Upphostningar

Upphostningar

Syfte och betydelse
Upphostningar, eller sputum, är ett viktigt tecken på hur andningsvägarna fungerar. Genom att observera mängd, färg och konsistens kan vårdpersonal få information om infektioner, kroniska lungsjukdomar eller andra tillstånd i luftvägarna. Upphostningar förekommer vid sjukdomar som KOL, bronkit, lunginflammation och vid rökrelaterade skador.

Observationer och dokumentation
Vid observation av upphostningar noteras flera aspekter:

• Mängd – liten, måttlig eller stor mängd sekret.

• Färg – klart, vitt, gult, grönt eller blodtillblandat.

• Konsistens – tunnflytande, seg eller skummig.

• Lukt – ibland illaluktande vid infektion.

Det är viktigt att dokumentera både den subjektiva upplevelsen från patienten (t.ex. om upphostningarna upplevs som besvärande eller hindrande) och de objektiva fynden. Förändringar över tid kan ge värdefull information för diagnos och behandling.

Tillvägagångssätt
Upphostningar kan bedömas genom att patienten får hosta upp slem i en provburk, som sedan kan analyseras på laboratorium. I vardagen görs observationerna ofta genom att vårdpersonal ser sekretet i papper, sugkateter eller spottkopp. Patienten kan också själv beskriva hur upphostningarna ser ut och känns.

Vid behov av provtagning ska rena och sterila hjälpmedel användas enligt rutiner, och provet märkas korrekt med patientens identitet och tidpunkt.