Samspelet mellan IT och människan

📘 Samspelet mellan IT och människan

Digitaliseringen präglar dagens vård och omsorg. Samhället blir alltmer digitalt, och därmed blir också vårdens tjänster mer tillgängliga och effektiva. Samspelet mellan IT och människan handlar om hur digitala lösningar kan användas för att öka trygghet, delaktighet och hälsa, men också om de utmaningar som tekniken kan innebära för individ, personal och organisation.

E-hälsa är ett centralt begrepp. Det omfattar digitala tjänster som förbättrar kommunikationen mellan individ och vård, gör det möjligt att följa vårdtagarens hälsa och underlättar informationsutbytet. Genom 1177 Vårdguiden kan vårdtagare till exempel boka tider, förnya recept och ta del av sin journal. E-hälsa stärker delaktigheten, men ställer samtidigt höga krav på informationssäkerhet och skydd av integriteten. Här blir Dataskyddsförordningen (GDPR) en viktig del i att garantera individens rättigheter.

Individuell digitalisering innebär att digitala lösningar används för att anpassa vård och behandling efter individens behov. Exempel är digital övervakning av andning, puls eller blodsockernivå, som kan utföras i hemmet. Vårdtagaren kan på så sätt leva längre tid i sin hemmiljö, samtidigt som vårdpersonalen kan följa utvecklingen och ingripa vid behov. Medicintekniska hjälpmedel – som insulinpumpar eller EKG-apparater – integreras idag direkt med journalsystem, vilket gör dokumentationen snabbare och säkrare.

Den digitala utvecklingen har också bidragit till multimodal kommunikation. Det innebär att information kan förmedlas via flera kanaler, som text, bild, ljud och film. För vårdtagaren kan detta betyda att information blir mer begriplig, särskilt för personer med kognitiva eller språkliga svårigheter. Samtidigt krävs det att vårdpersonalen har både teknisk kunskap och pedagogisk förmåga för att använda dessa verktyg på ett sätt som stärker tryggheten i mötet med vården.

Ett exempel är egenkontroller via appar där vårdtagaren själv kan mäta blodtryck, puls eller fysisk aktivitet. På så sätt får individen större inflytande över sin hälsa. Förebyggande appar används också för att tidigt upptäcka tecken på sjukdom, till exempel psykisk ohälsa. Genom individanpassade lösningar kan vården anpassas allt mer precist, till exempel genom självjusterande insulindoseringssystem.

Samtidigt finns risker. Alla har inte tillgång till digitala hjälpmedel eller kunskap om hur de används. Det finns därför en fara för ökat utanförskap, där vissa grupper inte får samma möjlighet till delaktighet. För vårdpersonal innebär det ett ansvar att både stötta och undervisa, men också att vara uppmärksam på att tekniken inte får ersätta mänsklig närvaro och omsorg.

IT och människan samspelar på många nivåer. När tekniken används på rätt sätt kan den stärka självständighet, livskvalitet och patientsäkerhet. Men det krävs balans, reflektion och kontinuerlig anpassning för att den digitala utvecklingen ska bli ett stöd – inte ett hinder – i vård och omsorg.