Näringstillförsel

Näringstillförsel

Näringstillförsel är en behandling som används när en vårdtagare inte kan äta tillräckligt på egen hand. Tillräckligt näringsintag är avgörande för att kroppen ska kunna återhämta sig, upprätthålla funktioner och motstå infektioner. Näring kan tillföras via mag-tarmkanalen, vilket kallas enteral nutrition, eller direkt i blodbanan, vilket kallas parenteral nutrition.

Enteral nutrition
Enteral nutrition innebär att näringen tillförs genom mag-tarmkanalen, antingen via sond eller genom en öppning i bukväggen. Detta är det vanligaste alternativet eftersom det bevarar mag-tarmkanalens funktion.

• Nässond: En tunn slang förs via näsan, genom matstrupen och ner till magsäcken. Den används oftast under en kortare tid, exempelvis vid tillfälliga sväljningssvårigheter.

• PEG (perkutan endoskopisk gastrostomi): En kateter som förs in direkt till magsäcken via bukväggen. Den används när behovet av sondmatning är långvarigt.

• Jejunostomi: En öppning som leder sondmatningen till tunntarmen, används vid vissa sjukdomar eller komplikationer.

Sondmaten ges antingen i portioner eller kontinuerligt via sondmatningspump. Det är viktigt att vårdtagaren sitter upp eller har höjd huvudända under matningen för att minska risken för aspiration. All sondmatning ska ske enligt basala hygienrutiner, med kontroll av sondens läge och med noggrann dokumentation.

Delegering är vanligt förekommande. En sjuksköterska ansvarar för att vård- och omsorgspersonal har reell kompetens och kunskap för att utföra uppgiften. Personalen behöver känna till hur sonden ska skötas, hur komplikationer kan förebyggas och hur vårdtagaren ska bemötas. Området runt PEG måste hållas rent för att undvika infektion.

Parenteral nutrition
Parenteral nutrition används när mag-tarmkanalen inte fungerar eller inte kan användas. Näringen tillförs då direkt i blodbanan via dropp. Detta är en mer avancerad behandling som ordineras och hanteras av läkare och sjuksköterskor, men det är viktigt att vårdpersonal känner till principen eftersom den kan förekomma på både sjukhus och i hemsjukvård.

Observation och dokumentation
Oavsett metod är det avgörande att följa upp vårdtagarens tillstånd. Vikt, vätskebalans, hudens kondition och eventuella besvär ska observeras och dokumenteras. Tecken på komplikationer, som illamående, diarré, stopp i sond eller tecken på infektion, måste rapporteras till ansvarig sjuksköterska. Dokumentationen ska tydligt ange vilken metod som använts, tidpunkt för tillförsel och vårdtagarens reaktion.