatiseringen. Suicid är en allvarlig konsekvens av psykisk ohälsa, men det är inte en ”sjukdom i sig” – det är en handling som ofta föregås av djup nedstämdhet, hopplöshet, känsla av meningslöshet eller upplevd börda. Det kan också handla om impulsivitet, trauma, skuld eller outhärdlig psykisk smärta. Skillnad mellan begrepp Suicid: genomfört självmord Suicidförsök: handling med syfte att ta sitt liv, men som inte lett till döden Suicidrisk: graden av risk att en person tänker på eller planerar att ta sitt liv Suicidtankar: tankar om att inte vilja leva längre (kan vara passiva eller aktiva) Vanliga orsaker bakom suicid Depression (särskilt melankolisk eller svår depression) Bipolär sjukdom (särskilt i depressiva faser) PTSD eller svåra trauman Psykos eller rösthallucinationer som uppmanar till suicid Missbruk Ensamhet, skuld, skam eller känsla av att vara en börda Obearbetad sorg eller livskriser Varningssignaler att vara uppmärksam på Personen pratar om att vilja dö, eller säger saker som "det vore bättre om jag inte fanns" Tillbakadragande från social kontakt Ger bort saker, skriver brev eller ”avslutar” relationer Plötslig lugn efter en lång depression (kan tyda på beslutsamhet) Ökad risk om personen nyligen blivit av med arbete, närstående, bostad eller är svårt sjuk Undersköterskans roll Undersköterskan är ofta den som först märker att något inte stämmer. Det är viktigt att: Ta alla suicidtankar på allvar – även vaga eller indirekta uttalanden Lyssna lugnt utan att bli rädd eller moralisera Agera direkt vid oro – kontakta ansvarig sjuksköterska eller läkare Aldrig lova tystnadsplikt i sådana lägen – liv går före sekretess Stötta personen i vardagen med struktur, närvaro och trygghet Exempel En man med depression säger till undersköterskan: “Jag orkar inte mer, jag vill bara sova och aldrig vakna.” Undersköterskan lyssnar, stannar kvar och kontaktar sjuksköterskan, som ordnar en akut bedömning. Det leder till att mannen får hjälp i tid. Viktigt Suicid är ofta förebyggbart – med rätt stöd, behandling och bemötande Det är inte egoistiskt eller ett rop på uppmärksamhet, utan uttryck för psykisk smärta Tidig upptäckt och omsorgsfullt bemötande räddar liv

📄 Vad är det för skillnad på barn och ungdomars ångesttillstånd och vuxnas och äldres ångesttillstånd? Ångest förekommer i alla åldrar, men uttrycker sig ofta olika hos barn, ungdomar, vuxna och äldre. Åldern påverkar både hur ångesten visar sig och hur personen förstår, hanterar och kommunicerar den. Därför är det viktigt att anpassa bemötande, bedömning och stöd utifrån individens utvecklingsnivå och livssituation. Hos barn Barn kan ha svårt att sätta ord på känslor, vilket gör att ångest ofta visar sig som kroppsliga eller beteendemässiga reaktioner. Vanliga uttryck är: Magont, huvudvärk eller illamående Klängighet eller rädsla att bli lämnad (separationsångest) Sömnsvårigheter eller mardrömmar Ilska, trots eller utbrott (kan vara maskerad ångest) Vägrar gå till skolan (skolvägran) Barns ångest är ofta situationsbunden (t.ex. rädsla för främmande personer, att föräldrar ska dö, eller djur). Vuxna kan ibland tolka detta som "beteendeproblem", trots att det handlar om oro. Hos ungdomar Ungdomar utvecklar ofta mer komplex ångest – med ökad självmedvetenhet, press från omgivningen och starka känslor kring identitet. Vanliga ångestuttryck: Social ångest, rädsla att bli dömd eller göra bort sig Överdriven prestationsångest Undvikande av sociala sammanhang Ökad risk för självskadebeteende eller missbruk som ångestreglering Ångest kan leda till nedstämdhet eller utveckling av depression Tonåringar kan ha svårt att be om hjälp, särskilt om ångesten ger skam eller känsla av svaghet. Hos vuxna Vuxna kan ofta identifiera och beskriva sin ångest mer tydligt. De söker oftare hjälp på egen hand. Ångesten kan vara relaterad till: Arbetsliv, relationer, ekonomi Ansvar för familj Hälsoproblem eller tidigare trauma Både generaliserad oro, fobier och paniksyndrom är vanliga Hos äldre Hos äldre visar sig ångest ofta i kroppsliga symtom snarare än känslomässiga uttryck. Det kan ibland förväxlas med andra sjukdomar eller åldersförändringar. Vanliga kännetecken: Oro kring hälsa, ensamhet eller döden Förstärkt ångest vid minnesproblem eller demens Förvärrad ångest vid läkemedelsbiverkningar eller fysisk sjukdom Tyst oro som inte alltid uppmärksammas Underskattad ångest hos äldre är vanligt, eftersom symtomen kan tolkas som ”naturlig del av åldrandet”. Sammanfattning av skillnader: Ålder Vanliga uttryck för ångest Barn Magont, klängighet, ilska, sömnproblem Ungdomar Social ångest, skolvägran, självskada Vuxna Tydlig oro kring ansvar, arbete, relationer Äldre Kroppslig oro, passivitet, förstärkt av ensamhet Undersköterskans roll Vara uppmärksam på åldersspecifika uttryck för ångest Lyssna och anpassa samtalstonen efter ålder och mognad Vara ett tryggt stöd i vardagen, skapa rutiner och stabilitet Observera och dokumentera förändringar i beteende eller kroppsligt mående

📄 Ångesttillstånd är ett samlingsnamn som innebär en del olika ångestsymtom, tillstånd och syndrom – vilka? Ångesttillstånd är ett samlingsbegrepp för flera olika psykiska diagnoser där den gemensamma nämnaren är att personen upplever överdriven oro, rädsla eller inre spänning som påverkar vardagen negativt. Ångest är en naturlig reaktion på hot eller stress – men vid ångestsyndrom blir reaktionen så stark eller långvarig att den hindrar personen från att leva som vanligt. Ångesttillstånd kan yttra sig på många olika sätt, både kroppsligt och psykiskt. Diagnoserna skiljer sig åt i vad som utlöser ångesten, hur personen hanterar den, och hur mycket den begränsar livet. Vanliga ångestdiagnoser och tillstånd 1. Generaliserat ångestsyndrom (GAD) Överdriven, okontrollerbar oro kring många olika saker Oro för framtiden, ekonomi, hälsa, arbete, familj Ångesten är långvarig och svår att vila ifrån Symtom: rastlöshet, muskelspänningar, sömnproblem 2. Paniksyndrom Plötsliga panikattacker med hjärtklappning, andnöd, svettningar, dödsskräck Rädslan för nya attacker leder ofta till undvikande av platser eller situationer Kan leda till agorafobi (rädsla för öppna platser eller folksamlingar) 3. Fobier Stark rädsla för specifika objekt eller situationer Specifik fobi: höjder, djur, blod, sprutor Social fobi/social ångest: rädsla att bli granskad, tala inför andra, skämma ut sig Agorafobi: rädsla för att inte kunna ta sig bort eller få hjälp vid panik 4. Tvångssyndrom (OCD) Påträngande, obehagliga tankar (tvångstankar) Tvångshandlingar utförs för att minska ångesten, t.ex. tvätta händer, kontrollera spis Kan bli mycket tidskrävande och hämmande 5. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) Ångest till följd av allvarligt trauma Flashbacks, mardrömmar, undvikande, ständig vaksamhet Se även fråga 6 för fördjupning 6. Separationsångest och selektiv mutism (vanligast hos barn) Separationsångest: rädsla att skiljas från förälder eller trygg person Selektiv mutism: barnet pratar i vissa sammanhang men inte i andra (t.ex. i skolan) Kroppsliga symtom som ofta förekommer vid ångest Hjärtklappning Andningssvårigheter Illamående Svettningar Muskelspänningar Yrsel Overklighetskänsla (”jag är inte här”) Trötthet efteråt (ångest är energikrävande) Undersköterskans roll Skapa lugn och trygghet i mötet Lyssna utan att avfärda personens upplevelse Hjälpa till att andas lugnt, hitta struktur i vardagen Rapportera förändringar i ångestnivå till ansvarig personal Undvika att förstärka undvikandebeteenden, men respektera dagsform Exempel En kvinna med GAD oroar sig konstant för att hennes familj ska bli sjuk, trots att det inte finns något som tyder på det. Hon ringer sina vuxna barn flera gånger per dag för att "försäkra sig". Vården hjälper henne med kognitiv terapi och struktur i vardagen. Undersköterskan hjälper till att bryta oron med små samtal och vardagsrutiner.

📄 Vad bör vårdpersonal tänka på vid omvårdnaden av personer med ätstörningar? Omvårdnad av personer med ätstörningar kräver empati, tålamod och specialiserad kunskap. Det handlar inte bara om att få någon att äta, utan om att förstå den psykologiska smärta som ofta ligger bakom beteendet – och att bygga en trygg vårdrelation där individen vågar släppa kontrollen. Personer med ätstörningar upplever ofta stark skam, ångest och ambivalens. De vill kanske bli friska, men är samtidigt rädda för förändring. Det är därför avgörande att omvårdnaden präglas av respekt, lyhördhet och tydlig struktur, utan att bli anklagande eller pådrivande. Viktiga förhållningssätt i omvårdnaden 1. Skapa trygghet och tillit – Bemöt personen som människa, inte som en diagnos. – Visa att du är kvar även när det är svårt. – Bygg en vårdrelation där individen känner sig sedd och respekterad. 2. Ha en icke-dömande attityd – Kommentera inte kropp, vikt, utseende eller matvanor i värderande termer. – Visa att du förstår att maten kan väcka stark ångest. 3. Arbeta återhämtningsinriktat – Betona styrkor, resurser och det friska – inte bara det sjuka. – Hjälp personen att sätta egna mål, i samverkan med teamet. 4. Skapa struktur kring måltider – Måltider bör ske på regelbundna tider, med lugn atmosfär. – Personalens roll är att stötta, finnas nära, inte tvinga eller förhöra. – Efter måltid bör det finnas lugna rutiner, t.ex. samtal, vila eller promenad. 5. Var konsekvent – men flexibel – Håll fast vid gemensamma riktlinjer, men anpassa bemötandet efter dagsform. – Undvik att argumentera om varje tugga – håll fokus på det större målet. Omvårdnadsområden att uppmärksamma Nutrition och viktuppgång (i samarbete med dietist och läkare) Vätskebalans, cirkulation och vitalparametrar Psykisk status: ångest, tvång, självskada Relationer, självbild, kontrollbehov och självkänsla Behov av aktivitet, vila och sömn Undersköterskans roll Undersköterskan har ofta en avgörande funktion i vardagen: Följer med vid måltider och observerar reaktioner Finns som ett tryggt stöd före och efter måltider Dokumenterar ätmönster och kroppsliga observationer Ger praktiskt stöd vid dusch, vila eller fysisk aktivitet Lyssnar, bekräftar och finns där – utan att döma Exempel En person med anorexia är inlagd för näringsbehandling. Undersköterskan ser att brukaren gråter efter varje måltid. Istället för att säga ”det är bara att äta” sitter hon kvar i tystnad och säger: ”Jag vet att det är svårt, men jag finns här.” Den lilla gesten stärker tryggheten – ett steg i återhämtningen.

📄 Vad finns det för olika tänkbara orsaker till ätstörningar? Ätstörningar är komplexa tillstånd som påverkar en persons relation till mat, kropp och självkänsla. De uppstår sällan av en enda orsak, utan är resultatet av en kombination av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Det handlar ofta om ett sätt att hantera inre smärta, stress, krav eller känslor av kontrollförlust. Vanliga diagnoser inom ätstörningsområdet är anorexia nervosa, bulimia nervosa, hetsätningsstörning (BED) och ospecificerad ätstörning. Biologiska orsaker Ärftlighet: Det finns viss genetisk sårbarhet – ätstörningar är vanligare i vissa familjer. Neurobiologi: Obalanser i hjärnans signalsubstanser (som serotonin och dopamin) kan påverka hunger, impulskontroll och känsloreglering. Pubertet och hormoner: Hos många debuterar ätstörningen i tonåren, då kroppen förändras snabbt. Psykologiska orsaker Perfektionism och självkritik: En vanlig personlighetstyp hos personer med ätstörning är att ställa höga krav på sig själv och ha låg självkänsla. Känsloregleringssvårigheter: Att kontrollera matintaget kan bli ett sätt att hantera ångest, sorg eller trauma. Traumatiska livshändelser: Tidigare övergrepp, mobbning, psykisk sjukdom i familjen eller känslomässig försummelse kan ligga bakom. Sociala och kulturella orsaker Kroppsideal i samhället: Smalhetsideal, träningshets och fokus på utseende i sociala medier påverkar unga, särskilt tjejer. Idrottskultur: Inom vissa sporter (dans, gymnastik, löpning) är kroppen i fokus, vilket ökar risken. Krav från skola, familj eller omgivning: Orealistiska förväntningar kan skapa behov av kontroll. Familje- och relationsfaktorer Överbeskyddande eller konflikträdda familjemiljöer Föräldrars egna problem med mat, vikt eller prestation Brist på känslomässig bekräftelse – individen får uppmärksamhet först när vikten förändras Exempel En 14-årig flicka börjar hoppa över måltider efter kommentarer om hennes kropp i skolan. Hon får mycket beröm när hon går ner i vikt. Samtidigt upplever hon att föräldrarna ställer höga krav i skolan. Det ger en känsla av kontroll när hon säger nej till mat – en början till en ätstörning. Sammanfattning Ätstörningar handlar inte bara om mat eller vikt. Det handlar ofta om känslor, identitet, kontroll och självbild. Därför behöver behandlingen ta hänsyn till både kropp, psyke och sociala faktorer.

📄 Vad är melankoli? Melankoli är ett begrepp som används för att beskriva en särskilt svår form av depression. Det kännetecknas av djup, långvarig nedstämdhet, brist på känslomässig reaktion och en kraftigt nedsatt förmåga att känna glädje, hopp eller intresse för något – även sådant som tidigare varit meningsfullt. Melankoli är ingen egen diagnos enligt DSM-5 eller ICD-10, utan ett tillägg (specificerare) till diagnosen egentlig depression. Det används när vissa typiska symtom finns med, som gör tillståndet mer allvarligt och ofta kräver särskild behandling. Typiska kännetecken för melankoli Total avsaknad av glädje eller känslomässig respons Personen kan inte känna glädje ens i positiva situationer. Uttalad morgontrötthet och dygnsvariation Måendet är ofta sämst på morgonen och något bättre på kvällen. Sömnstörningar och kraftig aptitförlust Sömnen är ytlig eller störd, och personen tappar matlusten markant. Kroppslig tröghet eller agitation Personen rör sig långsamt, uttrycker sig monotont eller är motoriskt orolig. Djup skuldkänsla eller känsla av total hopplöshet Ofta finns självmordstankar eller existentiell smärta. Exempel En man som tidigare varit social och aktiv drar sig tillbaka helt, orkar inte gå upp ur sängen, svarar inte på tilltal och säger att han inte känner något längre – "inte ens för barnbarnen". Det finns inga tydliga utlösande orsaker, men ett livslångt mönster av återkommande nedstämdhet. Detta kan vara ett uttryck för melankolisk depression. Behandling av melankoli Läkemedel: Antidepressiva, ibland i kombination med antipsykotiska eller stämningsstabiliserande medel. ECT (elbehandling): Används ofta vid melankolisk depression med god effekt. Omvårdnad: Fokus på trygghet, struktur och att minimera stimuli som kan skapa överbelastning. Stöd: Lång återhämtningstid kräver ett tålamodspräglat bemötande. Undersköterskans roll Vara närvarande utan krav Skapa trygga rutiner i vardagen Observera förändringar i tillståndet Dokumentera och rapportera till sjuksköterska Ha förståelse för att personen inte "väljer" att vara passiv eller känslokall

📄 Vad är affektiva syndrom för något? Affektiva syndrom är ett samlingsnamn för psykiska sjukdomstillstånd där huvudproblemet rör stämningsläget – alltså hur en person känner sig under längre tid. Dessa tillstånd kan ta sig uttryck i djup nedstämdhet (depression), onormalt förhöjt stämningsläge (mani) eller växlingar däremellan (bipolär sjukdom). Ordet affektiv kommer från latinets affectus, som betyder känsla eller sinnesstämning. Affektiva syndrom påverkar alltså känslolivet, energinivån, tankarna och funktionsförmågan. Huvudgrupper inom affektiva syndrom Depressiva tillstånd Episodisk depression (t.ex. enstaka depressiv episod) Återkommande depression Dystymi (långvarig men mildare nedstämdhet) Bipolära syndrom Bipolär sjukdom typ 1: växling mellan mani och depression Bipolär sjukdom typ 2: växling mellan hypomani och depression Cyklotymi: snabba svängningar mellan lättare depression och uppvarvning Maniska tillstånd Mani: kraftigt förhöjt stämningsläge, överaktivitet, impulsivitet, sömnbrist Hypomani: lindrigare form av mani utan psykotiska symtom Vanliga symtom inom affektiva syndrom Förändrat sömnmönster (sover för mycket eller för lite) Energilöshet eller överdriven energi Minskad eller ökad aptit Nedstämdhet eller eufori Koncentrationssvårigheter Tankar om värdelöshet, självmord eller grandiositet Påverkan på socialt liv, arbete, relationer Orsaker Orsakerna är ofta en kombination av: Ärftliga faktorer Obalans i hjärnans signalsubstanser (t.ex. serotonin, dopamin) Livshändelser, stress, trauma eller sömnbrist Hormonella förändringar (t.ex. postpartumdepression) Behandling Behandlingen är individuell och kan inkludera: Läkemedel (t.ex. antidepressiva, stämningsstabiliserande, antipsykotika) Samtalsterapi (KBT, psykodynamisk terapi) Psykosocialt stöd och återhämtningsinriktat arbete Livsstilsförändringar och struktur i vardagen Undersköterskans roll Undersköterskan kan bidra genom att: Skapa struktur och trygghet i vardagen Observera stämningsläge och förändringar Stödja personens delaktighet i planering och aktivitet Dokumentera och rapportera viktiga observationer Mötas med tålamod, empati och ett lugnt bemötande Exempel En kvinna med bipolär sjukdom har nyligen avslutat en manisk fas. Nu är hon djupt nedstämd, har svårt att äta och säger att livet känns meningslöst. Undersköterskan hjälper henne att återfå vardagsrutiner, erbjuder sällskap vid måltid och uppmuntrar till små aktiviteter som promenader eller att skriva dagbok.

📄 Hur behandlas depressioner? Depression kan behandlas på flera olika sätt, beroende på svårighetsgrad, individens livssituation och tidigare erfarenheter av vård eller behandling. Behandlingen syftar till att minska symtom, förebygga återfall och stödja individen i att återfå livskvalitet, funktionsförmåga och framtidstro. Det är viktigt att förstå att depression inte är ett tecken på svaghet, och att behandling hjälper – oavsett om depressionen är lätt, medelsvår eller djup. Många blir helt återställda, andra får lära sig leva ett gott liv med återstående symtom. Vanliga behandlingsformer vid depression 1. Samtalsterapi / Psykoterapi Särskilt effektivt vid lindrig och medelsvår depression. Vanliga metoder är: Kognitiv beteendeterapi (KBT): fokuserar på att förändra negativa tankemönster och beteenden. Interpersonell terapi (IPT): inriktad på relationer och konflikter i individens liv. Psykodynamisk terapi: syftar till att förstå omedvetna mönster och tidigare erfarenheter. 2. Läkemedelsbehandling Används ofta vid medelsvår till svår depression eller när samtalsterapi inte räcker. De vanligaste är: SSRI-preparat (t.ex. sertralin, fluoxetin): påverkar serotoninbalansen i hjärnan. Effekt kommer ofta efter 2–4 veckor, men vissa biverkningar kan uppstå tidigt. Behandlingen ska följas upp av läkare och bör pågå i minst 6 månader för att förebygga återfall. 3. Psykosocialt stöd och struktur Viktig vid alla former av depression: samtal, trygg bemötande, stöd i vardagen. Hjälp att återuppta rutiner, sömn, fysisk aktivitet och social kontakt. Kan ges av boendestödjare, kurator, undersköterska eller närstående. 4. ECT (elbehandling) Används ibland vid svår depression, särskilt om personen inte svarat på andra behandlingar eller har livshotande symtom (t.ex. svår självmordsrisk). Effektiv men kräver noggrann bedömning och informerat samtycke. 5. Internetbaserad behandling Framför allt KBT via appar eller webbaserade plattformar. Ett alternativ för personer med lättare depression eller som vill ha behandling hemifrån. Återhämtning tar tid Behandling av depression handlar inte bara om att ”ta bort symtom”. Återhämtningen sker i steg, där individen långsamt återfår energi, initiativförmåga och glädje. Det är viktigt med tålamod, stöd, delaktighet och uppföljning. Undersköterskans roll Undersköterskan har en viktig roll i omvårdnadsstödet: Skapa trygghet och lyssna utan att döma Stödja dygnsrytm, aktivitet och vardagsstruktur Observera förändringar i mående och rapportera till ansvarig personal Uppmuntra små steg i rätt riktning – som att duscha, äta eller gå en kort promenad Arbeta återhämtningsinriktat, med respekt för individens tempo Exempel En äldre man med depression får hjälp av hemtjänsten. Undersköterskan märker att han ofta glömmer att äta och drar sig undan. Hon börjar varje dag med att fråga hur han mår, sätter på radion med hans favoritmusik och hjälper honom att strukturera dagen. Han börjar långsamt visa mer intresse och orkar delta i samtal igen.

📄 Depression är vanligt hos ungdomar – varför? Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna bland ungdomar i Sverige i dag. Den kan drabba både tjejer och killar, och ofta utan att omgivningen märker det direkt. Det finns flera orsaker till varför just ungdomar är särskilt sårbara för depression – både biologiska, psykologiska och sociala. Ungdomen är en period i livet då mycket förändras: kroppen, relationer, identitet och ansvar. Samtidigt ökar kraven från skola, sociala medier och omvärlden. Dessa förändringar kan skapa stress, press och känslor av otillräcklighet, vilket i vissa fall kan leda till nedstämdhet eller depression. Vanliga orsaker till depression hos ungdomar 1. Biologiska förändringar Under puberteten påverkas hjärnans signalsubstanser och hormonbalansen kraftigt, vilket kan påverka humöret, sömnen och känslolivet. 2. Identitetsutveckling och självkritik Ungdomar ifrågasätter ofta sin identitet, sitt värde och sin tillhörighet. De är känsliga för avvisande, kritik och upplevelsen av att inte duga. 3. Höga krav och prestationspress Skolstress, förväntningar på att lyckas, se bra ut, vara socialt aktiv och ha framtidsplaner kan skapa inre stress. 4. Social isolering och mobbning Känslan av att vara utanför, mobbad eller utan riktiga vänner är en stark riskfaktor. Även subtilt utanförskap kan ha stor påverkan. 5. Digitalt tryck och sociala medier Ständiga jämförelser med andras "perfekta liv" på sociala medier kan skapa en skev självbild och känsla av misslyckande. 6. Tidigare trauma eller familjeproblematik Våld i hemmet, skilsmässor, psykisk ohälsa hos föräldrar eller brist på trygghet kan ligga bakom depressionen. 7. Brist på meningsfullhet och framtidstro Om ungdomen inte ser någon mening med livet, eller känner hopplöshet inför framtiden, ökar risken för depression. Symtom på depression hos ungdomar Trötthet och initiativlöshet Ledsenhet, tomhet eller irritation Ändrat sömn- eller matmönster Självanklagelser, låg självkänsla Minskad lust att vara med vänner Tankar på att inte vilja leva Exempel En 16-årig tjej med goda betyg börjar plötsligt isolera sig, slutar svara på meddelanden och säger att allt är ”meningslöst”. Föräldrarna tror först att det är ”tonårshumör”, men efter samtal med skolkuratorn framkommer att hon känner sig totalt värdelös och har tappat livslusten. Hon får hjälp via ungdomsmottagning och kontakt med BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). Att ta ungdomars psykiska mående på allvar är avgörande. Tidig upptäckt och rätt stöd kan förhindra att depressionen förvärras eller leder till självskada eller suicidrisk.

📄 Beskriv med egna ord och ge egna exempel på vad kognitiv terapi syftar till Kognitiv terapi – ofta kallad kognitiv beteendeterapi (KBT) – är en samtalsbehandling som syftar till att hjälpa personen förstå hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop, och hur man kan förändra negativa mönster för att må bättre. Den bygger på idén att det inte alltid är själva händelsen som orsakar lidande, utan hur vi tänker kring det som hänt. Målet med terapin är inte att "tänka positivt", utan att identifiera osunda eller felaktiga tankemönster som bidrar till ångest, nedstämdhet eller dålig självkänsla – och att ersätta dem med mer hjälpsamma, realistiska tankar. Vad syftar kognitiv terapi till? Att förstå sambandet mellan tanke–känsla–beteende Att uppmärksamma automatiska negativa tankar Att utmana tankefällor som förstärker psykisk ohälsa Att prova nya beteenden för att bryta negativa cirklar Att öka självinsikt och kontroll över sina reaktioner Vanliga metoder i kognitiv terapi Tankescheman – skrivövningar där personen identifierar och granskar negativa tankar Beteendeexperiment – att prova något nytt i verkligheten och se vad som faktiskt händer Exponering – att gradvis närma sig det man undviker, t.ex. en plats eller situation Hemuppgifter – praktiska övningar mellan samtalen för att träna på nya sätt att tänka eller agera Exempel 1: Ångest En kvinna med social ångest tänker: “Alla tycker att jag är konstig när jag pratar.” I kognitiv terapi lär hon sig att granska tanken: – Finns det bevis för att det är så? – Vad säger andra? – Vad händer om jag ändå försöker prata? Genom att öva i små steg, märker hon att ingen reagerar negativt. Den nya tanken kan bli: “Det är okej att vara lite nervös – det betyder inte att jag gör bort mig.” Exempel 2: Depression En man med depression tänker: “Jag klarar ingenting längre.” Terapin hjälper honom att se att han faktiskt klarar små saker varje dag, t.ex. laga mat eller gå till affären. När han börjar agera mer aktivt, förbättras också hans tankar och mående. Undersköterskans roll Undersköterskan utför inte terapi, men kan: Stödja individens hemuppgifter Prata om tankar och känslor på ett icke-dömande sätt Bekräfta små framsteg Arbeta i samråd med behandlare så att vardagsstödet hänger ihop med terapin

📄 Förklara vad posttraumatiskt stressyndrom är och hur det behandlas Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett psykiatriskt tillstånd som kan uppstå efter att en person varit med om eller bevittnat en mycket skrämmande, hotfull eller livshotande händelse. Det kan handla om krig, tortyr, våldtäkt, olyckor, övergrepp i barndomen, naturkatastrofer eller allvarliga trauman inom nära relationer. Alla människor reagerar med stress efter svåra händelser, men PTSD kännetecknas av att symtomen inte går över utan fortsätter påverka livet långt efter det att faran är över. Vanliga symtom vid PTSD Återupplevande av traumat i form av mardrömmar, flashbacks eller påträngande minnesbilder Undvikande av platser, personer eller situationer som påminner om traumat Överdriven vaksamhet, lättskrämdhet, sömnsvårigheter, irritabilitet Känslomässig avstängdhet eller svårigheter att känna glädje Skam, skuld eller självanklagelser, även när personen inte haft skuld i det som hänt Symtomen kan komma direkt efter traumat eller veckor, månader – till och med år – senare. Komplex PTSD Vissa personer, särskilt de som utsatts för upprepade trauman under lång tid (exempelvis sexuella övergrepp i barndomen eller långvarig våld i nära relation), kan utveckla komplex PTSD. Då finns ofta även svårigheter med självbild, relationer och känsloreglering. Behandling vid PTSD Behandling av PTSD sker oftast i psykiatrin eller genom specialiserade traumamottagningar och kan bestå av: 1. Psykoterapi Traumafokuserad KBT är den behandling med starkast evidens. EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) är en annan metod som ofta används. Terapin syftar till att bearbeta minnet, minska ångest och återfå trygghet. 2. Läkemedel Antidepressiva kan användas för att lindra ångest, sömnsvårigheter och depression. Läkemedel botar inte traumat, men kan underlätta behandlingen. 3. Trygghet och stabilisering Innan traumabearbetning kan inledas behöver personen känna trygghet i vardagen. Boendestöd, struktur, trygg personal och fungerande rutiner är ofta första steget. Vissa personer behöver stöd i åratal – med fokus på återhämtning snarare än ”bot”. Undersköterskans roll Undersköterskan arbetar inte med terapi, men har en viktig uppgift i att: Skapa trygghet, struktur och respektfullt bemötande Lyssna utan att pressa eller ifrågasätta Vara uppmärksam på reaktioner och triggers Undvika att tvinga fram berättelser – det är individen som styr Samarbeta med behandlande personal och dokumentera observationer Exempel En man som varit utsatt för tortyr under flykt får boendestöd. Han reagerar kraftigt på oväntade ljud och drar sig undan kontakt. Undersköterskan ser till att alla rutiner är förutsägbara, knackar alltid innan hon går in, och tvingar inte fram samtal. Efter lång tid vågar mannen själv ta initiativ till kontakt.

📄 Förklara hur ett utmattningssyndrom utvecklas Utmattningssyndrom är en stressrelaterad sjukdom som utvecklas gradvis under en längre tid. Det uppstår när en person varit utsatt för hög stress utan tillräcklig återhämtning, ofta under månader eller år. Det handlar inte om att ha varit stressad en kort period, utan om långvarig fysisk och psykisk överbelastning, där kroppens och hjärnans resurser till slut tar slut. Sjukdomen är vanligt förekommande i dagens samhälle och förekommer både hos yngre och äldre, särskilt inom yrken där höga krav kombineras med låg kontroll och starkt engagemang – till exempel vård, skola och omsorg. Hur utvecklas utmattningssyndrom? Utmattningssyndrom brukar beskrivas som en process i tre steg: 1. Stressreaktioner (första varningssignaler) Sömnsvårigheter Oro och rastlöshet Trötthet som inte går över med vila Huvudvärk, hjärtklappning, värk i kroppen Minskad glädje, sämre koncentration 2. Anpassningsfas (personen försöker kompensera) Jobbar längre, ställer högre krav på sig själv Prioriterar bort vila, fritid och sociala kontakter ”Biter ihop” trots att kroppen säger ifrån Ignorerar signaler för att inte svika andra 3. Kollaps eller total utmattning Minnesstörningar, koncentrationssvårigheter Känslomässig avstängdhet eller gråtattacker Fysiskt utmattad, orkar knappt kliva ur sängen Sjukskrivning ofta nödvändig Kroppen och hjärnan kräver långvarig återhämtning Orsaker Vanliga bakomliggande orsaker till utmattningssyndrom: Hög arbetsbelastning och höga krav under lång tid Konflikter, brist på stöd eller känsla av otillräcklighet Ansvar för sjuka anhöriga, barn med särskilda behov, ekonomisk stress Obehandlad ångest eller depression i grunden Orealistiska krav från omgivning – eller från individen själv Skillnad mot vanlig stress Alla blir stressade ibland, men utmattningssyndrom är ett medicinskt tillstånd där hjärnans funktion påverkas. Det handlar inte om svaghet eller brist på motivation, utan om att kroppen tvingats till nedstängning. Exempel En kvinna i 40-årsåldern har i flera år arbetat övertid, tagit hand om två barn med särskilda behov och inte haft tid för vila. Hon börjar få huvudvärk, sömnproblem och tappar minnet. En dag på jobbet får hon panikångest och kan inte fortsätta arbeta. Läkare ställer diagnosen utmattningssyndrom – återhämtning kommer att ta minst 6–12 månader.

📄 Beskriv med egna ord och egna exempel vad empowerment är Empowerment betyder att stärka en persons egen kraft, inflytande och kontroll över sitt liv. Inom psykiatrisk vård och omsorg innebär det att hjälpa människor att återfå makten över sin vardag, sina beslut och sin identitet – trots psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Empowerment handlar inte om att ”hjälpa till” på ett passivt sätt, utan om att stödja individens förmåga att agera självständigt, ta initiativ och fatta egna val. Det är ett förhållningssätt där personalen inte bestämmer åt, utan samarbetar med, den enskilde. Vad kännetecknar ett empowerment-baserat arbetssätt? Fokus på personens styrkor och resurser, inte bara svårigheter Att ge valmöjligheter i stället för färdiga lösningar Att lyssna, bekräfta och stödja självbestämmande Att uppmuntra till att sätta egna mål och delta i beslut Att lita på att individen vet vad som fungerar i sitt liv Exempel från vardagen Exempel 1: En brukare med depression säger: ”Det är ingen idé att jag försöker, jag klarar ändå inget.” Undersköterskan svarar inte med ”jo, det gör du visst”, utan frågar: ”Finns det något du klarade tidigare som du skulle vilja prova igen?” Tillsammans hittar de ett litet mål: att laga en enkel lunch. När det lyckas stärks självkänslan. Detta är empowerment i praktiken. Exempel 2: En boendestödjare planerar inte veckans aktiviteter ensam, utan sätter sig med brukaren och frågar: ”Vad vill du att vi lägger fokus på den här veckan?” Att låta individen styra sin egen planering är ett sätt att visa respekt och främja ansvarstagande. Varför är empowerment viktigt? Det stärker självkänsla och framtidstro Det minskar känslan av att vara beroende eller maktlös Det ökar motivationen att delta i vård eller stöd Det är centralt i återhämtningsinriktad psykiatri Empowerment handlar alltså om att ge tillbaka något som ofta gått förlorat i samband med psykisk sjukdom: tron på sig själv och rätten att påverka sitt eget liv.

📄 Vad använder man skattningsskalor till? Skattningsskalor är standardiserade verktyg som används inom psykiatrin och vården för att mäta, bedöma och följa upp psykiska symtom och funktionsnivå. De hjälper både vårdpersonal och individen att få en tydligare bild av hur personen mår – ofta över tid – och är ett komplement till samtal och observation. Skattningsskalor kan fyllas i av individen själv (självskattning), av personal (professionell skattning) eller tillsammans i dialog. De används inte för att ställa diagnos i sig, men kan stödja diagnostik, behandlingsval och uppföljning. Syften med att använda skattningsskalor: 1. Bedöma symtomens svårighetsgrad Skattningsskalor gör det möjligt att mäta t.ex. hur djup en depression är, hur stark ångest personen upplever eller hur mycket sömnen är störd. 2. Följa utveckling över tid Genom att använda samma skala regelbundet kan personalen se om behandlingen har effekt eller om symtomen förvärras. 3. Underlätta samtal och delaktighet Skattningar gör det lättare för individen att uttrycka sitt mående och för personalen att samtala om det på ett strukturerat sätt. 4. Skapa en objektiv grund för beslut Skattningsskalor ger ett dokumenterat underlag som kan användas i vårdplanering och utvärdering. Exempel på vanliga skattningsskalor: MADRS-S (Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale – self): mäter grad av depression GAD-7: mäter generaliserad ångest PHQ-9: skattar depression enligt DSM-kriterier AUDIT: mäter alkoholkonsumtion och riskbruk GAF (Global Assessment of Functioning): skattar funktionsnivå mellan 0–100 KEDS: används för att bedöma utmattning (Karolinska Exhaustion Disorder Scale) Undersköterskans roll Undersköterskor deltar inte alltid i själva skattningen, men kan: Påminna om att skalan ska fyllas i Observera förändringar i mående som kan speglas i skattningen Förklara på ett enkelt sätt varför den används Stödja samtal om hur personen upplever frågorna Exempel En person med depression fyller i MADRS-S varje vecka. Första veckan skattas trötthet och nedstämdhet högt (8/10). Efter tre veckors samtalsstöd och struktur i vardagen har skattningen sjunkit till 4/10. Det ger en konkret bild av förbättring som både personal och brukare kan förstå och prata om.

📄 Vad heter de två vanligaste diagnossystemen i Sverige? I Sverige används två huvudsakliga diagnossystem för att klassificera och diagnosticera psykisk ohälsa och andra sjukdomstillstånd: ICD-10 – Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem DSM-5 – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, version 5 Båda systemen används inom psykiatrin, men i olika sammanhang och med olika syften. 1. ICD-10 (Internationell klassifikation av sjukdomar, version 10) Utvecklad av WHO (Världshälsoorganisationen) Officiellt diagnossystem i Sverige och andra länder Används inom både somatisk och psykiatrisk vård Innehåller alla typer av sjukdomar, inte bara psykiska Diagnoskoderna ligger till grund för journalföring, statistik och ersättning i vården Sverige använder en nationell version: ICD-10-SE Exempel: F32 – Depressiv episod F40 – Fobiska syndrom F43.1 – Posttraumatiskt stressyndrom 2. DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) Utvecklad av American Psychiatric Association (APA) Används främst inom psykiatrisk diagnostik, forskning och utbildning Innehåller endast psykiska diagnoser Ger mer detaljerade kriterier än ICD-10 Vanlig i specialistpsykiatrin och i psykologers arbete Används ofta som stöd vid bedömning, samtalsbehandling och psykologisk utredning Exempel: DSM-5 har tydliga kriterielistor för t.ex. depression, autism, PTSD eller bipolär sjukdom som underlättar bedömning. Skillnader i användning ICD-10 DSM-5 Internationellt och officiellt Komplement inom psykiatrin Används för diagnoskodning och rapportering Används för utredning och klinisk bedömning Tillämpas i alla vårdnivåer Vanlig inom specialistpsykiatri och forskning Sammanhang för undersköterskor Undersköterskor arbetar inte med att ställa diagnoser, men det är viktigt att känna till vilket system som används och vad en viss kod eller diagnos innebär i praktiken. Det underlättar i dokumentation, förståelse av vårdplaner och samarbete med legitimerad personal.

📄 Vad har en diagnos för syfte? En diagnos inom psykiatrin har flera viktiga syften. Den används inte bara för att ”sätta en etikett”, utan för att förstå individens tillstånd, kunna planera rätt behandling och erbjuda likvärdig vård. En diagnos är en struktur för att identifiera, beskriva och kategorisera psykisk ohälsa, baserat på symtom, varaktighet och påverkan på livsföring. Diagnosens huvudsakliga syften: 1. Att förstå och beskriva personens problem En diagnos ger ett gemensamt språk för att beskriva vad individen upplever. Det underlättar kommunikationen mellan personal, brukare, anhöriga och andra yrkesgrupper. 2. Att vägleda behandling Olika diagnoser svarar på olika typer av insatser. En korrekt diagnos gör det möjligt att välja rätt behandlingsform, t.ex. samtalsterapi, läkemedel eller psykosocialt stöd. 3. Att skapa struktur i vårdplaneringen Diagnosen ligger till grund för vårdplan, genomförandeplan eller rehabiliteringsplan. Den kan även påverka rätt till vissa stödinsatser från kommunen eller Försäkringskassan. 4. Att säkerställa likvärdig vård Med hjälp av diagnossystemen (t.ex. DSM-5 eller ICD-10) kan vården använda gemensamma kriterier. Det bidrar till att olika personer i liknande situationer får jämförbar hjälp – oavsett var i landet de bor. 5. Att möjliggöra forskning och statistik Diagnoser används för att kartlägga hur vanlig en viss sjukdom är, vilka behandlingar som fungerar bäst och hur resurser ska fördelas inom vården. Diagnos är inte en färdig sanning Det är viktigt att komma ihåg att en psykiatrisk diagnos: Inte definierar en persons hela identitet Kan ändras över tid, beroende på livssituation och utveckling Ska ställas med varsamhet och helhetssyn, inte enbart utifrån symtom Inom återhämtningsinriktad psykiatri är diagnosen ett verktyg – inte ett mål i sig. Målet är att hjälpa personen vidare i livet, inte att låsa fast i en sjukdomsbild. Exempel En person söker vård för sömnsvårigheter, oro och svårigheter att koncentrera sig. Efter bedömning konstaterar läkaren att symtomen stämmer med diagnosen generaliserat ångestsyndrom (GAD). Det gör att man kan erbjuda behandling med KBT, psykoedukation och eventuellt läkemedel. Diagnosen hjälper alltså både individen och vårdgivaren att veta vad nästa steg är.

📄 Förklara vad internetbaserat stöd och behandling är för något Internetbaserat stöd och behandling är en form av psykologiskt eller psykosocialt stöd som ges via digitala verktyg – till exempel via dator, surfplatta eller mobiltelefon. Det kan vara allt från samtalsbehandling och självhjälpsprogram till kontakt med psykiatrin online, och har blivit ett allt viktigare komplement till traditionell vård, särskilt inom psykiatrin. Målet är att öka tillgängligheten till hjälp, minska väntetider och möta personer där de befinner sig, både geografiskt och psykiskt. Exempel på internetbaserat stöd och behandling 1. Digital terapi Kognitiv beteendeterapi (KBT) är den vanligaste behandlingsformen i digitalt format. Patienten får övningar, texter och kontakt med behandlare via en säker plattform. 2. Självhjälpsprogram Onlineprogram som användaren går igenom på egen hand – ibland helt utan kontakt med behandlare. Fokus kan vara stress, sömn, ångest, depression eller återfallsprevention. 3. Chatt eller videosamtal med psykolog eller kurator Erbjuds t.ex. via 1177, Mindler, Kry, Vårdguiden eller inom ungdomsmottagningar. 4. Stödgrupper online Föreningar som SPES, SHEDO eller RSMH erbjuder digitala samtalsgrupper eller forum där människor med liknande erfarenheter möts. 5. Krisstöd eller jourverksamhet via nätet Exempel: Mind (telefon och chatt), Suicide Zero (information), BRIS (barn och unga), eller regionernas egna krisstödslinjer. Fördelar med internetbaserat stöd Tillgängligt dygnet runt – inga öppettider att passa Lägre tröskel – många vågar söka hjälp lättare anonymt Ingen resa krävs – särskilt viktigt för personer i glesbygd eller med social fobi Kan kombineras med fysisk vård – t.ex. mellan besök Begränsningar och utmaningar Passar inte alla – personer med allvarlig psykisk sjukdom behöver ofta fysiska möten Kräver digital kompetens och tillgång till internet Risk för bristande uppföljning eller kontakt om systemet används fel Inte alltid tillräcklig för långvariga och komplexa problem Undersköterskans roll Undersköterskan kan: Informera brukare om möjligheter till digitalt stöd Hjälpa till att hitta, tolka och använda verktyg (t.ex. inloggning, appar) Uppmuntra till att kombinera fysisk och digital kontakt Samverka med behandlare eller kurator kring vad som fungerar bäst för individen Internetbaserat stöd är inte en ersättning för traditionell vård, men kan vara ett första steg eller ett komplement. För många är det ett viktigt verktyg för delaktighet, egenmakt och kontinuitet i kontakten med psykiatrin.

📄 Varför tror du det finns så många olika psykiatriska stödföreningar? Det finns många olika psykiatriska stödföreningar eftersom behovet av stöd, gemenskap och förståelse är stort och varierar mellan olika grupper och individer. Psykisk ohälsa påverkar människor på olika sätt – beroende på diagnos, livssituation, ålder, kultur, kön och personlighet. En enda organisation kan sällan möta allas behov. Därför har det vuxit fram ett brett landskap av föreningar som erbjuder både gemenskap, kunskap och påverkansarbete. Vad är en psykiatrisk stödförening? Det är en ideell organisation som arbetar med att: Ge stöd till personer med psykisk ohälsa och/eller deras anhöriga Skapa mötesplatser och social gemenskap Erbjuda aktiviteter, samtalsgrupper och information Påverka samhället i frågor som rör psykisk hälsa och rättigheter Exempel i Sverige: RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) Mind SHEDO (för ätstörningar och självskadebeteende) NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa – ett paraply för flera föreningar) SPES (anhörigförening för efterlevande till suicid) Därför finns det många olika föreningar 1. Människor har olika erfarenheter och behov En person med bipolär sjukdom kan behöva annat stöd än en tonåring med självskadebeteende. En anhörig till någon med schizofreni har andra frågor än en person med lättare ångest. Föreningarna erbjuder stöd som är målgruppsanpassat. 2. Människor behöver gemenskap med likasinnade Att träffa andra som varit med om liknande saker ger känslan av "jag är inte ensam". Det kan vara avgörande för att orka vidare och våga prata om det som är svårt. 3. Erfarenhetsbaserat stöd Många föreningar drivs av personer med egen erfarenhet – så kallade brukarerörelser. Det skapar trovärdighet och en annan sorts förståelse än den professionella vården kan ge. 4. Psykiatrin täcker inte alla behov Vården har ofta begränsade resurser och är inriktad på diagnos och behandling. Stödföreningar kan erbjuda komplement: social kontakt, långsiktigt stöd, samtalsgrupper, aktiviteter, telefonjourer m.m. 5. De vill påverka samhället Föreningarna arbetar också politiskt för bättre villkor, ökad öppenhet, mindre stigma och stärkt brukarinflytande. Exempel En ung kvinna med ätstörning får behandling via psykiatrin, men upplever ensamhet och skam. Genom SHEDO hittar hon en samtalsgrupp online där andra delar sina erfarenheter. Det blir ett avgörande steg i hennes återhämtning. Stödföreningarna fungerar alltså som broar mellan individen, vården och samhället. Deras mångfald speglar människors olika behov – och stärker det psykiatriska stödet som helhet.