Avvikelsehantering i team och organisation

Avvikelsehantering i team och organisation

Avvikelsehantering är inte bara en individuell uppgift utan en del av hela organisationens kvalitetsarbete. För att systemet ska fungera krävs samarbete mellan olika yrkesgrupper, en tydlig ansvarsfördelning och en kultur som uppmuntrar öppenhet.

I praktiken innebär detta att vårdpersonal som upptäcker en avvikelse rapporterar den, men att chefer, sjuksköterskor, kvalitetsutvecklare och ibland medicinskt ansvariga sjuksköterskor (MAS) ansvarar för analys och åtgärder. Genom att flera professioner bidrar med sina perspektiv kan orsaker identifieras och lösningar utformas mer effektivt.

En viktig framgångsfaktor är att skapa en icke-skuldbeläggande kultur. Om personal är rädd för kritik eller repressalier minskar viljan att rapportera. Enligt SKR:s rapport om patientsäkerhet (2021) framkommer att organisationer med en öppen kultur, där fel ses som möjligheter till lärande, har högre rapporteringsgrad och bättre resultat i sitt säkerhetsarbete.

Teamarbete är särskilt viktigt vid allvarliga händelser. Vid exempelvis en Lex Maria-anmälan kan utredningen involvera flera professioner som analyserar händelsen ur olika perspektiv – medicinskt, organisatoriskt, etiskt och tekniskt. Resultaten återkopplas till hela personalgruppen, vilket stärker det kollektiva lärandet.

Avvikelsehantering är också en ledningsfråga. Enligt SOSFS 2011:9 ska varje vårdgivare ha ett ledningssystem för kvalitet där rutiner för rapportering, analys och återkoppling ingår. Ledningens ansvar är att säkerställa att systemet inte bara finns på papper, utan används aktivt i verksamheten.

Sammanfattningsvis kräver avvikelsehantering både individuellt ansvar och organisatoriskt stöd. När hela teamet arbetar tillsammans, och ledningen främjar en kultur av öppenhet, blir avvikelsehantering ett kraftfullt verktyg för förbättrad vård och omsorg.