Virginia Henderson (1897–1996)

Virginia Henderson (1897–1996)

Virginia Henderson var en amerikansk sjuksköterska och forskare som kom att få stor betydelse för synen på vård och omvårdnad under 1900-talet. Hon utvecklade sin teori utifrån övertygelsen att alla människor har grundläggande behov som måste tillgodoses för att uppnå hälsa och välbefinnande. Hennes tankar brukar kallas för Hendersons behovsteori.

Henderson formulerade 14 grundläggande behovsområden som omfattar både kroppsliga, psykiska och sociala aspekter. Det rör sig om allt från andning, kost, vätska och sömn till kommunikation, trygghet, meningsfulla aktiviteter och möjligheten att uttrycka känslor och tro. Tanken var att vårdpersonal skulle utgå från dessa behov när de planerade och genomförde vården.

En central idé hos Henderson är att vårdpersonalens uppgift är att hjälpa individen med det som han eller hon inte själv kan utföra – och samtidigt stödja personen i att återfå sin självständighet så snart som möjligt. Hon betonade alltså både stöttande och stärkande insatser, där målet alltid var att vårdtagaren skulle bli så självständig som möjligt.

Henderson lyfte också vikten av att skapa en relation mellan vårdpersonal och vårdtagare. Först när man känner den andra och förstår deras situation kan vården bli verkligt meningsfull. Hon menade att vård är mer än praktiska åtgärder; det är också att möta individen med respekt, empati och förståelse.

I praktiken kan Hendersons teori tillämpas genom att vårdpersonalen observerar vilka behov som är tillgodosedda och vilka som är otillfredsställda. Utifrån det formuleras mål och åtgärder. Exempelvis kan en person med demenssjukdom behöva stöd i måltidssituationen för att kunna äta tillräckligt, eller hjälp med att uttrycka sina känslor på ett begripligt sätt.

Än idag påverkar Hendersons tankar hur vård organiseras och utförs. Hennes behovsmodell används som grund i många utbildningar och vårdplaneringssystem, eftersom den förenar ett helhetsperspektiv med ett konkret arbetssätt.