Urinkontroll

Urinkontroll

Syfte och betydelse
Urinen speglar kroppens vätskebalans, njurarnas funktion och kan ge tidiga tecken på sjukdom. Därför är urinkontroll en central observation i vård och omsorg. Genom att bedöma mängd, färg, klarhet och lukt kan vårdpersonal upptäcka tillstånd som vätskebrist, diabetes, infektioner eller påverkan på lever och njurar. Urinkontroll används både i akuta situationer och som del i långsiktig uppföljning, till exempel vid kroniska sjukdomar eller efter operationer.

Observationer och dokumentation
Vid urinkontroll bedöms flera aspekter:

• Mängd – Normal urinproduktion för en vuxen är cirka 1–2 liter per dygn.

  • Mindre än 400 ml/dygn kallas oliguri och kan bero på vätskebrist, cirkulationssvikt eller njurpåverkan.

  • Mindre än 100 ml/dygn kallas anuri, vilket kan vara tecken på allvarlig njursvikt eller akut stopp i urinvägarna.

  • Mer än 3 liter/dygn kallas polyuri och kan ses vid diabetes, hormonrubbningar eller som biverkan av vätskedrivande läkemedel.

• Färg – Ljusgul är normalt.

  • Mörkgul urin tyder ofta på vätskebrist.

  • Röd eller brun urin kan tyda på blod (hematuri), men kan också bero på vissa läkemedel eller födoämnen.

  • Vit eller grumlig urin kan tyda på infektion eller att salter fällts ut.

  • Gulgrön färg kan förekomma vid lever- eller gallpåverkan.

• Klarhet – Normal urin är klar. Grumlighet kan bero på infektion, inflammation eller utfällningar.

• Lukt – Normal urin har en svag lukt.

  • Sötaktig lukt kan tyda på diabetes (aceton).

  • Stark, frän lukt kan tyda på infektion.

  • Illaluktande urin kan bero på nedbrytning eller bristande hygien.

  • Föda och dryck (t.ex. sparris, vitlök eller alkohol) kan också påverka lukten.

• Samtidiga symtom – Sveda, trängningar, feber eller smärta i buken/ryggen kan ge ytterligare vägledning.

All dokumentation bör vara så detaljerad som möjligt, både när det gäller observationer och patientens egna upplevelser. Exempel: ”Urin: 150 ml, mörk och illaluktande, patienten uppger sveda vid miktion.”

Tillvägagångssätt
Urinkontroll kan göras genom att:

• Patienten kissar i ett uppsamlingskärl eller urinflaska som mäts upp med graderat mått.

• Urin observeras visuellt vid toalettbesök, särskilt färg och klarhet.

• Vid behov tas urinprov för laboratorieanalys, exempelvis urinsticka eller odling.

• Vid kateter används mätkärl eller påse för att registrera volym och observationer.

Kontrollen kan göras enstaka gånger, men ofta är det mest värdefullt att följa mängd och utseende över tid. Vid dygnsmätning samlas all urin under 24 timmar för att analysera mängd och innehåll.