Julio Moraga

📄 Generaliserat ångestsyndrom (GAD) Generaliserat ångestsyndrom, förkortat GAD, är en form av ångest som kännetecknas av överdriven, okontrollerbar oro inför vardagliga situationer. Oroskänslan är ihållande och ofta svår att påverka med logik eller lugnande ord. Tillståndet kan leda till kroppsliga symtom som spänningar, sömnsvårigheter, hjärtklappning, trötthet och koncentrationssvårigheter. GAD är vanligt förekommande och kan drabba både barn och vuxna. Konsekvenser för liv och vardag Personer med GAD upplever ofta att vardagen präglas av konstant vaksamhet, stress och utmattning. Även små beslut kan kännas överväldigande. Sociala situationer, resor, ekonomi eller ansvarssituationer kan orsaka stark oro. Många försöker undvika situationer som triggar ångest, vilket kan begränsa livsutrymmet betydligt. Självförtroendet påverkas ofta negativt. Konsekvenser för lärande I skolmiljö kan GAD leda till svårigheter med prestation, provsituationer eller grupparbeten. Individen kan bli rädd för att misslyckas, missförstås eller hamna i centrum. Detta påverkar både närvaro och deltagande. Ofta krävs stor energi för att "hålla ihop" under skoldagen, vilket kan leda till utmattning efteråt. Ljudkänslighet och behov av kontroll kan också spela in. Konsekvenser för deltagande i samhället Individer med GAD undviker ibland sociala tillställningar, föreningsaktiviteter eller arbetsmöten. Osäkerhet inför framtiden kan göra det svårt att påbörja nya projekt eller förändringar. Den ständiga oron kan även påverka fysisk hälsa och förmågan att engagera sig i samhällsfrågor eller ta plats i samtal. Risken för isolering ökar om stöd saknas. Exempel på stödinsatser och anpassningar KBT är en effektiv metod för att hantera GAD, särskilt med fokus på exponering och tankehantering. I skola och arbetsliv kan tydliga instruktioner, minskat stimuli och förutsägbarhet minska ångest. Samtalsstöd, avslappningsövningar och trygg kontaktperson kan vara till stor hjälp. Bemötande som är lugnt, strukturerat och validerande har stor betydelse. När oron aldrig riktigt släpper taget – fallet Saga Saga är 23 år och har precis börjat på en daglig verksamhet. Hon verkar vänlig, punktlig och noggrann, men ställer ofta frågor flera gånger om dagen: ”När börjar vi?”, ”Är det säkert att jag får vara här?”, ”Vad händer om jag gör fel?” Hon säger att hon inte kan sova på nätterna och att magen alltid gör ont innan hon ska hit. En dag gråter hon vid kaffet – någon hade bytt plats i rummet utan att säga till. Personalen börjar fundera på om det verkligen är arbetsuppgifterna som är utmanande, eller något annat som ligger djupare. 💭 Hur kan man skapa trygghet för en person som bär på ständig oro – utan att förstärka oron?

📄 EIPS – Emotionellt instabil personlighetsstörning (borderline) Emotionellt instabil personlighetsstörning, ofta kallad EIPS eller borderline, är ett tillstånd som kännetecknas av starka känslosvängningar, impulsivitet, instabila relationer och en osäker självbild. Individen kan snabbt växla mellan olika känslolägen, ofta reagera starkt på separationer och ha en intensiv rädsla för att bli övergiven. Självskadebeteende och suicidala tankar är vanligt förekommande. Diagnosen ställs oftast i vuxen ålder men symtomen visar sig ofta tidigare. Konsekvenser för liv och vardag Livet med EIPS kan präglas av inre kaos, känslomässig smärta och svårigheter att skapa stabilitet. Relationer kan vara stormiga eller kortvariga. Impulsiva handlingar – som självskada, riskbeteenden eller ekonomiska beslut – kan påverka boende, hälsa och trygghet. Det är vanligt att individen pendlar mellan idealisering och misstro gentemot andra. Självkritik och tomhetskänslor förekommer ofta. Konsekvenser för lärande Känslomässig instabilitet kan påverka skolnärvaro, samspel med lärare och elever samt förmågan att fokusera. Upplevelsen av att vara utanför eller inte förstådd kan förstärka svårigheterna. Stress, kritik och brist på struktur kan trigga symtomen. Samtidigt kan trygghet, tydliga gränser och tillit skapa förutsättningar för fungerande lärande. Konsekvenser för deltagande i samhället EIPS kan påverka individens förmåga att delta i arbetsliv, föreningsliv och andra gemenskaper. Rädsla för att bli avvisad eller förlöjligad kan leda till undvikande, även om behovet av kontakt är stort. Återkommande psykisk ohälsa och akut hjälpbehov kan skapa känsla av att vara "fel" i samhället, särskilt om bemötandet präglas av misstro eller stigma. Exempel på stödinsatser och anpassningar Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en vanlig och effektiv behandlingsmetod. Viktigt är långsiktigt stöd, trygghet, struktur och validering av individens upplevelser. Boendestöd, kontaktperson och anpassade insatser i skola eller arbete kan minska risken för kriser. Vårdpersonal bör undvika att förstärka rädsla för avvisning och arbeta med tydliga, konsekventa ramar. När känslorna svänger och tilliten är bräcklig – fallet Lotta Lotta är 26 år och bor i ett träningsboende efter flera år av instabilt boende, självmordsförsök och inläggningar. Hon har diagnosen EIPS och får stöd av personalen dagligen. På förmiddagen är Lotta glad, visar sina teckningar och säger att hon vill söka konstskola. Men på eftermiddagen förändras allt. Hon ropar att ingen bryr sig, slår igen dörren till sitt rum och säger att hon tänker sticka iväg för gott. Undersköterskan Bahati står kvar i hallen med handen på dörrkarmen. Hon vet att hon inte får bli arg, men inte heller bekräfta för starkt. Hon undrar vad som väger tyngst just nu – att sätta gränser eller att bara stanna kvar. 💭 Hur kan man vara både stabil och inkännande i mötet med någon vars känslor snabbt vänder?

📄 Depression Depression är ett psykiskt tillstånd som kännetecknas av långvarig nedstämdhet, minskad energi, brist på intresse och nedsatt självkänsla. Det är en av de vanligaste psykiska funktionsnedsättningarna och kan drabba personer i alla åldrar. En depression påverkar både känsloliv, tankar, beteenden och kroppsliga funktioner som sömn och aptit. Skillnaden mellan nedstämdhet och klinisk depression ligger i djupet och varaktigheten av symtomen. Konsekvenser för liv och vardag Personer med depression kan uppleva att tillvaron förlorar mening. Det blir svårt att sköta vardagsrutiner som hygien, hushållssysslor, ekonomi eller sociala kontakter. Relationer påverkas ofta negativt, och ensamhet kan fördjupa symtomen. Sömnrubbningar, ångest, viktförändringar och självmordstankar förekommer. Att söka hjälp kan kännas övermäktigt. Konsekvenser för lärande Depression påverkar koncentration, arbetsminne och motivation. Många elever eller studenter som lever med depression får svårt att orka ta in information eller fullfölja uppgifter. Självkritik och känsla av misslyckande är vanliga. Frånvaro och låg prestationsförmåga kan leda till försämrade resultat och skolavbrott om stöd saknas. Konsekvenser för deltagande i samhället Individer med depression kan dra sig undan från sociala aktiviteter och ha svårt att delta i arbete, föreningsliv eller andra sammanhang. Omgivningens bristande förståelse kan skapa ytterligare hinder. Det finns risk för att individen själv börjar definiera sig utifrån sjukdomen, vilket påverkar identitet och framtidstro. Exempel på stödinsatser och anpassningar Psykoterapi, särskilt KBT, har god effekt. Ibland behövs läkemedelsbehandling. Boendestöd, kontaktperson eller stöd i vardagsstruktur kan göra stor skillnad. I skolmiljö kan särskilda anpassningar behövas för att underlätta återgång och minska stress. Ett lyhört, icke-dömande bemötande är centralt. När tillvaron inte går att få grepp om – fallet Mattias Mattias är 19 år och läser på yrkesprogrammet. På senare tid har han slutat komma i tid och verkar ofta håglös. Under praktiken på ett äldreboende har personalen börjat undra om han verkligen vill vara där – han sitter tyst, undviker ögonkontakt och går undan så ofta han kan. En handledare frågar hur det går, men Mattias rycker bara på axlarna och säger att han "inte vet vad som är meningen med något längre". I personalrummet undrar undersköterskan Hassan hur han kan stötta – utan att kliva över gränsen för det professionella. 💭 Hur kan man närma sig någon som inte längre ser meningen i det som händer omkring dem?

📄 Bipolär sjukdom Bipolär sjukdom är en psykisk funktionsnedsättning som kännetecknas av återkommande perioder av depression och mani eller hypomani. Under depressiva faser upplever individen nedstämdhet, passivitet och brist på energi. Under maniska faser kan personen känna sig överdrivet upprymd, ha ökat självförtroende, prata snabbt, sova lite och fatta ogenomtänkta beslut. Sjukdomen kräver ofta livslång behandling och varierar i svårighetsgrad mellan olika individer. Konsekvenser för liv och vardag Sjukdomens pendlingar påverkar självständighet, trygghet och relationer. I maniska faser kan ekonomiska beslut, sociala interaktioner och impulskontroll bli allvarligt störda. Under depression minskar förmågan att ta hand om sig själv, delta i vardagssysslor eller söka hjälp. Diagnosen påverkar ofta både självbild och livsplanering och kan leda till avbrutna studier, jobbförlust eller social isolering om stöd saknas. Konsekvenser för lärande Sjukdomens växlingar gör det svårt att upprätthålla en jämn studietakt. I depressiva faser är det vanligt med koncentrationssvårigheter, inlärningshinder och motivationsbrist. I maniska perioder kan fokus skifta snabbt, vilket påverkar kvalitén på det som lärs in. Oregelbundet deltagande, frånvaro och svårigheter med grupparbeten förekommer ofta. Konsekvenser för deltagande i samhället Många personer med bipolär sjukdom kan leva ett aktivt liv, men det kräver anpassningar. Sjukdomen kan försvåra för individen att hålla långvariga anställningar, upprätthålla ett stabilt socialt nätverk eller delta i samhällsliv. Stigma och fördomar kan påverka omgivningens bemötande och individens benägenhet att vara öppen med sin diagnos. Exempel på stödinsatser och anpassningar Behandlingen bygger oftast på en kombination av stämningsstabiliserande läkemedel och samtalsterapi, ofta KBT eller psykoedukation. Boendestöd och kontaktperson kan underlätta vardagsstruktur. Studier eller arbetsliv kan anpassas med flexibla scheman, individuellt stöd och tydliga rutiner. Omgivningens förståelse och kontinuitet i vårdkontakt är avgörande. När orken försvinner och allt går för fort – fallet Madeleine Madeleine är i 30-årsåldern och har bott i samma gruppbostad i tre år. Hon har en psykiatrisk diagnos och får stöd av personalen varje dag. Under flera veckor har hon verkat låg och ointresserad. Hon tackar nej till utflykter, vill inte duscha och blir irriterad när någon föreslår att hon ska ta en promenad. Men en morgon är Madeleine plötsligt uppspelt. Hon har varit vaken hela natten, skrivit långa brev till myndigheter och planerar att resa till Spanien. Hon pratar snabbt, drar i gång flera samtal samtidigt och blir frustrerad när ingen hinner lyssna klart. Undersköterskan Olivia försöker avgöra om det är en positiv vändning – eller början på något allvarligt. 💭 Vad skulle du observera, dokumentera eller ta upp med teamet i det här läget?

📄 Anorexi (Anorexia nervosa) Anorexi är en allvarlig ätstörning som kännetecknas av kraftigt viktfokus, rädsla för att gå upp i vikt och en störd kroppsuppfattning. Den som drabbas begränsar ofta sitt matintag kraftigt, vilket kan leda till allvarlig undervikt och svåra fysiska konsekvenser. Tillståndet drabbar främst tonårsflickor, men kan förekomma i alla kön och åldrar. Konsekvenser för liv och vardag Personer med anorexi kan uppleva tvångsmässiga tankar om mat, träning och kropp, vilket ofta påverkar sociala relationer, fritid och familjeliv. Energilöshet, frusenhet, yrsel, sömnsvårigheter och hormonstörningar är vanliga. Ångest och depression förekommer ofta samtidigt. Risk för livshotande svält eller organsvikt finns vid allvarliga fall. Konsekvenser för lärande Koncentrationssvårigheter, trötthet och nedsatt kognitiv förmåga är vanligt på grund av näringsbrist. Många med anorexi har höga krav på sig själva och kan prestera väl i skolan, men till priset av extrem kontroll, stress och psykisk ohälsa. Skolfrånvaro och social isolering kan förekomma. Konsekvenser för deltagande i samhället Många drar sig undan sociala sammanhang, särskilt sådana där mat är i fokus. Deltagande i fritidsaktiviteter, vänskapsrelationer och familjeliv minskar ofta. Skam och rädsla för att bli ifrågasatt kan hindra personer från att söka hjälp. Omgivningens okunskap kan förstärka utanförskapet. Exempel på stödinsatser och anpassningar Vård kräver ofta ett multidisciplinärt team (läkare, psykolog, dietist). KBT är en vanlig behandlingsmetod. I svåra fall kan slutenvård behövas. I skolan kan anpassningar behövas för att minska stress och krav. Trygga vuxna, fasta rutiner och respektfullt bemötande är avgörande. Om att försöka hjälpa utan att tränga sig på – fallet Lennart Lennart är 17 år och har nyligen bytt gymnasieskola. Hans mentor Adela har börjat ana att något inte står rätt till. Lennart är ofta blek, verkar frusen och tackar alltid nej till fika och lunch. En dag påminner Adela om att matsalen har öppet längre just på måndagar. Lennart ler ansträngt och svarar att han "inte är så hungrig numera". På hans arm syns en tryckande röd rand efter en för hårt åtdragen klocka. Mentorn undrar hur hon kan närma sig utan att skrämma bort honom – och om det ens är hennes plats att fråga. 💭 Hur skulle du tänka eller agera i en liknande situation?

💬 Vilka yrkesgrupper kan behövas för att anpassningar och hjälpmedel ska beviljas? För att en person ska få tillgång till rätt hjälpmedel eller anpassningar krävs ofta samarbete mellan flera yrkesgrupper. Behovet ska bedömas, dokumenteras och ibland även utredas av legitimerad personal. Vem som ansvarar beror på typ av behov, personens ålder och var insatsen ska ges – i hemmet, skolan eller vården. Exempel på yrkesgrupper som kan vara inblandade: Arbetsterapeut Bedömer behov av hjälpmedel för att klara vardagsaktiviteter, t.ex. rullstol, duschstol, greppvänliga redskap eller bostadsanpassning. Fysioterapeut (sjukgymnast) Bedömer behov av rörelsehjälpmedel, träningsutrustning eller anpassningar för att minska belastning och stödja rörlighet. Synpedagog eller syninstruktör Ger stöd och råd vid synnedsättning, t.ex. för punktskrift, vita käppar och orientering. Audionom Utreder hörselnedsättningar och provar ut hörapparater, hörseltekniska hjälpmedel och hörselslingor. Logoped Arbetar med kommunikationshjälpmedel, t.ex. alternativ och kompletterande kommunikation (AKK), röstförstärkare eller appar. Läkare eller specialistläkare Ställer medicinska diagnoser och skriver i vissa fall utlåtanden som krävs för att få vissa hjälpmedel beviljade. Kurator eller biståndshandläggare Vid sociala eller ekonomiska hinder, kan de hjälpa till med ansökningar, samordning och stödinsatser. I vissa fall behöver även förskrivare vara involverade – yrkespersoner som har rätt att förskriva (rekvirera) hjälpmedel enligt regionens regler. Det är också vanligt att personal inom kommunen, t.ex. LSS-handläggare eller teknisk personal, deltar i planeringen av miljöanpassningar. 💭 Reflektionsfråga Hur kan ett gott samarbete mellan olika yrkesgrupper bidra till att individen får rätt stöd i rätt tid?

💬 Ge några exempel på anpassningar och hjälpmedel i den inre och yttre miljön För att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället krävs ofta olika former av anpassningar i miljön – både inomhus (inre miljö) och utomhus (yttre miljö). Nedan följer exempel på vanliga anpassningar och hjälpmedel utifrån tre olika funktionsnedsättningar. a. Personer med nedsatt rörelseförmåga Inre miljö Ramper, tröskelramper och breda dörröppningar Höj- och sänkbara arbetsytor i kök eller badrum Automatiska dörröppnare Toaletter med stödhandtag och plats för rullstol Möbler som är lätta att flytta eller har hjul Yttre miljö Hissar, rullstolsramper och sänkta trottoarkanter Tillgänglig kollektivtrafik (låggolv, liftar) Parkeringsplatser nära entréer Halksäkra gångvägar och snöröjning vintertid b. Personer med synnedsättning Inre miljö Tydliga kontraster mellan väggar, golv och möbler Punktskrift eller taktila skyltar på dörrar Ljudfyrar eller vägledande ljudsignaler Anpassad belysning utan bländning Tydliga, färgmarkerade trappsteg Yttre miljö Ledstråk i marken (taktila gångbanor) Ljussignaler med ljudstöd vid övergångsställen Väl upplysta gångvägar Avsaknad av hinder (t.ex. överhängande skyltar) c. Personer med hörselnedsättning Inre miljö Hörselslingor i mötesrum och offentliga lokaler Visuella brandlarm (blinkande ljus) Dämpad ljudmiljö – ljudabsorbenter, gardiner, mattor Textade instruktioner och informationsskärmar Tydlig ljus- och kroppsspråkskommunikation Yttre miljö Tydliga skyltar och visuella vägvisare Information på textskyltar istället för bara högtalare Möjlighet till textmeddelanden i kollektivtrafiken Trygghetslarm med vibrerande eller visuella signaler Alla dessa anpassningar syftar till att göra miljön tillgänglig, säker och användbar för fler – och är en viktig del av arbetet med mänskliga rättigheter, delaktighet och självständighet. 💭 Reflektionsfråga Vilken skillnad kan små anpassningar i miljön göra för en persons möjlighet att känna trygghet och självständighet?

💬 Vilken funktion har Myndigheten för delaktighet, MFD? Myndigheten för delaktighet (MFD) är en statlig myndighet som arbetar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett liv med full delaktighet och jämlika villkor i samhället. MFD:s uppdrag handlar om att samordna, följa upp och främja arbetet med funktionshinderspolitiken i Sverige. Myndigheten riktar sig inte direkt till enskilda personer, utan arbetar främst på systemnivå – det vill säga mot andra myndigheter, kommuner, regioner och beslutsfattare. Några viktiga funktioner MFD har: Samla och sprida kunskap om hur samhället kan bli mer tillgängligt och inkluderande Följa upp hur väl olika samhällssektorer lever upp till målen i funktionshinderspolitiken Ge stöd och vägledning till kommuner och andra aktörer i deras arbete med tillgänglighet och delaktighet Stärka samverkan mellan myndigheter och intresseorganisationer MFD har även i uppgift att synliggöra hinder för delaktighet – både fysiska, sociala och strukturella – och att visa på lösningar som stärker individens rättigheter. Myndighetens arbete grundar sig bland annat på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det svenska målet för funktionshinderspolitiken: ”Ett samhälle med full delaktighet för alla.” 💭 Reflektionsfråga Varför är det viktigt att det finns en myndighet som följer upp delaktighet och tillgänglighet ur ett samhällsperspektiv?

💬 Hur används orden brukare och vårdtagare? I vård och omsorg används olika begrepp för att beskriva den person som får stöd eller hjälp. Två vanliga ord är brukare och vårdtagare, men de används i olika sammanhang beroende på verksamhetens karaktär och mål. Brukare används oftast inom social omsorg, till exempel i LSS-verksamhet, hemtjänst, boendestöd eller socialpsykiatri. En brukare är någon som använder en insats – och ordet signalerar att personen är en aktiv part med rätt att påverka och ha inflytande över sin vardag. Vårdtagare används främst inom hälso- och sjukvård, där fokus ligger på medicinska insatser, behandling och omvårdnad. Det används till exempel inom äldreomsorg, hemsjukvård och på sjukhus. Här betonas ofta behovet av vård och tillsyn, även om självbestämmande är viktigt även i dessa miljöer. Båda begreppen kan användas om samma person – beroende på vilken roll verksamheten har. Till exempel kan en person som får hemtjänst kallas brukare i social dokumentation, men vårdtagare i kontakt med hemsjukvården. Man ska använda orden med respekt – och att alltid utgå från att det handlar om en individ med rättigheter, vilja och integritet. 💭 Reflektionsfråga Hur påverkar valet av ord, som "brukare" eller "vårdtagare", hur vi ser på personen vi möter i vårt arbete?

💬 Vilka konsekvenser kan olika funktionsnedsättningar få i olika sammanhang? Funktionsnedsättningar kan påverka livet på många olika sätt – inte bara kroppsligt eller kognitivt, utan även socialt, utbildningsmässigt, yrkesmässigt och samhälleligt. Konsekvenserna varierar beroende på typ och grad av funktionsnedsättning, men också på vilket stöd och vilken förståelse personen får. I sociala sammanhang kan personer med funktionsnedsättning riskera att bli isolerade eller missförstådda, särskilt om de har svårt med kommunikation, rörelse eller socialt samspel. Det kan vara svårare att skapa och behålla vänskapsrelationer, vilket påverkar självkänslan och livskvaliteten. I skolan kan svårigheter med inlärning, koncentration eller att tolka instruktioner göra att eleven inte når sin fulla potential. Utan rätt stöd och anpassningar finns risk för utanförskap och negativ självbild. Det är avgörande med specialpedagogiska insatser och ett inkluderande arbetssätt. I arbetslivet kan personer med funktionsnedsättning möta hinder när det gäller att få, behålla eller utvecklas i arbete. Det kan handla om bristande hjälpmedel, otillräcklig kommunikation eller fördomar från arbetsgivare. Många upplever att arbetsmarknaden är otillgänglig. I samhällslivet kan otillgängliga byggnader, svårbegripliga texter eller krångliga myndighetskontakter leda till utanförskap och ojämlikhet. Om samhället inte anpassas för alla, finns risk att människor hindras från att delta, påverka och ta del av sina rättigheter. Samtidigt visar många exempel att rätt stöd, bemötande och tekniska lösningar kan öppna upp alla dessa sammanhang – och göra det möjligt för fler att leva ett aktivt, självständigt och meningsfullt liv. 💭 Reflektionsfråga Hur kan samhället arbeta för att minska hinder och skapa fler möjligheter för personer med olika funktionsnedsättningar?

💬 Ge några exempel på vad psykisk funktionsnedsättning kan innebära En psykisk funktionsnedsättning innebär att en person under lång tid har nedsatt förmåga att fungera i vardagen på grund av psykisk ohälsa. Det handlar inte om tillfälligt mående, utan om varaktiga svårigheter som påverkar livet under längre perioder. Vanliga exempel kan vara: Svår ångest eller tvångssyndrom som gör att personen undviker sociala sammanhang eller inte klarar vardagliga uppgifter utan stöd. Schizofreni eller liknande psykossjukdomar, där personen kan ha svårt att skilja på verklighet och inre upplevelser, och behöver stöd i kontakt med andra. Bipolär sjukdom, där perioder av depression varvas med perioder av överaktivitet, vilket påverkar sömn, omdöme och relationer. Allvarlig depression som påverkar motivation, självkänsla, energi och förmåga att ta hand om sig själv. Personer med psykisk funktionsnedsättning kan ha svårt att: hantera stress, struktur och relationer uttrycka sina behov tydligt följa rutiner och ta ansvar för sin ekonomi, hygien eller medicinering Stödbehovet varierar. Vissa personer klarar sig bra med boendestöd och samtalskontakt, medan andra kan behöva hjälp med alla delar av sin vardag. 💭 Reflektionsfråga Hur kan man som personal bidra till trygghet och självständighet för en person med psykisk funktionsnedsättning?

💬 Beskriv lindrig, medelsvår, svår och mycket svår intellektuell funktionsnedsättning Graden av intellektuell funktionsnedsättning avgör vilket stöd en person behöver i sin vardag. Indelningen görs utifrån hur nedsättningen påverkar inlärning, kommunikation och självständighet. Lindrig intellektuell funktionsnedsättning Personer med lindrig IF lär sig ofta läsa, skriva och räkna, men i långsammare takt. De kan förstå enkla instruktioner, ha vardagliga samtal och ofta arbeta med stöd. De behöver viss hjälp med planering, ekonomi och svårare beslut, men kan leva relativt självständigt. Medelsvår intellektuell funktionsnedsättning Personer med medelsvår IF har begränsad förmåga att läsa och räkna. De behöver tydlig och konkret kommunikation, mycket praktisk träning och stöd i vardagen. Många bor i gruppbostad och behöver hjälp med hygien, matlagning och fritidsaktiviteter. Svår intellektuell funktionsnedsättning Vid svår IF är förmågan att förstå språk och abstrakta begrepp starkt begränsad. Personen behöver hjälp med nästan alla delar av vardagen, och använder ofta alternativ kommunikation som bilder eller tecken. Stöd behövs dygnet runt. Mycket svår intellektuell funktionsnedsättning Personer med mycket svår IF har omfattande flerfunktionsnedsättningar, med mycket låg kommunikations- och inlärningsförmåga. De kan ha begränsad förståelse för omvärlden och behöver ständig tillsyn, omvårdnad och hjälpmedel för att kunna delta i samspel. 💭 Reflektionsfråga Vad kan vara viktigt att tänka på när man planerar aktiviteter för personer med olika grad av intellektuell funktionsnedsättning?

💬 Vad är en intellektuell funktionsnedsättning? En intellektuell funktionsnedsättning innebär att en person har nedsatt förmåga att förstå, lära och tillämpa information. Det påverkar både inlärning, kommunikation, socialt samspel och vardagliga färdigheter. Nedsättningen visar sig oftast under barndomen och är livslång. Personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ha svårigheter med: att ta till sig nya kunskaper att tolka och förstå instruktioner att kommunicera och lösa vardagsproblem att självständigt planera och genomföra dagliga aktiviteter Samtidigt har varje individ unika styrkor och resurser. Med rätt stöd, tydlig struktur och anpassad kommunikation kan många leva ett aktivt och meningsfullt liv. Graden av funktionsnedsättning delas vanligtvis in i: Lindrig Medelsvår Svår Mycket svår Indelningen utgår från hur mycket stöd personen behöver i vardagen. Vissa klarar sig med påminnelser och praktiskt stöd, medan andra behöver hjälp med all omvårdnad och tillsyn. 💭 Reflektionsfråga Hur kan ett bemötande präglat av tålamod och respekt göra skillnad för en person med intellektuell funktionsnedsättning?

💬 Ge exempel på några fysiska funktionsnedsättningar Fysiska funktionsnedsättningar påverkar kroppens rörelseförmåga, balans, styrka eller koordination. Det finns många olika orsaker, men gemensamt är att individen ofta behöver anpassningar i miljön eller hjälpmedel för att klara vardagen. Här är några vanliga exempel: Cerebral pares (CP) – en medfödd hjärnskada som påverkar motoriken. Vissa personer med CP använder rullstol, andra kan gå med stöd eller har lindrig påverkan. Ryggmärgsskada – kan orsakas av olycka eller sjukdom och leda till förlamning. Skadan kan vara komplett eller partiell, och påverkar ofta både rörlighet och känsel. Amputation – att ha förlorat en arm eller ett ben, t.ex. efter olycka, sjukdom eller medfödd missbildning. Många använder protes och tränar upp nya rörelsemönster. Multipel skleros (MS) – en neurologisk sjukdom som ofta kommer i skov. Den kan ge balanssvårigheter, muskelsvaghet och trötthet, och påverkar ofta rörelseförmågan över tid. Reumatisk sjukdom – som reumatoid artrit kan leda till smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leder. Ofta krävs fysisk avlastning och hjälpmedel i vardagen. Man ska inte dra förhastade slutsatser – en person med fysisk funktionsnedsättning kan vara självständig, aktiv och leva ett fullvärdigt liv med rätt stöd och anpassningar. 💭 Reflektionsfråga Hur kan vardagen förändras för en person som plötsligt får en fysisk funktionsnedsättning efter en olycka?

💬 Vilka orsaker kan finnas till en fysisk funktionsnedsättning? En fysisk funktionsnedsättning innebär att kroppens rörlighet eller styrka är nedsatt – tillfälligt eller varaktigt. Orsakerna kan vara medfödda, förvärvade eller bero på sjukdom. Att förstå orsaken är ofta viktigt för att kunna ge rätt stöd och anpassning. Vanliga orsaker: Medfödda skador eller tillstånd: Det kan handla om att något gått fel under fosterutvecklingen eller vid förlossningen, t.ex. ryggmärgsbråck eller cerebral pares (CP-skada). Barnet föds då med en nedsatt rörelseförmåga. Olyckor och skador: Vissa funktionsnedsättningar uppstår efter trauma, t.ex. vid ryggmärgsskada, amputation eller allvarliga frakturer. Även stroke eller hjärnskador kan påverka rörelseförmågan. Sjukdomar: Vissa sjukdomar bryter ner muskler, nerver eller leder över tid. Exempel är MS (multipel skleros), muskeldystrofi eller reumatisk sjukdom. Även cancer kan orsaka skador som påverkar kroppen fysiskt. Åldersförändringar: Hos äldre kan funktionsnedsättningar utvecklas gradvis, till exempel på grund av artros, benskörhet eller balansproblem. Det är viktigt att komma ihåg att även om två personer har samma diagnos, kan deras funktionsförmåga skilja sig mycket åt. Bemötandet ska alltid anpassas efter individens faktiska behov och resurser. 💭 Reflektionsfråga Hur kan det påverka en persons liv att få en fysisk funktionsnedsättning sent i livet, jämfört med att vara född med den?

💬 I vilka grupper brukar olika funktionsnedsättningar delas in? Funktionsnedsättningar kan påverka olika delar av en persons liv, och delas därför ofta in i olika huvudgrupper beroende på vilken funktion som är nedsatt. Syftet med denna indelning är att kunna förstå behoven bättre och ge rätt stöd. Här är de vanligaste grupperna: Fysisk funktionsnedsättning: Påverkar kroppens rörelseförmåga, till exempel vid ryggmärgsskada, cerebral pares eller amputation. Kan innebära behov av rullstol, gånghjälpmedel eller personlig assistans. Intellektuell funktionsnedsättning: Påverkar förmågan att förstå, lära och använda information. Det kan påverka vardagsfärdigheter, kommunikation och inlärning. Utvecklingsnivån är ofta lägre än förväntat för åldern. Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF): Innefattar t.ex. autism, ADHD och Tourettes syndrom. Påverkar ofta koncentration, socialt samspel och impulskontroll. Många med NPF har behov av struktur och anpassningar. Psykisk funktionsnedsättning: Uppstår vid långvarig psykisk ohälsa, som schizofreni, bipolär sjukdom eller svår depression. Påverkar känslor, tankar och relationer, ofta över tid. Sensorisk funktionsnedsättning: Påverkar sinnesfunktioner som hörsel och syn. Exempel är dövhet, synnedsättning eller dövblindhet. Kräver ofta alternativ kommunikation och tekniska hjälpmedel. Många personer har kombinerade funktionsnedsättningar, vilket innebär att flera områden påverkas samtidigt. Bemötandet bör alltid utgå från individens egna behov – inte enbart från kategorin. 💭 Reflektionsfråga Varför är det viktigt att känna till skillnaden mellan olika typer av funktionsnedsättningar i vård och omsorg?

💬 Ge exempel på hur en vårdtagare eller brukare kan vara med och påverka och bestämma över sitt eget liv Att få vara med och påverka sin vardag är en mänsklig rättighet – och en viktig del i att känna sig respekterad och sedd som individ. Inom vård och omsorg innebär det att vårdtagare och brukare ska ges möjlighet att vara delaktiga i beslut som rör deras liv, oavsett funktionsförmåga. Det kan handla om enkla val i det lilla, som att få: välja vilka kläder man vill ha på sig bestämma när och var man vill äta påverka schemat för aktiviteter eller vila Men det kan också röra sig om större beslut, som att: vara med och planera sin vård eller insats tillsammans med personal uttrycka önskemål om vem som ska hjälpa till med personlig omvårdnad välja boendeform eller fritidsverksamhet Delaktighet förutsätter att personen får information som hen förstår, att det finns tid för samtal och att personal visar lyhördhet. Alternativ kommunikation, bildstöd eller att ställa frågor på rätt sätt kan vara avgörande för att individens röst ska höras. 💭 Reflektionsfråga Vad kan hända om en person aldrig får möjlighet att påverka beslut i sin vardag?

💬 Vilka faktorer är viktiga att tänka på när det gäller att skapa en tillgänglig miljö? Att skapa en tillgänglig miljö innebär att tänka brett – både på det fysiska rummet, kommunikationen och den sociala samvaron. Målet är att så många som möjligt ska kunna vara med, känna sig trygga och delta på sina egna villkor. I en fysisk miljö är det viktigt att ta hänsyn till: Framkomlighet: tröskelfria dörrar, breda gångar, hissar och ramper Ljudmiljö: dämpade ljud, god akustik, hörselslingor vid behov Ljus och färg: god belysning, kontraster som gör det lätt att orientera sig Skyltning och orienteringsstöd: tydliga symboler, lättläst text, bilder Men tillgänglighet handlar också om psykosociala och kommunikativa faktorer: Bemötande: att bli välkomnad, respekterad och lyssnad på Information: att få rätt information i rätt form – till exempel muntligt, i bild, på lättläst svenska eller via tecken Struktur och förutsägbarhet: tydliga rutiner, förklaringar och trygghet i vad som ska hända Tillgänglighet kräver alltså både planering och medvetenhet. Det handlar inte bara om att bygga om lokaler – utan också om att se hela miljön utifrån individens perspektiv. 💭 Reflektionsfråga Hur skulle du göra en arbetsplats eller verksamhet mer tillgänglig för någon med kognitiv funktionsnedsättning?

💬 Vad betyder begreppen likvärdighet, tillgänglighet och delaktighet? I arbete med människor som har funktionsnedsättning används ofta begreppen likvärdighet, tillgänglighet och delaktighet. Dessa ord är inte bara ideal – de är också rättigheter, och en del av grunden för hur stöd och omsorg ska utformas. Att arbeta för likvärdighet innebär att alla ska ha samma möjligheter, även om vägen dit kan se olika ut. Det betyder inte att alla får exakt samma sak, utan att var och en får det stöd som behövs för att nå sin fulla potential. Det kan handla om individuella anpassningar, tekniska hjälpmedel eller extra personalresurser. Tillgänglighet handlar om att människor ska kunna ta sig till, förstå och använda en miljö eller ett sammanhang. Det kan röra sig om fysisk tillgänglighet, som ramper och hissar, men också om kommunikativ och psykosocial tillgänglighet – exempelvis lättläst information, lugna miljöer eller möjlighet till extra förklaring. Delaktighet innebär att varje individ ska kunna påverka sin situation, vara med och fatta beslut och känna sig inkluderad i gemenskapen. Det kan handla om att bli lyssnad på i vården, att få välja aktivitet på ett boende eller att kunna uttrycka sina behov med stöd av alternativ kommunikation. Dessa tre begrepp hänger ihop – när en person får rätt stöd (likvärdighet), i en anpassad miljö (tillgänglighet), så ökar möjligheterna till verklig delaktighet. 💭 Reflektionsfråga Kan du tänka på en situation där något litet kunde ha gjorts annorlunda för att öka en persons känsla av delaktighet?

💬 Vad handlar specialpedagogik om? Specialpedagogik är ett ämne som fokuserar på hur samhället kan stödja människor som av olika skäl har behov av särskilt stöd. Det kan handla om barn, ungdomar eller vuxna som har en funktionsnedsättning, svårigheter i inlärning, psykisk ohälsa eller andra utmaningar som påverkar vardagen, utvecklingen eller deltagandet i olika miljöer. Grunden i specialpedagogiken är att alla människor har rätt till ett likvärdigt bemötande och tillgång till stöd som gör det möjligt att delta, lära och leva utifrån sina förutsättningar. Det handlar både om att förstå individens behov och om att anpassa miljöer, kommunikation och arbetssätt för att skapa goda villkor för utveckling. Specialpedagogik berör många områden i samhället, såsom: Förskola, skola och vuxenutbildning Hälso- och sjukvård LSS-verksamheter och boendestöd Äldreomsorg och socialt arbete Ämnet bygger på flera kunskapsområden, bland annat pedagogik, psykologi, medicin vetenskap, sociologi och filosofi. Det handlar om att identifiera hinder för lärande och delaktighet – men framför allt om att hitta möjligheter och lösningar. En viktig del i specialpedagogiken är också inkludering, vilket innebär att skapa förutsättningar för att alla, oavsett svårigheter, ska kunna känna sig delaktiga och ha en plats i gemenskapen. Det kan innebära små eller stora anpassningar i omgivningen, i sättet att kommunicera eller i det praktiska stödet. Som yrkesverksam, till exempel som undersköterska, är det avgörande att ha ett respektfullt, nyfiket och lösningsfokuserat förhållningssätt. Det innebär att se hela människan – inte bara svårigheterna – och att arbeta tillsammans med andra yrkesgrupper och anhöriga för att hitta rätt stödinsatser. 💭 Reflektionsfråga Hur kan ett anpassat bemötande göra skillnad för en person med funktionsnedsättning i vardagen?

💬 Nämn olika typer av diskriminering som kan förekomma Diskriminering innebär att en person behandlas sämre än någon annan i en jämförbar situation – på grund av en egenskap som skyddas enligt lag. I Sverige regleras diskriminering i Diskrimineringslagen (2008:567). Den gäller inom många samhällsområden, såsom arbetsliv, skola, vård och bostad. En av de sju diskrimineringsgrunderna är funktionsnedsättning. Diskriminering kan ta sig olika uttryck. Här är de sex huvudsakliga formerna enligt lagen: Direkt diskriminering När någon behandlas sämre direkt på grund av en egenskap, t.ex. att en kvalificerad person i rullstol nekas anställning. Indirekt diskriminering När en regel som verkar neutral i praktiken missgynnar en viss grupp – t.ex. ett möte på en plats utan hiss. Bristande tillgänglighet När en person med funktionsnedsättning inte får det stöd som krävs för att kunna delta på lika villkor – t.ex. avsaknad av hörslinga, ramp eller lättläst information. Detta är förbjudet enligt lag sedan 2015. Trakasserier Kränkande behandling som har samband med en diskrimineringsgrund – t.ex. en elev med autism som retas av skolpersonal eller klasskamrater. Sexuella trakasserier Kränkningar av sexuell natur, t.ex. ovälkomna blickar eller kommentarer. Om det sker inom ramen för lagens tillämpning är det en form av diskriminering. Instruktion att diskriminera När någon uppmanas att diskriminera – t.ex. om en chef säger åt personal att inte ta emot personer som har en synlig funktionsnedsättning. Det är inte avsikten utan effekten av behandlingen som avgör om det är diskriminering. Även om det sker av okunskap eller slentrian kan det bryta mot lagen. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har i uppdrag att ta emot anmälningar och arbeta för att lagen följs – och för ett mer inkluderande samhälle. 💭 Reflektionsfråga Hur kan du som medarbetare i vård och omsorg bidra till att förebygga diskriminering och främja likabehandling i praktiken?

💬 Vilka personer har rätt att söka stöd enligt LSS-lagen? Rätten att få stöd enligt LSS – Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade bygger på att individen tillhör en av de tre så kallade personkretsarna enligt lagens 1 §. Dessutom krävs att personen har behov av en viss insats enligt LSS. De tre personkretsarna är: Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Dessa tillstånd är ofta medfödda eller tidigt förvärvade och påverkar t.ex. kommunikation, inlärning och socialt samspel. Personkrets 2: Personer som i vuxen ålder har fått en betydande och varaktig begåvningsnedsättning efter en hjärnskada, t.ex. till följd av stroke eller olycka. Detta påverkar vardagsfunktioner och kognitiv förmåga. Personkrets 3: Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande, och som innebär omfattande behov av stöd i det dagliga livet. Här kan till exempel svåra rörelsehinder, vissa kroniska sjukdomar eller neuropsykiatriska diagnoser som ADHD ingå – om funktionsnedsättningen är både omfattande och varaktig. För att få en LSS-insats krävs både att personen tillhör en personkrets och att det finns behov av den aktuella insatsen, som till exempel personlig assistans, kontaktperson eller boende med särskild service. Insatserna är frivilliga, vilket innebär att individen själv – eller vårdnadshavare vid barn – måste ansöka om dem hos kommunen. Det är kommunen som utreder och avgör om personen har rätt till stödet. Avslag kan överklagas till förvaltningsrätt. 💭 Reflektionsfråga Hur kan man i sin yrkesroll stötta en person eller familj som har rätt till stöd men inte vet hur man ansöker eller vart man ska vända sig?

💬 Beskriv LSS-lagen LSS står för Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och trädde i kraft den 1 januari 1994. Syftet med lagen är att personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar ska få möjlighet att leva ett självständigt, delaktigt och värdigt liv – på lika villkor som andra. LSS är en rättighetslag, vilket innebär att den enskilde har laglig rätt till stöd om villkoren i lagen är uppfyllda. Lagen är alltså inte beroende av budget eller kommunala prioriteringar. LSS gäller för tre personkretsar: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd Personer med betydande och varaktig begåvningsnedsättning efter hjärnskada i vuxen ålder (t.ex. efter olycka eller sjukdom) Personer med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som medför omfattande behov av stöd i vardagen (och som inte beror på normalt åldrande) Den som tillhör en av dessa grupper kan ha rätt till en eller flera av tio insatser enligt LSS: Rådgivning och annat personligt stöd Personlig assistans Ledsagarservice Kontaktperson Avlösarservice i hemmet Korttidsvistelse utanför hemmet Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar Bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad Daglig verksamhet (för personer i yrkesverksam ålder utan arbete) Viktiga kännetecken för LSS-insatser: Frivilliga – individen måste själv vilja ha insatsen Individanpassade – utformas utifrån personens behov och önskemål Kostnadsfria – den enskilde ska inte betala Av god kvalitet – insatserna ska hålla hög standard LSS betonar även integritet, självbestämmande och delaktighet. Den enskilde ska ha inflytande över hur insatserna utformas. Kommunen ansvarar för att pröva ansökningar och genomföra insatserna, men individen har rätt att överklaga beslut som går emot dem. LSS är en viktig del av det svenska välfärdssystemet och uttrycker en tydlig viljeinriktning för jämlikhet och inkludering. 💭 Reflektionsfråga Vad betyder det i praktiken att en insats enligt LSS ska vara frivillig, individanpassad och av god kvalitet?

💬 Vad är IVO och vad är IVO:s uppgift? IVO står för Inspektionen för vård och omsorg och är en statlig tillsynsmyndighet som bildades 2013. Myndigheten ansvarar för att granska den verksamhet som bedrivs inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, inklusive LSS-verksamheter. Syftet är att säkerställa att all vård och omsorg i Sverige är trygg, rättssäker och av god kvalitet. IVO är en del av Socialdepartementets ansvarsområde och utgör ett viktigt kontrollorgan inom det svenska välfärdssystemet. Tillsynen omfattar både offentliga och privata verksamheter – till exempel sjukhus, äldreboenden, gruppbostäder, HVB-hem, hemtjänst, socialtjänst och stödinsatser för personer med funktionsnedsättning. IVO:s viktigaste uppgifter: Tillsyn: IVO utför inspektioner, både planerade och oanmälda, för att kontrollera att lagar och föreskrifter följs. Vid brister kan de kräva åtgärder, och i allvarliga fall dra in tillstånd. Utredning av anmälningar: IVO utreder anmälningar enligt Lex Maria och Lex Sarah, där patienter eller brukare har skadats eller riskerat att fara illa. Myndigheten hanterar också klagomål från privatpersoner. Tillståndsprövning: Vissa verksamheter, som privata vårdgivare eller boenden enligt LSS, måste ha tillstånd från IVO. Myndigheten granskar att kraven uppfylls innan start. Skydd av individens rättigheter: IVO har ett särskilt ansvar att skydda utsatta grupper, som barn, äldre, personer med funktionsnedsättning eller beroendeproblematik. Stödja utveckling: Genom rapporter, analyser och identifiering av mönster hjälper IVO vård och omsorg att utvecklas. Deras arbete bidrar till lärande, förbättring och förebyggande åtgärder. IVO:s roll är alltså både kontrollerande och stödjande. De ser till att samhällets skyddsnät fungerar – men också att det ständigt förbättras. 💭 Reflektionsfråga Hur kan IVO:s tillsyn bidra till att stärka förtroendet för vården och omsorgen – både hos personal och brukare?

💬 Vad är skillnaden mellan Lex Maria och Lex Sarah? Lex Maria och Lex Sarah är två olika bestämmelser som handlar om att rapportera allvarliga fel och risker inom vård och omsorg. Syftet med båda är att skydda den enskilde – patienten eller brukaren – genom att missförhållanden upptäcks, rapporteras och åtgärdas. Lex Maria Gäller inom hälso- och sjukvården. Enligt patientsäkerhetslagen är vårdgivare skyldiga att anmäla till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om en patient skadas, eller riskerar att skadas, allvarligt i samband med vård eller behandling. Anmälan görs av verksamhetschef eller medicinskt ansvarig – inte av enskilda anställda. Namnet kommer från ett allvarligt vårdfel på Maria sjukhus i Stockholm på 1930-talet, där patienter dog efter att ha fått desinfektionsmedel i blodet istället för bedövning. Lex Sarah Gäller inom socialtjänsten och LSS-verksamheter, exempelvis äldreboenden, gruppbostäder eller hemtjänst. Här är alla anställda skyldiga att rapportera missförhållanden eller risker för missförhållanden – till exempel kränkande bemötande, våld, försummelse eller bristande stöd. Rapporten lämnas till närmaste chef, som sedan avgör om en anmälan till IVO ska göras. Målet är att säkerställa trygg och värdig omsorg för brukare. Sammanfattningsvis Lex Maria gäller vårdskador inom hälso- och sjukvård, och anmäls av ansvarig chef. Lex Sarah gäller missförhållanden i omsorgen, och ska rapporteras av alla anställda. Båda systemen är viktiga verktyg för att förhindra att fel upprepas och stärka individens rätt till säkerhet och respekt. 💭 Reflektionsfråga Hur kan du som medarbetare bidra till att missförhållanden uppmärksammas i tid – oavsett om det gäller vård eller omsorg?