Hjärtinfarkt

Hjärtinfarkt

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Hjärtinfarkt uppstår när en blodpropp helt eller delvis täpper till ett kranskärl och hindrar blodflödet till hjärtmuskeln. Vanligtvis är orsaken att ett aterosklerotiskt plack brister, vilket leder till att en propp bildas i det redan förträngda kärlet. Syrebristen gör att den del av hjärtmuskeln som försörjs av kärlet skadas eller dör om inte blodflödet snabbt återställs. Riskfaktorer är desamma som vid ateroskleros: högt blodtryck, rökning, diabetes, höga blodfetter, övervikt, stress och ärftlighet. Förklaringsmodellen bygger på att den akuta syrebristen leder till vävnadsdöd (nekros) i hjärtat, vilket kan försämra pumpförmågan och ge livshotande komplikationer.

Symtom att observera och rapportera
Det vanligaste symtomet är bröstsmärta eller tryck mitt i bröstet som varar mer än 15 minuter och inte lindras av vila eller nitroglycerin. Smärtan kan stråla ut i vänster arm, upp mot halsen, ryggen eller magen. Andra symtom är kallsvettning, illamående, andnöd, oro och ångest. Hos kvinnor, äldre och personer med diabetes kan symtomen vara mer diffusa, exempelvis trötthet, yrsel eller matsmältningsliknande besvär. All bröstsmärta med misstanke om hjärtinfarkt ska rapporteras omedelbart.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom EKG som visar förändringar i hjärtats elektriska aktivitet. Blodprover, särskilt troponin, påvisar hjärtmuskelskada. Ultraljud och koronarangiografi kan användas för att bedöma hjärtats funktion och kranskärlens status.
Behandlingen syftar till att snabbt återställa blodflödet. Akut ges ofta syrgas, smärtstillande och blodförtunnande läkemedel. Trombolys (propplösande behandling) kan ges tidigt, men vanligast är ballongvidgning (PCI) där kärlet öppnas och ofta förses med en stent. Vid svårare eller utbredda skador kan bypassoperation bli aktuell. Efter den akuta fasen får patienten ofta blodtrycks- och blodfettsänkande läkemedel samt ASA som förebygger nya proppar.

Omvårdnad
Omvårdnaden i den akuta fasen handlar om att snabbt känna igen symtom, larma, skapa trygghet och underlätta för akutsjukvården. Kontroller av vitalparametrar som puls, blodtryck, andning och saturation är viktiga. Vårdtagaren bör få lugn och vila, men samtidigt tät övervakning då komplikationer som rytmrubbningar eller hjärtsvikt kan uppstå. På längre sikt är rehabilitering och sekundärprevention centralt. Det innefattar stöd till livsstilsförändringar som rökstopp, fysisk aktivitet och kostomläggning. Psykosocialt stöd är avgörande då många upplever oro eller depression efter en infarkt. Omvårdnaden omfattar även att informera om läkemedel, följsamhet till behandling och vikten av regelbundna kontroller.