All Activity

📄 Exempel på användning och underhåll av produkter och medicintekniska informationssystem Medicintekniska produkter och informationssystem är centrala för en säker och effektiv vård. Användningen ska alltid ske enligt tillverkarens anvisningar och underhåll är avgörande för att undvika risker. Exempel på användning: Blodtrycksmätare och pulsoximetrar för observation i hemmet eller på vårdboende. Infusionspumpar för kontrollerad tillförsel av läkemedel. Syrgaskoncentratorer för patienter med andningssvikt. Elektroniska journalsystem för dokumentation, kommunikation och beslutsstöd. Exempel på underhåll: Regelbunden kalibrering av utrustning som blodtrycksmätare. Byte av batterier, slangar och filter på apparater som inhalatorer eller sugmaskiner. Kontinuerliga systemuppdateringar och säkerhetskopiering av journalsystem. Årlig teknisk kontroll och service enligt vårdgivarens riktlinjer. Betydelse: Ökar patientsäkerheten genom korrekt mätning och behandling. Förhindrar avbrott i vårdprocessen. Minskar risken för vårdskador och informationsförlust. 📊 Fakta: Enligt Läkemedelsverket rapporterades 2021 över 2 000 tillbud relaterade till bristande användning eller underhåll av medicintekniska produkter. Källor: Läkemedelsverket ”Medicintekniska produkter – Tillsyn och säkerhet 2021”, Socialstyrelsen ”Föreskrifter om användning av medicintekniska produkter”

📄 Ansvarar för säkerheten i de medicintekniska produkterna och informationsdatasystemen Säkerheten i medicintekniska produkter och informationssystem regleras av både nationella myndigheter och vårdgivare. Syftet är att skydda patientens hälsa och säkerställa att produkter används korrekt. Ansvar på nationell nivå: Läkemedelsverket: tillsyn över medicintekniska produkter, inklusive CE-märkning, riskbedömning och marknadskontroll. Socialstyrelsen: utfärdar föreskrifter och riktlinjer för användning i vården. Inspektionen för vård och omsorg (IVO): ansvarar för tillsyn av vårdgivarnas hantering och rapporterade avvikelser. Ansvar hos vårdgivare: Regioner och kommuner ska se till att utrustning och IT-system är säkra, underhålls regelbundet och används enligt tillverkarens instruktioner. Vårdgivare är skyldiga att anmäla tillverkare och myndigheter vid brister eller incidenter. Vårdpersonal ska rapportera avvikelser i användningen enligt gällande rutiner. 📊 Fakta: År 2021 inkom 2 500 rapporter om allvarliga tillbud kopplade till medicintekniska produkter i Sverige. Källor: Läkemedelsverket ”Medicintekniska produkter – Tillsyn och säkerhet 2021”, Socialstyrelsen ”Föreskrifter om medicintekniska produkter”, IVO ”Årsrapport 2021”

📄 Möjligheter och begränsningar – Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation innebär att flera vårdgivare kan ta del av varandras journaluppgifter om en patient, under förutsättning att den enskilde samtycker. Syftet är att öka patientsäkerheten, förbättra samordningen och ge vårdpersonalen en helhetsbild. Möjligheter: Ökad tillgänglighet till relevant information. Minskad risk för dubbelarbete eller felaktig behandling. Förbättrad samverkan mellan vårdgivare. Stärkt patientsäkerhet genom snabbare tillgång till tidigare diagnoser, läkemedel och behandlingar. Begränsningar: Kräver aktivt samtycke från patienten för att dela information. Risk för brister i integritet och sekretess. Tekniska skillnader mellan journalsystem kan skapa hinder. Vårdgivare utanför systemet kan inte ta del av informationen. 📊 Fakta: Enligt E-hälsomyndigheten hade 2021 cirka 90 % av regionerna infört sammanhållen journalföring, men användningen varierade mellan verksamheter. Källor: E-hälsomyndigheten ”Sammanhållen journalföring – statistik och fakta 2021”, Socialstyrelsen ”Informationshantering i hälso- och sjukvården”

📄 Individuell digitalisering av vård och omsorg – Exempel Individuell digitalisering innebär att digitala lösningar används för att stärka den enskildes delaktighet, självständighet och trygghet i vård och omsorg. Tekniken kan komplettera personalens insatser och underlätta vardagen för både brukare och anhöriga. Exempel på digitalisering för individen: Trygghetslarm: larm som kopplas direkt till personal dygnet runt. Digitala läkemedelspåminnelser: appar eller dosetter som signalerar när det är dags att ta medicin. Egenmonitorering: mätning av blodtryck, blodsocker eller syresättning i hemmet, kopplat till vården via digitala system. Journalåtkomst: möjligheten att läsa sin egen journal och se provsvar via nätet. Videosamtal: kontakt med läkare, sjuksköterska eller anhörig på distans. Fördelar: ökad självständighet, bättre informationsflöde och minskat behov av fysiska besök. Utmaningar: risk för digitalt utanförskap, krav på säker hantering av personuppgifter och behov av tekniskt stöd. 📊 Fakta: Enligt Socialstyrelsen använde 92 % av kommunerna någon form av digital trygghetstjänst 2021, främst trygghetslarm och digitala läkemedelspåminnelser. Källor: Socialstyrelsen ”E-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2021”, E-hälsomyndigheten ”Digitalisering av vård och omsorg”

📄 Avvikelser som lyder under SoL och under HSL En avvikelse är en händelse som inte följer planerade rutiner och som kan leda till vårdskada, missförhållande eller risk för den enskildes trygghet. Både Socialtjänstlagen (SoL) och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) innehåller regler för rapportering och åtgärder. Exempel på avvikelser enligt SoL: Brister i bemötande, tillsyn eller omsorg. Felaktigt beslut eller utebliven insats. Missförhållanden i äldreomsorgen eller funktionshinderverksamhet (Lex Sarah). Exempel på avvikelser enligt HSL: Vårdskada till följd av felbehandling eller fel läkemedel. Brister i medicintekniska rutiner. Avvikelser i hygienrutiner som leder till smittspridning. Händelser som kan anmälas enligt Lex Maria. Syfte med rapportering: Förebygga upprepning. Höja kvaliteten i verksamheten. Stärka patientsäkerheten. 📊 Fakta: IVO tog emot cirka 19 000 Lex Sarah-anmälningar och 3 000 Lex Maria-anmälningar under 2022. Källor: Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ”Årsrapport 2022”, Socialstyrelsen ”Lex Sarah och Lex Maria – vägledning”

📄 Ansvar för vård och omsorg på lokal nivå På lokal nivå är det kommunerna (290 st) som ansvarar för stora delar av omsorgen och vissa delar av hälso- och sjukvården. Tyngdpunkten ligger på vård och stöd i vardagen, särskilt för äldre och personer med funktionsnedsättning. Hälso­vård (preventivt arbete): Förebyggande insatser i äldreomsorg, exempelvis fallförebyggande åtgärder och näringsriktig kost. Sociala aktiviteter och mötesplatser som motverkar ensamhet. Främjande av goda levnadsvanor inom särskilda boenden. Sjukvård (utredning och behandling): Hemsjukvård, ofta i form av sjuksköterskeinsatser i hemmet. Sjukvård och rehabilitering i särskilda boenden. Habilitering och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Delegerade medicinska uppgifter till vård- och omsorgspersonal. Läkarinsatser ansvarar däremot regionerna för. Socialtjänstens ansvar: Kommunerna ansvarar även för insatser enligt SoL och LSS, vilket innefattar äldreomsorg, funktionshinderstöd och socialt arbete. 📊 Fakta: År 2020 arbetade cirka 400 000 personer inom kommunal vård och omsorg. Kommunernas nettokostnader för äldreomsorg uppgick samma år till omkring 140 miljarder kronor. Källor: Socialstyrelsen ”Kommunal vård och omsorg om äldre 2020”, SKR ”Kommunernas ekonomi och verksamhet”

📄 Ansvar för vård och omsorg på regional nivå På regional nivå ansvarar regionerna (21 st) för huvuddelen av Sveriges hälso- och sjukvård. Ansvaret omfattar både förebyggande hälso­vård och behandlande sjukvård. Hälso­vård (preventivt arbete): Primärpreventiva insatser, t.ex. vaccinationer, screeningprogram, mödra- och barnhälsovård. Rådgivning om levnadsvanor som kost, motion, tobak och alkohol. Regionala folkhälsoprogram som främjar befolkningens hälsa. Sjukvård (utredning och behandling): Primärvård via vårdcentraler och hälsocentraler. Specialistsjukvård på läns- och regionsjukhus. Högspecialiserad vård på universitetssjukhus. Psykiatrisk vård och akutsjukvård. Organisation och ekonomi: Regionerna finansieras genom landstingsskatt och statsbidrag. Politiskt styrs de av regionfullmäktige, som beslutar om vårdstruktur, prioriteringar och budget. 📊 Fakta: Regionerna står för cirka 80 % av Sveriges totala vårdkostnader. År 2021 uppgick deras samlade nettokostnader för hälso- och sjukvård till cirka 420 miljarder kronor. Källor: Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) ”Regionernas ekonomi och verksamhet”, Socialstyrelsen ”Hälso- och sjukvårdens kostnader och intäkter 2021”

📄 Ansvar för vård och omsorg på nationell nivå På nationell nivå är det staten som har det övergripande ansvaret för både hälso­vård (förebyggande insatser) och sjukvård (utredning, behandling och rehabilitering). Hälso­vård (preventivt arbete): Staten beslutar om folkhälsopolitik, nationella mål och förebyggande insatser, till exempel vaccinationsprogram, tobakspolitik och alkoholpolitik. Folkhälsomyndigheten har en central roll i att följa folkhälsan, förebygga smittspridning och stödja regioner och kommuner i det preventiva arbetet. Sjukvård (utredning och behandling): Staten beslutar om lagar och förordningar, exempelvis Hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Regeringen genom Socialdepartementet styr arbetet politiskt. Socialstyrelsen tar fram föreskrifter, nationella riktlinjer och kunskapsstöd. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn. Läkemedelsverket ansvarar för läkemedelssäkerhet. Ekonomi: Staten fördelar statsbidrag till regioner och kommuner för att utveckla både hälsofrämjande arbete och sjukvård. 📊 Fakta: Statens kostnader för hälso- och sjukvård uppgick till drygt 70 miljarder kronor 2022, huvudsakligen i form av riktade statsbidrag till regioner och kommuner. Källor: Socialdepartementet (Regeringen.se), Socialstyrelsen ”Hälso- och sjukvårdens kostnader och intäkter 2023”, Folkhälsomyndigheten ”Folkhälsopolitik och nationella mål”

📄 Hjälp som ges via LSS Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) är en rättighetslag som syftar till att ge personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar möjlighet att leva som andra. LSS kompletterar Socialtjänstlagen (SoL) men ger starkare rättigheter, då insatserna är individuellt anpassade och inte får nekas om kriterierna är uppfyllda. Exempel på insatser enligt LSS: Personlig assistans. Ledsagarservice. Kontaktperson. Avlösarservice i hemmet. Korttidsvistelse utanför hemmet. Bostad med särskild service (t.ex. gruppbostad). Daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder. Principer i LSS: Insatserna ska ge goda levnadsvillkor. Självbestämmande, inflytande och delaktighet betonas. Insatserna ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. 📊 Fakta: År 2022 hade omkring 78 000 personer i Sverige LSS-insatser. Vanligast var personlig assistans, kontaktperson och bostad med särskild service. Källor: Socialstyrelsen ”Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning 2022”, Försäkringskassan ”Statistik om personlig assistans”