Katie Eriksson (1943–2019)

Katie Eriksson (1943–2019)

Katie Eriksson var en finlandssvensk vårdvetare och professor i vårdvetenskap vid Åbo Akademi. Hon utvecklade en omsorgsteori som grundar sig på en humanistisk människosyn med inslag av kristna värderingar. Hennes forskning betonade att vård är mer än praktiska åtgärder – det är en handling som rymmer både omsorg, etik och mänsklig närvaro.

I sin teori beskrev Eriksson tre centrala begrepp: ansa, leka och lära.

• Ansa syftar på den grundläggande omsorgen, som att vårda kroppsliga behov, visa värme och omtanke.

• Leka står för fantasi, kreativitet och lekfullhet i vårdandet, vilket kan skapa hopp, glädje och lindring även i svåra situationer.

• Lära innebär att vårdpersonal och vårdtagare utvecklas tillsammans genom reflektion och erfarenheter.

Eriksson formulerade också tio punkter som beskriver omvårdnadens kärna, bland annat att varje människa är unik, att vårdandet är ett naturligt mänskligt beteende och att det finns en djup koppling mellan hälsa, lidande och mening. Hon betonade att vårdande inte kan reduceras till enbart medicinska insatser, utan måste inkludera en dimension av att se, förstå och bekräfta människans hela existens.

Hennes teori kallas ofta för caritativ vård, där ordet ”caritas” betyder kärlek eller barmhärtighet. Den innebär att vården ska präglas av respekt, ödmjukhet och en vilja att lindra lidande. Eriksson såg vårdandet som ett möte mellan människor där värdighet och helhetssyn är avgörande.

I dagens vård och omsorg kan Erikssons tankar märkas i insatser som fokuserar på livskvalitet, existentiella frågor och relationen mellan vårdpersonal och vårdtagare. Hon påminde om att även när sjukdom inte kan botas, kan vårdandet alltid ge lindring, mening och stöd.