Andningskontroll

Andningskontroll

Syfte och betydelse
Andningen är en vitalparameter som speglar kroppens syreupptag och cirkulation. Genom att observera andningen kan vårdpersonal tidigt upptäcka förändringar som tyder på sjukdom, försämrat allmäntillstånd eller akuta tillstånd. Andningskontroll används vid infektioner, lungsjukdomar, hjärt–kärlsjukdomar och vid akuta situationer som olyckor och medvetslöshet.

Observationer och dokumentation
Vid observation av andningen bedöms flera aspekter:

• Frekvens – antal andetag per minut. Normal andningsfrekvens hos vuxna är cirka 12–16 andetag/minut.

• Djup – om andningen är ytlig eller djup.

• Rytm – regelbunden eller oregelbunden andning.

• Ljud – väsande, pipande eller rosslande ljud kan tyda på hinder eller vätska i luftvägarna.

• Hudfärg – blåaktig hud (cyanos) kan tyda på syrebrist.

• Användning av hjälpmuskler – att andningen kräver mer arbete kan tyda på andnöd.

Alla observationer ska dokumenteras noggrant, inklusive frekvens och eventuella symtom som hosta, oro eller smärta vid inandning. Avvikelser ska rapporteras direkt.

Tillvägagångssätt
Andningsfrekvensen räknas oftast manuellt genom att observera bröstkorgens rörelser under en minut. Det kan göras diskret, till exempel i samband med pulskontroll, eftersom en medveten patient ibland ändrar sin andning om hen vet att den observeras.

Andningen kan också bedömas med tekniska hjälpmedel, som pulsoximeter, som mäter syremättnaden i blodet (SpO₂). Normal syremättnad är 95–100 %, men värden under 90 % kräver snabb åtgärd.