-
Posts
1660 -
Joined
-
Last visited
Content Type
Profiles
Articles
Joker D-Base
Video
Network´s AI-Driven Chatbots
For sale
USK-database
Blogs
Events
Downloads
Forums
Gallery
Store
Everything posted by Julio Moraga
-
📄 Om att bli en länk – fallet Osman 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Osman, 84 år, har hemtjänst från två olika utförare, distriktssköterska och anhörigstöd. Hans fru börjar bli glömsk, men Osman vill inte ha ”en massa folk hemma hela tiden”. En undersköterska märker att kommunikationen mellan aktörerna haltar – vissa vet inte vad andra gör. Hon försöker skriva korta uppdateringar i journalen, men får sällan någon respons. Hon funderar på om hennes roll verkligen räcker för att knyta ihop alla trådar. Vad krävs för att samarbeta – när man inte ens tillhör samma organisation? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att göra plats för varandra – fallet Patricia 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Patricia, 66 år, har multipla diagnoser och bor på ett boende med tillgång till både sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och ett team av undersköterskor. I början var mötena effektiva, men på senare tid har samordningen börjat halta. Alla jobbar – men inte alltid tillsammans. En undersköterska märker att Patricia får dubbla instruktioner och olika besked. När teamet ses igen frågar hon om rutinerna kan förtydligas. Det blir tyst. Vad innebär det att ”bidra till samarbete” – när ingen riktigt har tiden att samordna? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bära olika mycket – fallet Evelina 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Evelina, 71 år, har hemgång efter stroke och ett omfattande vårdbehov. En undersköterska känner att ansvaret hamnar oproportionerligt på henne – kollegan som ska ta över på eftermiddagen verkar inte följa vårdplanen. Små missar ackumuleras: glömd information, ostädat hjälpmedel, felaktigt förband. Evelina själv säger att ”det är olika varje gång”. Undersköterskan skriver i journalen – men inget förändras. Vad händer med kvaliteten när samarbete betyder att några drar – och andra bara följer? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att våga säga till – fallet Malik 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Malik, 49 år, har ALS och bor i särskilt boende. Hans behov förändras snabbt, och personalen måste hela tiden anpassa sitt arbetssätt. En undersköterska märker att en kollega ofta hoppar över moment i kvällsrutinen för att spara tid. Malik säger inget, men ser obekväm ut. Undersköterskan funderar: Är det hennes ansvar att ta upp det? Hon oroar sig för stämningen i gruppen, men också för Malik. Vad händer med kvaliteten – och med tilliten – när man ser något men inte säger något? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att dra åt samma håll – fallet Ingela 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Ingela, 89 år, har hemtjänst fyra gånger om dagen och behöver hjälp med både hygien, måltider och mediciner. Flera olika undersköterskor turas om att gå till henne, men rutinerna ser olika ut. En lagar frukost på plats, en annan lämnar färdiga smörgåsar. En tycker det är okej att klä på i sängen, en annan vill alltid försöka få henne upp i stolen. Ingela säger inget – men blir ofta förvirrad. En medarbetare börjar undra: Hur påverkas kvaliteten när arbetslaget saknar gemensam riktning? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bli förbikörd – fallet Gunhild 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Gunhild, 87 år, har Parkinson och bor hemma med hjälp av hemtjänst. En ny arbetsterapeut gör bedömning av hjälpmedel men pratar mest med anhöriga. Undersköterskan, som följt Gunhild i flera år, känner sig åsidosatt och får instruktioner hon redan arbetar efter. Hon frågar sig om det är hennes plats att säga något – eller om det är bäst att bara göra som det står i planen. Vad händer med ansvar och yrkesstolthet när man inte blir inbjuden i samarbetet? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att bli mellanhand – fallet Mehdi 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Mehdi, 45 år, har ett nyupptäckt psykiatriskt tillstånd och får stöd från både öppenvård och kommunal omsorg. Han säger ofta olika saker till olika yrkespersoner – och ringer ibland undersköterskan sent på kvällen för att fråga ”vad läkaren sa”. Undersköterskan känner sig klämd mellan roller: som stödperson, informationsbärare och mänsklig kontaktpunkt. Vad är rimligt att bära – och när måste gränsen tydliggöras?
-
📄 Om att hålla sin roll – fallet Pia 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Pia, 62 år, bor på särskilt boende och har ett bensår som ska omläggas enligt instruktion från sjuksköterskan. En ny undersköterska får frågan: ”Kan inte du bara lägga om såret, det ser ju fint ut?” Det finns omläggningsmaterial i rummet. Undersköterskan tvekar – hon vet att det är sjuksköterskans ansvar, men det låter så enkelt. Vad gör man när yrkesgränser ifrågasätts i all välmening? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att samverka i förtroende – fallet Jonna 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Jonna, 39 år, är ensamstående och har en son med omfattande stödbehov. Hon får stöd från habiliteringen, socialtjänsten och barnets skola. En undersköterska i hemvården märker att Jonna är utmattad men ogärna berättar hur det egentligen är. I ett samverkansmöte mellan aktörer försöker alla bidra – men ingen tar ansvar för att fånga upp förälderns behov. Samtalet kretsar kring barnet. Undersköterskan frågar sig: Hur påverkar kvaliteten när helhetsbilden saknar en röst? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hamna mellan stolarna – fallet Boris 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Boris, 61 år, lever med missbruksproblematik och diabetes. Han bor tillfälligt på ett stödboende efter en utskrivning från sjukhuset. Insatser är planerade från både socialtjänst och beroendevård – men det råder oklarhet kring vem som har ansvar för vad. Boris behöver hjälp med sin insulinrutin, men inga instruktioner har nått personalen. En undersköterska försöker få kontakt med ansvarig sjuksköterska, men bollas runt. Samverkan finns på papper – men inte i praktiken. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om när alla vill väl – fallet Thea 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Thea, 15 år, har flera frånvaroanmälningar och har nyligen kommit i kontakt med elevhälsan. Hon bor med sin mamma som har psykisk ohälsa. En samverkansinsats har inletts mellan skola, socialtjänst och vårdcentral. En undersköterska i elevhälsan deltar i samtalen och märker att varje aktör har sitt perspektiv – men Thea själv säger inte mycket. Alla vill väl, men samtalet böljar mellan system, regler och ansvar. Vad händer med kvaliteten i stödet – när samsyn saknas? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte känna igen sin egen röst – fallet Dennis 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Dennis, 28 år, har autism och kommunicerar mest med hjälp av appar och text-till-tal-funktion. Han har nyligen flyttat till ett nytt LSS-boende, där personalen inte känner till hur han brukar uttrycka sig. En undersköterska märker att han blir stressad när någon lägger bort paddan eller pratar med honom som om han inte förstår. Dennis börjar undvika gemensamma utrymmen. Hur stödjer man digital kommunikation på ett sätt som stärker individens röst – inte dämpar den? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att navigera världen – fallet Zahra 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Zahra, 53 år, har en synnedsättning och bor i servicebostad. Hon använder röststyrd mobil för att hålla kontakt med sin syster och läsa nyheter. När telefonen slutar fungera blir hon frustrerad och orolig. Hon säger att det känns som att ”världen försvann”. En undersköterska försöker hjälpa men känner sig osäker på tekniken. Kollegor diskuterar vem som ansvarar för att stödet faktiskt fungerar – och vad som händer när tekniken inte är ett tillval, utan en förutsättning. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att våga prova – fallet Gösta 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Gösta, 79 år, bor på äldreboende och har barnbarn i andra delar av landet. Han har aldrig använt surfplatta och säger att ”tekniken är för de unga”. När en personal erbjuder hjälp att ha videosamtal blir han först tveksam – men tackar sedan ja. Under samtalet blir han både glad och rörd, men efteråt säger han: ”Det där klarar jag inte själv.” En undersköterska funderar på vad som krävs för att digital kommunikation ska bli återkommande – och inte bara en engångshändelse. 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att nå fram med bilder – fallet Maja 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Maja, 9 år, har en intellektuell funktionsnedsättning och vistas tillfälligt på korttidsboende. Hon har svårt att uttrycka känslor i ord och blir utåtagerande när något känns fel. En undersköterska börjar använda bildstöd med ansiktsuttryck och enkla rutinscheman. Maja pekar ibland på bilder för att visa vad hon vill – eller inte vill. Resultatet är tydligt: färre konflikter, mer samspel. Men alla i personalen använder inte materialet. Vad krävs för att en metod ska bli en del av vardagen – inte bara en enskild persons lösning? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att samtala i vardagen – fallet Dante 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Dante, 61 år, har långvarig depression och bor i stödboende. Han deltar i dagliga rutiner men pratar sällan om hur han mår. En undersköterska har börjat använda motiverande samtal (MI) i små doser – i matkön, vid diskbänken. Frågor som ”Vad skulle kännas lite bättre i dag?” verkar få Dante att reflektera, men andra i personalen tycker det låter som terapi. ”Ska vi verkligen hålla på så där?” frågar en kollega. Vad skiljer professionella samtalsmetoder från vardagligt snack – och varför spelar det roll?
-
📄 Om att få tankarna att landa – fallet Ylva 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Ylva, 84 år, bor på ett äldreboende och har nyligen fått veta att hon har hjärtsvikt. Hon frågar ibland om döden, men snabbt därefter säger hon att ”det är dumt att tänka så mycket”. Personalen svarar ofta med tröst, men en undersköterska har börjat använda öppna frågor och långa pauser. Ibland kommer Ylva tillbaka till ämnet, ibland inte. Det finns inga enkla svar, men det märks att samtalen gör något med henne. Vad är en samtalsmetod – och när gör den skillnad? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att våga ta samtalet – fallet Lydia 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Lydia, 66 år, har KOL och bor ensam. Hon är van att klara sig själv men har blivit mer tystlåten på sistone. Hennes syster ringer ofta till personalen för att få veta hur hon mår, men Lydia säger: ”Det där vill jag inte prata om.” En undersköterska undrar om Lydia vill ha hjälp att prata med sin syster, eller om hon vill skydda henne från oro. Det finns inga tydliga svar – bara en känsla av att något skaver i kommunikationen. Vad innebär det att stötta någon i att tala – eller att avstå? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att få komma till tals – fallet Jonas 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Jonas, 35 år, har autism och bor på ett LSS-boende. Han har svårt med ögonkontakt och tar tid på sig att formulera sig. Vid personalmöten upplever han att andra talar över huvudet på honom. Ibland svarar han inte alls – ibland går han därifrån. En undersköterska försöker skapa mer struktur: ger skriftliga frågor i förväg, erbjuder enskilda samtal. Men kollegor ifrågasätter om det är rimligt att anpassa så mycket. Vad innebär det att möjliggöra kommunikation – även när det kräver att alla ändrar sina arbetssätt? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att inte nå fram – fallet Roxana 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Roxana, 74 år, har en kognitiv svikt och bor på ett äldreboende. Hennes dotter bor utomlands och vill hålla kontakt via videosamtal. Roxana blir ofta stressad av tekniken, trycker bort samtalen eller blir förvirrad över hur hon ska prata. Personalen försöker hjälpa, men samtalen blir korta och splittrade. En undersköterska funderar på om det finns andra sätt att skapa kontakt – men det kräver tid och planering. Hur kan förutsättningar för kommunikation skapas när orken och förståelsen varierar? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att läsa det som inte sägs – fallet Leandro 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Leandro, 58 år, har nyligen genomgått en hjärtoperation och är inlagd för rehabilitering. Han är tystlåten, artig och undviker ögonkontakt. Flera i personalen tolkar honom som nöjd – men en undersköterska reagerar på att han ständigt tackar nej till promenader, aktiviteter och samtal. När hon sätter sig tyst bredvid honom säger han lågt: ”Jag vet inte vad jag har kvar att leva för.” Allt förändras i ett ögonblick. Hur uppfattas signaler – och när är tystnaden i sig ett budskap? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att tala med två röster – fallet Melinda 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Melinda, 42 år, har en intellektuell funktionsnedsättning och bor i gruppbostad. Hon är verbal, men har svårt att tolka information och uttrycker sig ibland motsägelsefullt. En dag berättar hon för en undersköterska att hon inte vill gå till läkaren – senare säger hon att hon visst har en tid, men glömmer vad det gäller. Personalgruppen är osäker på hur mycket som går att lita på – och hur man ska prata med Melinda utan att styra eller överta. Vad innebär det att anpassa kommunikation när både innehåll och tolkning är osäkra? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att hitta rätt sätt – fallet Nils 🔸 Mellannivå – kräver helhetstänkande, samverkan eller analys Nils, 81 år, har afasi efter en stroke. Han bor på särskilt boende och har svårt att hitta ord, men förstår det mesta som sägs. Personalen har tillgång till bildstöd och instruktioner från logoped, men användningen är ojämn. En undersköterska märker att Nils blir frustrerad när han inte får svarstid. En annan småpratar utan att vänta in reaktioner. Det är tydligt att kommunikationen fungerar olika bra beroende på tillvägagångssätt – men vems ansvar är det att anpassa? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.
-
📄 Om att alltid behöva förklara sig – fallet Tova
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att alltid behöva förklara sig – fallet Tova 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Tova, 27 år, har en grav synnedsättning och är inlagd för utredning av en autoimmun sjukdom. Hon rör sig vant med vit käpp, men upplever att personalen ofta talar högt, långsamt eller vänder sig till medföljande assistent i stället för till henne. En undersköterska ber henne peka på vilken arm som ska användas för provtagning. Tova svarar torrt: ”Om du säger var du står, så kan jag visa.” Hon är van att förklara – men trött på att alltid behöva utbilda andra. Vad är respekt – när man antar att någon inte kan, trots att hen tydligt visar att hen kan? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. -
📄 Om att inte vilja bli bedömd – fallet Nadira
Julio Moraga posted a record in - kunna bemöta människor som individer och med respekt oberoende av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder
📄 Om att inte vilja bli bedömd – fallet Nadira 🔺 Avancerad nivå – innehåller dilemman, komplexa behov eller gråzoner Nadira, 45 år, är inlagd för rehabilitering efter en operation. Hon bär heltäckande slöja och ber regelbundet. En undersköterska småpratar om väder och helgplaner och frågar: ”Vad gör du på midsommar, då?” Nadira svarar kort att hon inte firar. Senare ber hon att få byta personal. Kollegan blir förvånad – ”jag menade inget illa”. Men Nadira upplevde det som att hon förväntades passa in. Hur bemöter man utan att projicera sina egna normer? 💬 Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan.