All Activity

📄 Vilka prover tas för att ställa diagnosen hypertyreos och hypotyreos? För att diagnostisera sjukdomar i sköldkörteln används framför allt blodprover som mäter nivån av hormoner och styrhormoner i kroppen. Dessa prover ger en bild av hur sköldkörteln fungerar och om den producerar för mycket eller för lite hormon. Vid misstanke om hypertyreos (överproduktion): TSH (tyreoideastimulerande hormon): lågt vid hypertyreos, eftersom hypofysen försöker minska stimuleringen. T4 (tyroxin) och T3 (trijodtyronin): höga nivåer vid hypertyreos. Ibland kompletteras med antikroppstester (TRAK) för att påvisa autoimmun orsak, t.ex. Graves sjukdom. Vid misstanke om hypotyreos (underproduktion): TSH: förhöjt vid primär hypotyreos, eftersom hypofysen ökar stimuleringen när sköldkörteln producerar för lite hormon. T4 (tyroxin): lågt vid hypotyreos. I vissa fall mäts även antikroppar mot sköldkörteln (anti-TPO) för att utreda autoimmun orsak, t.ex. Hashimotos tyreoidit. 📊 Fakta: Sköldkörtelrubbningar är vanliga, särskilt hos kvinnor. I Sverige behandlas cirka en halv miljon personer med levotyroxin för hypotyreos. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för vård vid sköldkörtelsjukdomar”, 1177 Vårdguiden ”Sköldkörtelprov”

📄 Vad innebär insulinkänning? En insulinkänning, eller hypoglykemi, innebär att blodsockret blir för lågt, oftast under 4 mmol/L. Tillståndet är vanligast hos personer med diabetes som behandlas med insulin eller blodsockersänkande tabletter. Orsaker till insulinkänning: För mycket insulin i förhållande till matintag. Försenad eller utebliven måltid. Ovanligt hård fysisk aktivitet. Alkoholintag som påverkar leverns glukosfrisättning. Tidiga symtom: Svettningar, darrningar, hjärtklappning. Hunger och oro. Koncentrationssvårigheter, irritation. Allvarliga symtom: Huvudvärk, förvirring, synstörningar. Kramper eller medvetslöshet vid mycket lågt blodsocker. Åtgärder: Snabbt intag av socker (druvsocker, juice eller söt dryck). Vid allvarliga fall kan glukagoninjektion eller intravenös glukos ges på sjukhus. 📊 Fakta: Insulinkänning är en av de vanligaste akuta komplikationerna vid diabetes och kräver alltid omedelbar åtgärd. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för diabetesvård”, 1177 Vårdguiden ”Lågt blodsocker – insulinkänning”

📄 Vad är normalt fasteblodsocker? Normalt fasteblodsocker är det blodsockervärde som förväntas hos en frisk person efter minst 8 timmars fasta. Mätningen används ofta som ett enkelt sätt att bedöma kroppens förmåga att reglera glukosnivån. Referensvärden enligt Socialstyrelsen och WHO: Normalt: < 6,1 mmol/L. Förhöjt fasteblodsocker (nedsatt glukostolerans): 6,1–6,9 mmol/L. Diabetes: ≥ 7,0 mmol/L (vid två separata mätningar). Värdena kan variera något beroende på laboratorium och nationella riktlinjer, men gränsen 7,0 mmol/L används internationellt för att ställa diagnosen diabetes. 📊 Fakta: Blodsockermätning är en av de vanligaste laboratorieanalyserna i svensk primärvård, ofta i kombination med HbA1c för långsiktig kontroll. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för diabetesvård”, WHO ”Diabetes diagnosis and classification”

📄 Vad innebär ett fasteblodsocker? Fasteblodsocker är ett blodprov som mäter halten av glukos i blodet efter en tids fasta, vanligtvis minst 8 timmar utan mat eller dryck (förutom vatten). Syftet är att få en tillförlitlig bild av kroppens grundläggande förmåga att reglera blodsockret utan påverkan av nyligen intagna måltider. Användning: Ett viktigt test för att diagnostisera diabetes och förstadier till diabetes (nedsatt glukostolerans). Ger en stabilare mätning än slumpmässigt blodsocker, eftersom blodsockret alltid påverkas av vad man nyligen har ätit. Tolkning: Normalt fasteblodsocker ligger under 6,1 mmol/L. Värden mellan 6,1–6,9 mmol/L anses som nedsatt glukostolerans (förstadium till diabetes). Värden på 7,0 mmol/L eller högre vid upprepade tillfällen innebär diabetesdiagnos. 📊 Fakta: I Sverige rekommenderar Socialstyrelsen fasteblodsocker som en del i den basala diabetesutredningen. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för diabetesvård”, 1177 Vårdguiden ”Blodsocker – fastevärde”

📄 Vilken funktion har insulin i kroppen? För att kroppens celler ska kunna använda glukos som energikälla krävs hormonet insulin, som produceras i bukspottkörtelns betaceller. Utan insulin skulle blodsockret stiga ohämmat, samtidigt som cellerna inte får den energi de behöver. Insulin fungerar alltså som en nyckel som låser upp cellerna så att glukos kan transporteras in. Insulinets funktioner: Reglera blodsockret: sänker glukosnivån i blodet efter måltid genom att öka cellernas upptag av socker. Lagra energi: stimulerar lagring av glukos som glykogen i lever och muskler, samt lagring av fett i fettvävnaden. Stimulera proteinsyntes: bidrar till uppbyggnad av kroppens proteiner och vävnader. Motverka nedbrytning: bromsar nedbrytning av fett och protein vid normalt blodsocker. När kroppen inte producerar tillräckligt med insulin (diabetes typ 1) eller inte kan använda hormonet effektivt (diabetes typ 2) uppstår en obalans som leder till höga blodsockernivåer och skador på kroppens organ över tid. 📊 Fakta: Hos en frisk vuxen människa frisätts 30–50 enheter insulin per dygn, framför allt i samband med måltider. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för diabetesvård”, Karolinska Institutet ”Insulinets roll i kroppen”

📄 Vilken är den vanligaste typen av diabetes? När man talar om diabetes är det viktigt att skilja mellan de olika formerna, eftersom de har olika orsaker, behandlingsstrategier och konsekvenser. Även om både typ 1 och typ 2 leder till förhöjt blodsocker, så är det framför allt diabetes typ 2 som är den dominerande formen i samhället. Den utvecklas gradvis och kan under lång tid vara oupptäckt, vilket gör den särskilt problematisk ur folkhälsosynpunkt. Fördelning i Sverige: Diabetes typ 2: cirka 85–90 % av alla diagnostiserade fall. Diabetes typ 1: cirka 10–15 %. Andra former (t.ex. graviditetsdiabetes, LADA, MODY): betydligt ovanligare. 📊 Fakta: I Sverige beräknas drygt en halv miljon personer leva med diabetes, varav majoriteten har typ 2. Källor: Socialstyrelsen ”Nationella riktlinjer för diabetesvård”, Diabetesförbundet ”Fakta om diabetes”