Epilepsi

Epilepsi

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Epilepsi är ett samlingsnamn för återkommande epileptiska anfall som orsakas av störd elektrisk aktivitet i hjärnans nervceller. Sjukdomen kan debutera i alla åldrar men är vanligast hos barn och äldre. Hos vissa är orsaken genetisk, medan andra insjuknar efter hjärnskador, infektioner, tumörer eller cirkulationsstörningar. Ibland går det inte att hitta någon tydlig orsak (idiopatisk epilepsi). Förklaringsmodellen bygger på att nervceller får en rubbad balans mellan hämmande och stimulerande signaler, vilket leder till okontrollerade urladdningar som sprids i hjärnan. I Sverige lever cirka 60 000 personer med epilepsi och årligen insjuknar omkring 4 000.

Symtom att observera och rapportera
Symtomen beror på vilken del av hjärnan som är drabbad och kan delas in i partiella och generaliserade anfall. Partiella anfall kan yttra sig som ryckningar i en kroppsdel, frånvaro eller förändrad känsel, medan generaliserade anfall ofta innebär medvetandeförlust, kramper, skakningar och okontrollerade rörelser. Efter anfallen förekommer trötthet, förvirring eller huvudvärk. Viktiga observationer är längden på anfallet, medvetandegrad, andning, förekomst av skador och patientens återhämtning. Status epilepticus – anfall som inte upphör – är ett livshotande tillstånd som kräver akut vård.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom sjukdomshistoria, vittnesuppgifter, neurologisk undersökning och elektroencefalografi (EEG) där hjärnans elektriska aktivitet registreras. Datortomografi (CT) eller magnetkamera (MR) används för att utesluta hjärnskador eller tumörer. Behandlingen syftar till att minska antalet anfall och kan bestå av antiepileptiska läkemedel som valproat, lamotrigin eller levetiracetam. Vid svårbehandlad epilepsi kan kirurgi, vagusnervstimulering eller ketogen kost användas. Patienter får ofta rådet att undvika triggers som stress, sömnbrist och alkohol.

Omvårdnad
Omvårdnaden innebär att ge trygghet och stöd i vardagen. Personal bör ha kunskap om hur ett anfall ser ut och hur första hjälpen ska ges: skydda patienten mot skador, lägga något mjukt under huvudet, inte hålla fast personen och lägga denne i framstupa sidoläge när anfallet avklingat. Observation och dokumentation av anfallens frekvens, varaktighet och symtom är avgörande för behandlingsplanen. Psykosocialt stöd behövs eftersom många lever med oro för anfall och risk för social isolering. Råd kring säkerhet, exempelvis vid bad, matlagning och arbete på höjd, är en viktig del av omvårdnaden.