Kroppstemperatur

Kroppstemperatur

Syfte och betydelse
Kroppstemperaturen speglar balansen mellan värmeproduktion och värmeförlust. Den är en av de mest använda vitalparametrarna och ger viktig information om kroppens tillstånd. Feber är ofta ett tecken på infektion, men kan även bero på inflammation, läkemedelsreaktioner eller annan sjukdom. Låg temperatur kan tyda på hypotermi, vilket är vanligt vid kyla, chock eller hög ålder.

Observationer och dokumentation
Normal kroppstemperatur hos vuxna ligger vanligen mellan 36,0–37,5 °C. Variationer under dygnet är normala, och temperaturen är ofta något lägre på morgonen och högre på kvällen. Vid mätning dokumenteras:

• Värde – exakta grader, gärna med en decimal.

• Tidpunkt – viktigt vid uppföljning av förlopp.

• Mätmetod – anges alltid, eftersom resultat skiljer sig mellan exempelvis mun, öra och rektal mätning.

• Samtidiga symtom – frossa, svettningar, huvudvärk, trötthet eller förvirring.

Medicinska termer används ofta:

• Afebril – normal temperatur, ingen feber.

• Feber – vanligen över 38,0 °C.

• Hypertermi – förhöjd kroppstemperatur på grund av yttre faktorer, som värmeslag.

• Hypotermi – kroppstemperatur under 35,0 °C, ofta vid nedkylning.

Tillvägagångssätt
Kroppstemperaturen kan mätas på flera sätt:

• Rektalt (i ändtarmen) – mest tillförlitlig metod, används ofta vid kritiska tillstånd.

• Oralt (i munnen) – tillförlitlig, men kan påverkas av mat och dryck.

• Axiellt (i armhålan) – enkel metod men mindre säker.

• I örat (tympaniskt) – snabb och vanlig i vården.

• Panna-/infrarödtermometer – enkel metod men känslig för yttre faktorer.

Noggrann hygien och rätt användning av termometrar är avgörande för tillförlitliga resultat. Skyddshylsor används alltid vid rektal eller oral mätning.

Faktaruta
Den svenska astronomen Anders Celsius (1701–1744) skapade temperaturskalan som används i vården än i dag. Ursprungligen satte han kokpunkten till 0 och fryspunkten till 100, men skalan vändes snart till den ordning vi nu är vana vid.