Sugning av övre luftvägar

Sugning av övre luftvägar

När en vårdtagare inte kan avlägsna sekret eller slem på egen hand kan sugning av övre luftvägar behövas. Åtgärden utförs för att underlätta andningen, minska risken för kvävning och förebygga infektioner. Sugning är ett medicinskt moment som ska utföras på ett säkert sätt, alltid enligt hygienrutiner och efter delegering från sjuksköterska.

Indikationer
Sugning kan bli nödvändigt vid tillstånd som:

• Ansamling av slem eller sekret i näsa, munhåla eller svalg

• Andningssvårigheter orsakade av sekretstagnation

• Vårdtagare med nedsatt hostförmåga

• Akuta situationer där fria luftvägar måste säkerställas

Förberedelse och hygien
Arbetet ska planeras och förklaras för vårdtagaren i den mån det är möjligt. Det är viktigt att bemöta med lugn och tydlighet, eftersom andnöd ofta väcker oro. Sugutrustningen ska kontrolleras innan ingreppet påbörjas, särskilt sugkraften som inte får överstiga 10 kPa. Basala hygienrutiner ska följas, inklusive handdesinfektion och användning av skyddsutrustning som förkläde, handskar och munskydd.

Metod / tillvägagångssätt
En steril eller ren sugkateter förs in i näsa, munhåla eller svalg. Sugkraften aktiveras först när katetern försiktigt dras tillbaka. Katetern ska röras i små cirklar för att avlägsna sekretet effektivt. Sugningen bör pågå kort tid, cirka 5–10 sekunder, för att minimera obehag och risker. Mellan sugningarna ges vårdtagaren möjlighet att återhämta sig. Vid behov kan flera sugningar göras i följd, men kateter ska bytas mellan tillfällena.

Observation och dokumentation
Efter avslutad sugning ska andningen observeras, och förändringar i vårdtagarens tillstånd dokumenteras. Det kan handla om förbättrad andningsförmåga, minskade rosslande ljud eller att saturation normaliseras. Om komplikationer uppstår, exempelvis blod i sekretet eller ökad andningssvårighet, ska ansvarig sjuksköterska informeras omedelbart. All utförd sugning ska dokumenteras i patientjournalen med tidpunkt, orsak och resultat.