📄 Kost och vätska

📄 Kost och vätska

Kost och vätska är grundläggande för människans liv och hälsa. Maten tillför energi och näringsämnen som gör att kroppen kan växa, reparera vävnader och upprätthålla funktioner i organ och muskler. Vätskan gör det möjligt att transportera dessa ämnen till rätt plats i kroppen, samtidigt som slaggprodukter förs bort via njurarna och urinen. Vätskan bidrar också till att reglera kroppstemperaturen, bland annat genom svettning.

För en vuxen person är vätskebehovet vanligtvis 1,5–2 liter per dygn, men detta kan variera. Faktorer som fysisk aktivitet, temperatur i omgivningen och hälsotillstånd påverkar behovet. En person med feber, diarré eller kräkningar har ökad risk för vätskebrist och behöver därför extra tillskott. Hos äldre är törstsignalerna ofta svagare, vilket innebär att de lättare blir uttorkade.

Maten behöver innehålla alla näringsämnen i rätt proportioner. De tre huvudsakliga energigivarna är kolhydrater, fett och protein. Kolhydrater är kroppens främsta energikälla, medan fett är viktigt både som bränsle och för hormonproduktion. Protein används för att bygga upp och reparera celler och vävnader. Därtill är vitaminer, mineraler, fibrer och antioxidanter nödvändiga för att immunsystem, nervsystem och matsmältning ska fungera.

För att skapa balans i energiintaget rekommenderas en fördelning av dagens måltider. Tre huvudmål och två mellanmål är en god riktlinje. Hos äldre eller sjuka kan fler och mindre måltider vara bättre, eftersom aptiten ofta är nedsatt. En annan aspekt är nattfastan. Den bör inte överstiga 10–11 timmar, eftersom lång nattfasta ökar risken för viktnedgång och undernäring. Ett kvällsmål kan därför vara viktigt för att förebygga problem.

I vård och omsorg blir det centralt att inte bara se till att vårdtagaren får mat och dryck, utan också att intaget är jämnt fördelat och näringsmässigt balanserat. Statistik från Socialstyrelsen visar att undernäring är ett av de vanligaste vårdproblemen bland äldre på särskilda boenden, där mellan 30–40 procent bedöms vara i riskzonen. Tidig uppmärksamhet och förebyggande insatser kan därför förbättra både hälsa och livskvalitet.

Sammanfattningsvis utgör kost och vätska en grund för välbefinnande. Genom att anpassa måltider, dryck och rutiner efter individens behov kan vårdpersonal förebygga komplikationer som uttorkning, undernäring och energibrist.