-
Posts
1877 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Profiles
Articles
Joker D-Base
Video
Network´s AI-Driven Chatbots
For sale
USK-database
Blogs
Events
Downloads
Forums
Gallery
Store
Everything posted by Julio Moraga
-
📄 Det började i trappan – fallet Inga 🔸 Mellannivå – subtila förändringar i funktion som kräver förståelse för hur kroppen ska fungera Inga, 73 år, har alltid varit självständig och aktiv på sitt äldreboende. Men den senaste veckan har personalen märkt att hon oftare tar hissen än trappan, och att hon pustar mer vid minsta ansträngning. Hon säger att hon bara är lite ”trött i benen”. Olivia noterar vid ett besök att Inga sätter sig oftare, verkar mer andfådd och håller sig i räcket med båda händerna. Inget dramatiskt – men det är något i kroppen som inte längre bär som förr. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Det dunkar i bröstet – fallet Mira 🔺 Avancerad nivå – kroppens signaler kräver tolkning och kan ha flera möjliga orsaker Mira, 61 år, sitter på sängkanten och håller sig för bröstet. Olivia, som just kommit in med kvällsfikat, ser att hon är blek och lite klibbig i pannan. "Det dunkar så konstigt," säger Mira och lägger handen mot bröstkorgen. Hon är orolig, men försöker skämta bort det. Olivia noterar att pulsen är snabb men oregelbunden. Mira har ingen feber och säger att hon inte har ont – bara ett tryckande obehag och en konstig känsla av oro. Kroppen talar – men vad är det den försöker säga? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Kall om händerna – fallet Stig 🔸 Mellannivå – subtila förändringar i funktion som kräver förståelse för hur kroppen ska fungera Solen silas in genom gardinen i det lilla rummet. Olivia, undersköterska på morgonpasset, ser direkt att något inte stämmer. Stig, 85 år, sitter kvar i fåtöljen och har inte som vanligt gått upp för att duka fram frukost till de andra. När hon hjälper honom med tröjan märker hon att händerna är kalla som porslin. Huden har en blek ton, och han svettas trots att rummet är svalt. Han säger att han bara är trött. Men Olivia känner igen kroppens sätt att viska när något är i förändring. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Det som inte skulle stå – fallet Mirella 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Mirella, 46 år, vårdas efter ett suicidförsök. Hon uttrycker tydligt att vissa saker inte får dokumenteras – särskilt inte det som rör relationer till närstående. Trots det antecknas ett samtal i journalen där hon nämnt sin bror, som hon är rädd för. När hon senare får läsa sin journal brister något i förtroendet. Personalen diskuterar: vad väger tyngst – sekretess, patientsäkerhet, eller Mirellas uttryckliga önskemål? Och går det att reparera en skada som uppstått i skrift?
-
📄 När det blev för mycket – fallet Igor 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Igor, 58 år, har MS och bor i eget boende med omfattande stöd. I dokumentationen beskrivs detaljerat hur hans personliga hygien sköts, inklusive svårigheter med underlivstvätt. En dag uttrycker han ilska över att "allt står i datorn". Han känner sig utlämnad och kontrollerad. Personalen som skrivit menar att de bara följer rutiner. Men var går gränsen? När blir det som skrivs en integritetskränkning – även om det är sant och praktiskt relevant? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Mellan raderna – fallet Fatima 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Fatima, 82 år, har nyligen flyttat in på ett särskilt boende. Hon är reserverad och talar sällan om sitt tidigare liv. Under ett samtal delar hon oväntat med sig av en svår händelse från sin ungdom, något som påverkar hur hon vill bli bemött. Undersköterskan som lyssnar förstår betydelsen – men tvekar: ska det skrivas in i journalen? Och i så fall hur? Att bevara integritet samtidigt som man skapar förståelse i teamet kräver eftertanke – vad är relevant, och vad är privat? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 När rutinen slår fel – fallet Alicia 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Alicia, 24 år, har en intellektuell funktionsnedsättning och bor på gruppboende. I hennes plan står att hon själv väljer kläder varje morgon. Men en dag, när tiden är knapp, väljer personalen åt henne. Det blir inte dokumenterat – det kändes obetydligt. Dagen slutar i konflikt, men ingen kopplar det till morgonens händelse. När avvikelser inte skrivs ner förloras mönster som kunde gett insikt. Hur kan dokumentationen bli en del av lärandet – inte bara en återgivning av det som gick enligt plan? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Det som inte stämde – fallet Edvin 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Edvin, 79 år, får dagligt stöd i hemmet. En dag syns nya blåmärken på hans armar och han är mer tystlåten än vanligt. Planen innehåller få detaljer, och i dokumentationen saknas både reflektion och uppföljning. Personalen undrar om något hänt – men är osäkra på om det bör skrivas ner utan bevis. Gränsen mellan att dokumentera fakta och att uttrycka misstanke känns osäker. När det inte finns en tydlig struktur för vad som ska följas upp, lämnas mycket åt slumpen. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 När kartan inte följs – fallet Hedda 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Hedda, 67 år, har KOL och bor på ett korttidsboende efter en sjukhusvistelse. I genomförandeplanen står att andningsövningar ska ske varje morgon, men rutinen följs olika av olika medarbetare. Några uppfattar Hedda som motvillig, andra har inte läst planen i detalj. Ingen har dokumenterat hur hon svarar på insatserna. När planen inte används i det dagliga arbetet blir insatsen osammanhängande – och Heddas behov försvinner i bruset av rutiner. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Tyst bakom dörren – fallet Ivana 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Ivana, 72 år, bor på demensavdelning och har nyligen flyttat in. Hon är ofta tystlåten, men visar ibland oro med kroppsspråk snarare än ord. En undersköterska reagerar på att Ivana allt oftare drar sig undan och inte längre deltar i gemensamma aktiviteter. I journalen finns sparsamma noteringar – mest rutinmässiga observationer. Det är oklart om förändringen är ny eller pågående. I personalgruppen råder osäkerhet: är det en fas i sjukdomen, en reaktion på miljöbyte – eller något mer? Vem skriver vad, och vad händer om ingen gör det? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Bilden som saknades – fallet Rebaz 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Rebaz, 54 år, har en lång historia av smärta och psykisk ohälsa. Han bor i ordinärt boende och har insatser via hemtjänst och hemsjukvård. En dag får han en ny vårdgivare som inte känner till hans bakgrund. I journalen står det mest om läkemedel och insatser – men lite om hans sätt att uttrycka oro eller tidigare självskadebeteende. Rebaz är fåordig den dagen, men det finns subtila tecken på att något inte stämmer. Hur avgör man allvaret när helhetsbilden inte är dokumenterad – och vad händer när tystnaden inte talar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 När information saknas – fallet Grace 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Grace, 88 år, har under dagen uttryckt smärta i höften och blivit alltmer orolig. Vid kvällens personalbyte saknas anteckningar om detta, trots att både sjuksköterska och fysioterapeut varit involverade. Hon verkar stel och undviker att förflytta sig. Kvällspersonalen försöker förstå vad som hänt, men utan dokumentation är det svårt att avgöra om läget är nytt eller redan känt. En känsla av osäkerhet uppstår – vad är nästa rätta steg när viktiga ledtrådar saknas? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att våga byta perspektiv – fallet Jelena 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Jelena, 91 år, bor på demensboende och blir ofta orolig vid måltider. En undersköterska föreslår att matro kan öka om alla slutar prata om schema mitt i lunchen. Kollegan fnyser: ”Så har vi alltid gjort.” Diskussionen blir spänd. Dagen efter testas förslaget ändå, och Jelena äter lugnare än vanligt. Undersköterskan känner glädje – men också oro för kollegornas reaktion. Att bidra till samarbete handlar ibland om att våga utmana – men hur gör man det utan att skapa motsättningar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bli en länk – fallet Osman 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Osman, 84 år, har hemtjänst från två olika utförare, distriktssköterska och anhörigstöd. Hans fru börjar bli glömsk, men Osman vill inte ha ”en massa folk hemma hela tiden”. En undersköterska märker att kommunikationen mellan aktörerna haltar – vissa vet inte vad andra gör. Hon försöker skriva korta uppdateringar i journalen, men får sällan någon respons. Hon funderar på om hennes roll verkligen räcker för att knyta ihop alla trådar. Vad krävs för att samarbeta – när man inte ens tillhör samma organisation? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att göra plats för varandra – fallet Patricia 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Patricia, 66 år, har multipla diagnoser och bor på ett boende med tillgång till både sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och ett team av undersköterskor. I början var mötena effektiva, men på senare tid har samordningen börjat halta. Alla jobbar – men inte alltid tillsammans. En undersköterska märker att Patricia får dubbla instruktioner och olika besked. När teamet ses igen frågar hon om rutinerna kan förtydligas. Det blir tyst. Vad innebär det att ”bidra till samarbete” – när ingen riktigt har tiden att samordna? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bära olika mycket – fallet Evelina 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Evelina, 71 år, har hemgång efter stroke och ett omfattande vårdbehov. En undersköterska känner att ansvaret hamnar oproportionerligt på henne – kollegan som ska ta över på eftermiddagen verkar inte följa vårdplanen. Små missar ackumuleras: glömd information, ostädat hjälpmedel, felaktigt förband. Evelina själv säger att ”det är olika varje gång”. Undersköterskan skriver i journalen – men inget förändras. Vad händer med kvaliteten när samarbete betyder att några drar – och andra bara följer? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att våga säga till – fallet Malik 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Malik, 49 år, har ALS och bor i särskilt boende. Hans behov förändras snabbt, och personalen måste hela tiden anpassa sitt arbetssätt. En undersköterska märker att en kollega ofta hoppar över moment i kvällsrutinen för att spara tid. Malik säger inget, men ser obekväm ut. Undersköterskan funderar: Är det hennes ansvar att ta upp det? Hon oroar sig för stämningen i gruppen, men också för Malik. Vad händer med kvaliteten – och med tilliten – när man ser något men inte säger något? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att dra åt samma håll – fallet Ingela 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Ingela, 89 år, har hemtjänst fyra gånger om dagen och behöver hjälp med både hygien, måltider och mediciner. Flera olika undersköterskor turas om att gå till henne, men rutinerna ser olika ut. En lagar frukost på plats, en annan lämnar färdiga smörgåsar. En tycker det är okej att klä på i sängen, en annan vill alltid försöka få henne upp i stolen. Ingela säger inget – men blir ofta förvirrad. En medarbetare börjar undra: Hur påverkas kvaliteten när arbetslaget saknar gemensam riktning? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bli förbikörd – fallet Gunhild 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Gunhild, 87 år, har Parkinson och bor hemma med hjälp av hemtjänst. En ny arbetsterapeut gör bedömning av hjälpmedel men pratar mest med anhöriga. Undersköterskan, som följt Gunhild i flera år, känner sig åsidosatt och får instruktioner hon redan arbetar efter. Hon frågar sig om det är hennes plats att säga något – eller om det är bäst att bara göra som det står i planen. Vad händer med ansvar och yrkesstolthet när man inte blir inbjuden i samarbetet? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bli mellanhand – fallet Mehdi 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Mehdi, 45 år, har ett nyupptäckt psykiatriskt tillstånd och får stöd från både öppenvård och kommunal omsorg. Han säger ofta olika saker till olika yrkespersoner – och ringer ibland undersköterskan sent på kvällen för att fråga ”vad läkaren sa”. Undersköterskan känner sig klämd mellan roller: som stödperson, informationsbärare och mänsklig kontaktpunkt. Vad är rimligt att bära – och när måste gränsen tydliggöras?
-
📄 Om att hålla sin roll – fallet Pia 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Pia, 62 år, bor på särskilt boende och har ett bensår som ska omläggas enligt instruktion från sjuksköterskan. En ny undersköterska får frågan: ”Kan inte du bara lägga om såret, det ser ju fint ut?” Det finns omläggningsmaterial i rummet. Undersköterskan tvekar – hon vet att det är sjuksköterskans ansvar, men det låter så enkelt. Vad gör man när yrkesgränser ifrågasätts i all välmening? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att samverka i förtroende – fallet Jonna 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Jonna, 39 år, är ensamstående och har en son med omfattande stödbehov. Hon får stöd från habiliteringen, socialtjänsten och barnets skola. En undersköterska i hemvården märker att Jonna är utmattad men ogärna berättar hur det egentligen är. I ett samverkansmöte mellan aktörer försöker alla bidra – men ingen tar ansvar för att fånga upp förälderns behov. Samtalet kretsar kring barnet. Undersköterskan frågar sig: Hur påverkar kvaliteten när helhetsbilden saknar en röst? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hamna mellan stolarna – fallet Boris 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Boris, 61 år, lever med missbruksproblematik och diabetes. Han bor tillfälligt på ett stödboende efter en utskrivning från sjukhuset. Insatser är planerade från både socialtjänst och beroendevård – men det råder oklarhet kring vem som har ansvar för vad. Boris behöver hjälp med sin insulinrutin, men inga instruktioner har nått personalen. En undersköterska försöker få kontakt med ansvarig sjuksköterska, men bollas runt. Samverkan finns på papper – men inte i praktiken. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om när alla vill väl – fallet Thea 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Thea, 15 år, har flera frånvaroanmälningar och har nyligen kommit i kontakt med elevhälsan. Hon bor med sin mamma som har psykisk ohälsa. En samverkansinsats har inletts mellan skola, socialtjänst och vårdcentral. En undersköterska i elevhälsan deltar i samtalen och märker att varje aktör har sitt perspektiv – men Thea själv säger inte mycket. Alla vill väl, men samtalet böljar mellan system, regler och ansvar. Vad händer med kvaliteten i stödet – när samsyn saknas? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte känna igen sin egen röst – fallet Dennis 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Dennis, 28 år, har autism och kommunicerar mest med hjälp av appar och text-till-tal-funktion. Han har nyligen flyttat till ett nytt LSS-boende, där personalen inte känner till hur han brukar uttrycka sig. En undersköterska märker att han blir stressad när någon lägger bort paddan eller pratar med honom som om han inte förstår. Dennis börjar undvika gemensamma utrymmen. Hur stödjer man digital kommunikation på ett sätt som stärker individens röst – inte dämpar den? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.