-
Posts
1660 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Profiles
Articles
Joker D-Base
Video
Network´s AI-Driven Chatbots
For sale
USK-database
Blogs
Events
Downloads
Forums
Gallery
Store
Everything posted by Julio Moraga
-
📄 Om att inte känna sig välkommen – fallet Isak
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att inte känna sig välkommen – fallet Isak 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Isak, 78 år, har flyttat in på ett särskilt boende efter en höftfraktur. Han är öppen med att han lever med en man sedan många år. Några av de andra boende har gjort nedsättande kommentarer, och Isak har börjat dra sig undan från gemensamma aktiviteter. En undersköterska märker att han är spänd vid måltider och inte längre nämner sin partner. Kollegorna är osäkra på hur de ska ta upp ämnet. Vad är bemötande – när det handlar om att stå upp för någon även när andra tittar bort? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att alltid bli tagen för anhörig – fallet Noura
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att alltid bli tagen för anhörig – fallet Noura 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Noura, 31 år, är ny undersköterska på en vårdavdelning. Hon bär slöja och talar flytande svenska. Flera gånger under sin första vecka misstas hon för att vara en anhörig. En gång ber en patient henne ”hämta någon som jobbar här”. En kollega säger att ”det nog bara är ett missförstånd”. Men Noura känner sig osynliggjord och ifrågasatt. Hur bemöter man sådana situationer – både som kollega och som verksamhet? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att inte bli sedd som en grupp – fallet Adnan
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att inte bli sedd som en grupp – fallet Adnan 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Adnan, 67 år, har bott i Sverige i 40 år. Efter en stroke får han hjälp i hemmet av hemtjänsten. Han är artig men drar sig undan när personalen frågar om hans "kultur", matvanor eller familjesituation. ”Alla verkar tro att jag firar ramadan, men jag är inte ens troende”, säger han till en undersköterska. En kollega tycker det är bra att visa intresse – men Adnan verkar mest trött på det. Vad händer när välmenande bemötande ändå skaver? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att bli kallad vid sitt namn – fallet Kim
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att bli kallad vid sitt namn – fallet Kim 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Kim, 24 år, vårdas efter en självmordshandling. Hen identifierar sig som icke-binär och vill bli tilltalad med sitt nya namn och pronomen. I journalen står fortfarande det juridiska könet och födelsenamnet. Vissa i personalen säger ”det är svårt att vänja sig” och använder slentrianmässigt fel namn. En undersköterska försöker rätta till men märker att det skapar spänningar i gruppen. Hur långt sträcker sig respekten – och hur påverkar språket vården? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att bära sin mors oro – fallet Laleh 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Laleh, 11 år, sitter tyst i väntrummet. Hennes mamma har fått en allvarlig diagnos och är inlagd. Laleh följer med mormor för att hälsa på, men vill inte gå in i rummet. Hon säger att hon mår bra, men klämmer hårt i sin tröjärm och stirrar ner i golvet. En undersköterska försöker småprata, men får korta svar. Ska man prata med ett barn om en förälders sjukdom? Vad är undersköterskans roll när barnet inte är patient – men ändå mitt i sorgen? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte vara redo – fallet Hugo 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Hugo, 51 år, har fått besked om att hans cancer inte går att bota. Han är fortfarande fysiskt aktiv, men vill inte prata om sjukdomen. När personalen nämner framtiden byter han snabbt ämne. Han skämtar mycket, men blir stel när någon visar medkänsla. En undersköterska känner sig osäker – ska man låtsas som inget, eller försöka öppna för samtal? Kollegor är oeniga: ”Han kanske inte är redo” – ”Men om vi aldrig frågar, då kanske han blir ensam i det?” 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bara vara där – fallet Ebba 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Ebba, 86 år, har precis förlorat sin make efter 64 års äktenskap. De bodde tillsammans på äldreboendet och åt varje måltid sida vid sida. Nu sitter Ebba tyst i matsalen och petar i maten. Hon tackar nej till aktiviteter och säger till personalen: ”Det spelar ingen roll längre.” En undersköterska sätter sig tyst bredvid henne utan att säga något. En annan frågar om hon vill prata. Vad är rätt sätt att möta någon i sorg – och måste man alltid säga något? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte vilja prata – fallet Nikolina 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Nikolina, 17 år, har tvångsvårdats efter ett självskadebeteende. Hon vägrar prata med personalen, tittar bort och sluter sig när någon närmar sig. En undersköterska känner sig frustrerad – varje försök att skapa kontakt rinner ut i tystnad. Samtidigt märker hon att Nikolina blir mindre spänd när hon bara sitter tyst i rummet. Kollegor har olika strategier: en pratar ändå, en annan låter henne vara. Vad innebär det att möta någon där den är – även om det innebär att vänta? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hitta rätt ton – fallet Farid 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Farid, 46 år, är inlagd på sjukhus efter ett självmordsförsök. Han är lågmäld, avvaktande och svarar ofta med korta ord. En undersköterska försöker lätta upp stämningen med vänlig småprat, men Farid verkar inte reagera. När hon frågar om han vill duscha säger han bara: ”Gör som ni vill.” Kollegor tolkar det olika – någon menar att han vill bli lämnad i fred, en annan att han kanske testar hur mycket någon bryr sig. Vad är ett gott bemötande när någon nästan inte orkar mötas? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att förstå utan ord – fallet Linnea 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Linnea, 91 år, har nedsatt hörsel och börjar visa tecken på kognitiv svikt. Hon bor på ett äldreboende och deltar i dagliga rutiner, men blir ofta förvirrad när någon pratar snabbt eller på avstånd. En nyanställd undersköterska försöker informera henne om dagens aktiviteter men får inget svar. En kollega böjer sig ner, pratar lugnt och ser att Linnea genast nickar. Samma information – men olika sätt att nå fram. Vad innebär det att bemöta någon utifrån just hennes förutsättningar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hålla i trådarna tillsammans – fallet Britta 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Britta, 71 år, vårdas i hemmet efter en stroke. Hennes dotter är mycket engagerad och har starka åsikter om vad som bör göras. Ibland talar dottern för Britta, trots att Britta själv kan uttrycka sig. En undersköterska märker att Britta drar sig undan samtal och undviker ögonkontakt när dottern är med. Hur stöttar man delaktighet när närstående tar över – utan att skapa konflikt? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att dela ansvar – fallet Kadir 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Kadir, 38 år, bor i ett stödboende och har neuropsykiatriska svårigheter. Han vill gärna vara med och planera sina insatser, men blir frustrerad när det inte blir som han tänkt. En gång när han inte får genom sin vilja ropar han: ”Det är ingen idé att vara med – ni bestämmer ändå!” Personalen försöker anpassa och involvera, men undrar om det ibland skapar mer stress än hjälp. Hur skapar man verklig delaktighet utan att öka krav och press? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara med på sitt sätt – fallet Majken 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Majken, 82 år, bor på ett särskilt boende och tycker om att duka borden inför lunchen. På sistone har personal börjat göra det åt henne för att ”spara tid”. En dag sitter Majken tyst vid sitt bord, och när någon frågar hur hon mår svarar hon: ”Det känns som att jag inte behövs längre.” En undersköterska stannar upp och börjar fundera – vad händer när delaktigheten glider undan i all välvilja? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att mötas i det främmande – fallet Abdulahi 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Abdulahi, 75 år, bor med sin familj och får hemtjänst efter en stroke. Han pratar begränsad svenska, och hans dotter är ofta den som tolkar och förklarar. I hemmet finns starka kulturella normer kring kön, intimitet och vem som får ge omvårdnad. Abdulahi vill helst ha hjälp av manlig personal, men det är inte alltid möjligt. En kvinnlig undersköterska märker att han undviker ögonkontakt och blir spänd vid kroppsnära moment. Vad krävs för att respektera hemmet och kulturen – utan att kompromissa med trygg och jämlik vård? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att kliva över tröskeln – fallet Elona 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Elona, 63 år, lever med psykisk ohälsa och har beviljats stöd av hemsjukvård. Hon bor i en stökig lägenhet, där det luktar rök och matrester. Hon är vänlig, men verkar obekväm varje gång någon kommer in. Hon säger sällan nej, men heller aldrig riktigt ja. En undersköterska som följer med sjuksköterskan för att ta prover känner sig osäker: Hur mycket kan man ifrågasätta omgivningen? Och hur påverkar hemmet vårdmötet – för både patient och personal? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara gäst i någons hem – fallet Torsten 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Torsten, 80 år, bor ensam i en villa med hjälp av hemtjänst. Han är noga med ordningen hemma och vill att saker görs på ”rätt sätt”. En dag ber han en undersköterska att inte ställa kaffekoppen i diskhon, utan på den högra diskbänken – där han alltid har haft den. Undersköterskan har bråttom och säger ”det där fixar jag sen”, men Torsten blir märkbart irriterad. Är det petighet – eller handlar det om att få behålla kontrollen i sitt eget hem? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att göra mot någons vilja – fallet Selma 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Selma, 95 år, bor på ett demensboende och har avancerad Alzheimers sjukdom. Hon har svårt att orientera sig i tid och rum, och kan inte längre föra sammanhängande samtal. Hon blir upprörd vid dusch och matsituationer, och har börjat slå ifrån sig personalen. I journalen står att hon ”tidigare varit mån om hygien och måltider”, men just nu protesterar hon vid varje försök till hjälp. Personalen funderar: Är detta ett nej – eller ett uttryck för rädsla? Och vad väger tyngst? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att neka medicin – fallet Emil 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Emil, 53 år, har en utvecklingsstörning och diabetes. Han bor på ett gruppboende och har plötsligt börjat vägra ta sin medicin. Han säger att han är ”trött på piller” och hotar att kasta allt i soporna. En undersköterska vet att medicinen är avgörande, men funderar på hur mycket Emil egentligen förstår om konsekvenserna. En sjuksköterska instruerar att man ska ”försöka motivera, men inte tvinga”. Hur agerar man när viljan finns – men kanske inte förståelsen? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att tolka utan ord – fallet Viola 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Vera, 88 år, har långt gången demens och saknar språk. Hon bor på ett boende och reagerar ibland med skrik eller gråt vid minsta förändring i rutinerna. En dag när hon får fel tröja på sig blir hon orolig och slår med handen i bordet. Personalen vet att hon inte kan uttrycka sina behov verbalt – men vad betyder det att respektera viljan hos någon som inte längre kan säga vad hon vill? En undersköterska funderar över hur små detaljer kan göra stor skillnad. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vilja ha en manlig personal – fallet Nancy 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Nancy, 41 år, har en grav fysisk funktionsnedsättning och bor i ett LSS-boende. Hon får hjälp med personlig hygien varje morgon. En dag säger hon tydligt att hon bara vill ha hjälp av manliga medarbetare. På schemat finns bara kvinnor. Kollegorna undrar om man kan neka henne det – är det diskriminerande att säga nej? Samtidigt känns det obekvämt för vissa att byta rutiner. Hur mycket kan och ska man anpassa sig till individens önskemål? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att be om ett nej – fallet Josef 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Josef, 59 år, bor i särskilt boende och har schizofreni. Han kan periodvis ha paranoida tankar, särskilt kring kropp och hygien. En dag vägrar han all form av hjälp – han säger att ”någon försöker förgifta honom via duschen”. I journalen står att hygien är avgörande för hans hudproblem. En undersköterska undrar: ska man vänta in hans tillstånd, be sjuksköterskan ingripa – eller respektera hans nej, trots risker? Vems gränser gäller, när hälsa och självbestämmande krockar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att välja sin egen tröja – fallet Helmi 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Helmi, 86 år, bor på särskilt boende och har svårt att röra sig efter en stroke. Hon får hjälp med kläder varje morgon, men blir ofta irriterad när någon väljer åt henne. Hon har alltid burit färgstarka plagg, men får nu ofta på sig mjukiskläder ”för att det är enklast”. En undersköterska reagerar när Helmi vägrar komma ut till frukosten och muttrar: ”Det här är inte jag.” Vad händer med självbilden när någon annan väljer åt en – varje dag? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att vara för nära – fallet Robin 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Robin, 36 år, har ett beroende och får stöd i sitt boende. Han är ofta öppenhjärtig med personalen, särskilt med en undersköterska han känner förtroende för. En dag säger han: ”Du är den enda jag litar på.” Han börjar skicka sms kvällstid, ber om privata råd och undviker andra i personalen. Undersköterskan känner sig kluven – relationen har blivit personlig. Är det omtanke – eller risk för sammanblandning av roller? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om när rätt känns fel – fallet Gunilla 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Gunilla, 91 år, har en demenssjukdom och bor på boende. Hon blir ofta orolig vid intim omvårdnad och försöker dra sig undan. I hennes genomförandeplan står att hon ska duschas två gånger i veckan. En undersköterska försöker förklara, men Gunilla slår ifrån sig. Kollegan säger att ”vi måste genomföra det ändå – det är för hennes skull”. Men efteråt känns något fel. Är det etiskt försvarbart att genomföra något som någon inte samtycker till, även om det är i god omsorg? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att respektera ett nej – fallet Majid 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Majid, 68 år, bor på ett särskilt boende och har insulinbehandlad diabetes. En morgon säger han bestämt att han inte vill ta sitt insulin. Han ser trött ut, men är tydlig med sitt nej. En undersköterska står med sprutan i handen och funderar – ska man invänta sjuksköterskan, försöka övertala honom, eller respektera beslutet? I bakhuvudet mal frågan: Var går gränsen mellan självbestämmande och vårdplikt? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.