Pulskontroll

Pulskontroll

Pulsen är ett mått på hjärtats slag och blodets flöde genom artärerna. Att kontrollera pulsen är en grundläggande medicinteknisk uppgift som ger viktig information om cirkulation, hjärtrytm och allmäntillstånd. Pulsen kan kännas på flera ställen i kroppen, till exempel på handleden (radialis), halsen (carotis), ljumsken (femoralis) eller foten (dorsalis pedis).

Ett normalt vilopulsintervall för vuxna är vanligtvis mellan 50 och 100 slag per minut (Socialstyrelsen, 2020). En låg puls (bradykardi, under 50) kan ses hos vältränade personer men kan också vara tecken på sjukdom eller läkemedelspåverkan. En hög puls (takykardi, över 100) kan uppstå vid feber, smärta, oro eller hjärtsjukdomar. Oregelbunden puls kan tyda på hjärtarytmi och behöver alltid uppmärksammas.

Pulskontroll kan göras manuellt genom att känna pulsen med fingrarna under 30 sekunder och multiplicera värdet med två, eller under en hel minut för mer exakta resultat. Elektroniska mätare används också, men det är viktigt att vårdpersonal kan göra manuella mätningar, särskilt vid oregelbunden hjärtrytm.

Pulsen påverkas av många faktorer. Fysisk aktivitet och stress ökar pulsen, medan vila och avslappning sänker den. Läkemedel, till exempel betablockerare, kan också påverka pulsfrekvensen. Därför är det viktigt att dokumentera både pulsens frekvens, rytm och styrka samt att notera omständigheter som kan ha påverkat mätningen. Enligt Patientsäkerhetslagen (2010:659, 6 kap. 3 §) är vårdpersonal skyldig att dokumentera observationer korrekt och rapportera avvikelser.

Statistik från Folkhälsomyndigheten (2021) visar att hjärtarytmier förekommer hos cirka 3 % av befolkningen, en andel som ökar med åldern. Regelbundna pulskontroller kan därför vara avgörande för att upptäcka risker och förhindra allvarliga komplikationer som stroke.

Sammanfattningsvis är pulskontroll en enkel men viktig observation som bidrar till att upptäcka förändringar i hjärtats funktion och cirkulation. När den utförs noggrant ger den värdefull information som kan leda till tidig upptäckt av sjukdom och förbättrad patientsäkerhet.