Kateterisering av urinblåsan

Kateterisering av urinblåsan

Kateterisering innebär att en tunn slang, en kateter, förs in i urinblåsan för att möjliggöra urinavflöde. Åtgärden kan vara nödvändig när en vårdtagare inte kan tömma blåsan själv eller när urinproduktionen behöver kontrolleras noggrant. Kateterisering är en medicinsk uppgift som utförs av sjuksköterska eller läkare, men kan i vissa fall delegeras till vård- och omsorgspersonal.

Olika typer av kateterisering

• Intermittent kateterisering: Kallas även tappningskateter. Katetern förs in vid behov för att tömma urinblåsan och avlägsnas därefter. Metoden kan utföras av vårdpersonal eller, efter träning, av vårdtagaren själv.

• Kvarliggande kateter (KAD): Katetern sitter kvar en längre tid. Urinen rinner ut i en påse som fästs vid benet eller sängen. En ballong längst fram på katetern fylls med sterilt vatten för att hålla den på plats.

• Suprapubisk kateter: Katetern förs in genom bukväggen direkt till urinblåsan. Detta är ett kirurgiskt ingrepp och används främst när långvarig kateterisering krävs eller när andra metoder inte fungerar.

Förberedelse och hygien
Kateterisering är ett integritetskänsligt moment och ska alltid utföras med respekt för vårdtagaren. Åtgärden ska ske i en avskild miljö där vårdtagaren känner trygghet. Basala hygienrutiner ska följas: handdesinfektion, användning av skyddskläder och sterilt material. Underlivet rengörs innan katetern förs in. Lokalbedövande gel används för att underlätta införandet och minska obehag.

Metod / tillvägagångssätt
Katetern förs varsamt in i urinröret. Vid KAD fylls ballongen med sterilt vatten när katetern ligger på rätt plats i urinblåsan. Katetern kopplas därefter till en urinuppsamlingspåse som ska placeras på lämplig nivå för att undvika återflöde av urin. Vid suprapubisk kateterisering sker införandet kirurgiskt av läkare.

Observation och komplikationer
Vanliga komplikationer är urinvägsinfektioner och stopp i katetern. Tecken på infektion kan vara feber, grumlig urin eller smärtor i urinvägarna. Blod i urinen eller avsaknad av urinflöde kan också vara varningssignaler. Vårdpersonalen behöver vara observant på dessa förändringar och omedelbart rapportera till sjuksköterska.

Delegering
Kateterisering kan delegeras till vård- och omsorgspersonal under vissa förutsättningar. En sjuksköterska ansvarar då för att kontrollera att personen har reell kompetens och följer de rutiner som gäller. Delegering är personlig, tidsbegränsad och får endast ske när det är patientsäkert.

Dokumentation
All kateterisering ska dokumenteras i patientjournalen. Där ska det framgå vilken typ av kateter som använts, storlek, tidpunkt för insättning, mängden vätska i ballongen samt eventuella komplikationer. Även observationer av urinens färg, mängd och utseende ska noteras.