Artros

Artros

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Artros är den vanligaste ledsjukdomen i Sverige och ökar med stigande ålder. Sjukdomen innebär att ledbrosket successivt bryts ner samtidigt som benvävnaden runt leden förändras. Broskets förmåga att fördela belastning minskar, vilket leder till smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Riskfaktorer är ålder, övervikt, ärftlighet, tidigare ledskador och upprepad överbelastning. Förklaringsmodellen bygger på att en obalans uppstår mellan nedbrytning och uppbyggnad av brosket, vilket leder till att leden successivt skadas och blir inflammerad.

Symtom att observera och rapportera
Symtomen utvecklas ofta långsamt. Vanliga tecken är belastningssmärta, morgonstelhet och nedsatt rörlighet i drabbade leder, oftast knän, höfter, fingrar eller rygg. Smärtan lindras ofta i vila men återkommer vid aktivitet. Svullnad, knakande ljud (krepitationer) och felställningar kan förekomma. Viktigt att observera och rapportera är ökande smärta, försämrad rörlighet och tecken på inflammation.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom klinisk undersökning och anamnes. Röntgen kan påvisa broskförändringar, minskad ledspringa och benpålagringar. Blodprover används främst för att utesluta andra ledsjukdomar.
Behandlingen inriktas på att lindra symtom och bromsa utvecklingen. Grundläggande är fysisk aktivitet och träning som stärker muskler och avlastar leden. Viktnedgång kan minska belastningen på lederna. Smärtstillande läkemedel som paracetamol och antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) används vid behov. Vid svårare artros kan injektioner med kortison eller hyaluronsyra ges. Om konservativ behandling inte räcker kan kirurgi bli aktuell, till exempel protesoperation i höft eller knä.

Omvårdnad
Omvårdnaden syftar till att stödja patienten i vardagen och främja funktionsförmågan. Observation av smärta, rörlighet och svullnad är centralt. Att motivera till träning, viktreduktion och egenvård är viktiga delar av vårdarbetet. Hjälpmedel som käppar, rollatorer och ortoser kan underlätta i vardagen och förebygga fall. Vårdtagaren kan också behöva information om smärtbehandling, läkemedel och alternativa strategier för att hantera stelhet, exempelvis värmebehandling eller bassängträning. Psykosocialt stöd är ofta viktigt, eftersom kronisk smärta kan påverka livskvalitet och självkänsla.