Lungödem

Lungödem

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Lungödem innebär att vätska samlas i lungorna och försämrar gasutbytet. Den vanligaste orsaken är vänstersidig hjärtsvikt där hjärtat inte orkar pumpa ut blodet effektivt. Trycket stiger bakåt mot lungvenerna, vilket leder till att vätska pressas ut i lungvävnaden och alveolerna. Akuta lungödem kan också uppstå vid högt blodtryck, hjärtinfarkt eller klaffsjukdomar. Mer ovanliga orsaker är förgiftning, höjdsjuka eller kraftig allergisk reaktion. Förklaringsmodellen bygger på att en kombination av cirkulatorisk svikt och vätskeansamling leder till syrebrist och svår andnöd.

Symtom att observera och rapportera
Ett lungödem ger ofta dramatiska symtom. Typiska tecken är akut andnöd (dyspné), rosslande eller bubblande andning, ångest och hosta med skummigt, ibland rosafärgat slem. Patienten blir ofta blek, kallsvettig och mycket orolig. I svåra fall kan blåaktig hudfärg (cyanotisk) uppträda på grund av syrebrist. Viktigt att observera är plötslig andningspåverkan, rosslande ljud, snabb puls och förändrad medvetandegrad – allt ska rapporteras omedelbart.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom den akuta symtombilden tillsammans med undersökningar. Lungauskultation visar ofta rassel, och saturation (syremättnad i blodet) är sänkt. Blodtryck, puls och EKG följs noggrant. Röntgen av lungorna kan påvisa vätskeansamling, och blodprover kan användas för att bedöma hjärtats belastning.
Behandlingen inriktas på att minska vätskemängden i lungorna och förbättra syresättningen. Akut ges syrgas och ibland CPAP för att hålla alveolerna öppna. Intravenösa diuretika, exempelvis furosemid, används för att avlasta hjärtat och driva ut vätska. Vid högt blodtryck ges blodtryckssänkande läkemedel, och vid behov morfin för att lindra ångest och minska andningsarbetet. I vissa fall kan intensivvård med avancerat andningsstöd krävas.

Omvårdnad
Omvårdnaden vid lungödem kräver snabbhet, trygghet och noggrann observation. Patienten ska placeras i hjärtsängläge för att underlätta andningen. Syrgasbehandling ska övervakas med regelbundna kontroller av saturation. Dokumentation av urinmängd är viktigt för att bedöma effekten av diuretika. Kontinuerlig observation av vitalparametrar, medvetandegrad och ångestnivå är avgörande. Att lugna och förmedla trygghet är en central del, eftersom ångest och panik ofta förstärker andnöden. Efter den akuta fasen är det viktigt att arbeta förebyggande genom att behandla grundorsaken, oftast hjärtsvikt. Vårdtagaren och anhöriga behöver information om symtom att vara uppmärksamma på och när det är nödvändigt att söka vård.