Hypertyreos

Hypertyreos

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Hypertyreos innebär en överproduktion av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Det leder till att kroppens ämnesomsättning blir onormalt hög, vilket påverkar nästan alla kroppens organ. Den vanligaste orsaken är Graves sjukdom, en autoimmun sjukdom där antikroppar stimulerar sköldkörteln att producera mer hormon än normalt. En annan orsak kan vara toxiska knölar eller struma, där delar av sköldkörteln växer och producerar hormon oberoende av kroppens behov. Sällsyntare orsaker är tumörer i hypofysen som stimulerar överproduktion av TSH eller inflammation i sköldkörteln. Ärftliga faktorer och rökning är kända riskfaktorer, och sjukdomen drabbar kvinnor betydligt oftare än män.

Symtom att observera och rapportera
Symtomen beror på den ökade ämnesomsättningen och kan variera i intensitet. Vanliga tecken är hjärtklappning, darrningar, svettningar, värmekänsla, viktnedgång trots god aptit och sömnsvårigheter. Andra vanliga symtom är nervositet, irritabilitet, koncentrationssvårigheter och ökad trötthet. Många får också diarré och muskelsvaghet. Vid Graves sjukdom kan ögonen påverkas, ett tillstånd som kallas endokrin oftalmopati, där ögonen blir röda, irriterade och kan bukta ut (exoftalmus). Undersköterskan bör särskilt vara observant på förändringar i vikt, hjärtfrekvens, svettningar, oro, sömnproblem och förändringar i ögonens utseende eller funktion. Alla avvikelser ska dokumenteras och rapporteras vidare.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom blodprover där nivåerna av T3 och T4 är förhöjda samtidigt som hormonet TSH ofta är lågt. Man kan också mäta förekomsten av antikroppar som TSH-receptorantikroppar (TRAK), vilket stärker diagnosen Graves sjukdom. EKG kan användas för att undersöka påverkan på hjärtat, och ultraljud eller scintigrafi kan visa förändringar i sköldkörtelns struktur och aktivitet. Behandlingen kan ske på tre sätt: läkemedel, radioaktivt jod eller kirurgi. Vanliga läkemedel är tyreostatika, som hämmar hormonproduktionen, ofta i kombination med betablockerare för att lindra symtom som hjärtklappning och darrningar. Radioaktivt jod ges som en kapsel eller dryck, tas upp av sköldkörteln och förstör överaktiv vävnad. Kirurgi innebär att hela eller delar av sköldkörteln opereras bort, och patienten får därefter ofta livslång behandling med sköldkörtelhormon.

Omvårdnad
Omvårdnaden syftar till att minska symtom, förebygga komplikationer och stödja patienten genom behandlingen. Som undersköterska är det viktigt att observera och dokumentera hjärtfrekvens, viktförändringar, trötthet, oro och svettningar. Patienten kan behöva stöd i måltidssituationen då energibehovet ofta är ökat. Psykosocialt stöd är centralt eftersom sjukdomen kan orsaka oro och påverka livskvaliteten. Vid behandling med tyreostatika är det viktigt att vara uppmärksam på biverkningar som feber och halsont, vilket kan tyda på lågt antal vita blodkroppar (agranulocytos) och ska rapporteras omedelbart. Efter behandling med radioaktivt jod eller kirurgi är det nödvändigt att observera tecken på hypotyreos, eftersom hormonproduktionen kan bli för låg. Ett gott samarbete med sjuksköterska och läkare är avgörande för att patienten ska känna trygghet och få en säker vård.