Fibromyalgi

Fibromyalgi

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Fibromyalgi är ett kroniskt smärtsyndrom som kännetecknas av långvarig, utbredd smärta i muskler och leder utan att det finns någon tydlig vävnadsskada. Orsaken är inte helt klarlagd, men forskning tyder på en störning i hur nervsystemet bearbetar smärtsignaler. Förklaringsmodellen bygger på att smärttröskeln är sänkt – hjärnan tolkar normala signaler som smärta. Stress, infektioner eller trauma kan ibland utlösa sjukdomen, och ärftlighet kan spela en roll. Fibromyalgi förekommer främst hos kvinnor i medelåldern, men kan drabba alla.

Symtom att observera och rapportera
Det mest framträdande symtomet är långvarig, diffus smärta i stora delar av kroppen. Smärtan flyttar ofta runt och kan variera i intensitet. Vanliga följdsymtom är extrem trötthet (fatigue), sömnstörningar, koncentrations- och minnesproblem (ibland kallat ”fibrodimma”), huvudvärk och mag-tarmbesvär som liknar IBS. Många upplever också stelhet i kroppen, särskilt på morgonen. Viktiga observationer är förändringar i smärtintensitet, trötthetens påverkan på vardagslivet samt psykiskt mående, då oro och nedstämdhet är vanligt.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom anamnes och uteslutande av andra sjukdomar, eftersom det inte finns något specifikt blodprov eller röntgenfynd som bekräftar fibromyalgi. Ofta används smärtanamnes och status med ömma punkter på kroppen som stöd.
Behandlingen är symtomlindrande och bygger på en kombination av insatser. Läkemedel kan lindra smärta, men effekten är ofta begränsad. Istället är fysisk aktivitet, konditionsträning, sjukgymnastik och kognitiv beteendeterapi (KBT) viktiga delar. Vissa kan ha nytta av antidepressiva läkemedel i låg dos, då de påverkar både smärta och sömn.

Omvårdnad
Omvårdnaden vid fibromyalgi handlar om att ge stöd i att hantera en kronisk sjukdom med osynliga symtom. Det är viktigt att ta patientens smärtupplevelse på allvar och bemöta med respekt. Att motivera till regelbunden, anpassad fysisk aktivitet och god sömnhygien är centrala insatser. Stresshantering och struktur i vardagen kan förbättra livskvaliteten. Vårdpersonalen bör också vara uppmärksam på risk för psykisk ohälsa och erbjuda psykosocialt stöd. Information om sjukdomen och kontakt med stödgrupper kan ge ökad förståelse och delaktighet. Personcentrerad vård, där patientens egna strategier och erfarenheter tas tillvara, är särskilt viktig vid fibromyalgi.