Hypotyreos

Hypotyreos

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Hypotyreos innebär att sköldkörteln producerar för lite av hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), vilket leder till en nedsatt ämnesomsättning i kroppen. Den vanligaste orsaken i Sverige är den autoimmuna sjukdomen Hashimotos tyreoidit, där immunförsvaret gradvis förstör sköldkörtelvävnaden. I andra delar av världen är jodbrist en vanlig orsak. Hypotyreos kan även uppstå efter kirurgiskt borttagande av sköldkörteln, behandling med radioaktivt jod eller som biverkan av vissa läkemedel, exempelvis litium. Kvinnor drabbas oftare än män, och risken ökar med åldern. Sjukdomen kan vara medfödd men upptäcks då oftast tidigt genom neonatal screening.

Symtom att observera och rapportera
Symtomen utvecklas långsamt och kan därför vara svåra att upptäcka i tid. Vanliga tecken är trötthet, frusenhet, viktuppgång, torr hud, håravfall och förstoppning. Andra symtom kan vara nedstämdhet, koncentrationssvårigheter och långsamt tal. Patienter kan också uppvisa svullnad i ansikte och händer, heshet samt långsam puls. Hos kvinnor förekommer ofta menstruationsrubbningar och infertilitetsproblem. I svåra fall kan hypotyreos leda till myxödemkoma, ett livshotande tillstånd med extrem nedkylning, medvetslöshet och svikt i flera organ. Som undersköterska är det viktigt att vara uppmärksam på dessa symtom och dokumentera samt rapportera även subtila förändringar i patientens allmäntillstånd.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom blodprov. Det typiska fyndet är förhöjt TSH i kombination med låga nivåer av T4. Vid autoimmun hypotyreos påvisas ofta antikroppar mot sköldkörtelns enzymer (TPO-antikroppar). Behandlingen är livslång och består av dagligt intag av levotyroxin, en syntetisk form av tyroxin. Dosen anpassas individuellt och följs upp med regelbundna blodprover. När rätt dos är uppnådd kan symtomen ofta helt försvinna. Det är viktigt att behandlingen är konsekvent, eftersom både under- och överdosering kan ge allvarliga följder. Hos äldre patienter och vid hjärtsjukdom inleds ofta behandlingen med en låg dos som ökas gradvis.

Omvårdnad
Omvårdnaden inriktas på att stödja patienten i att följa behandlingen och att observera symtom på både underbehandling och överbehandling. Viktiga observationer är förändringar i vikt, hud, hår, energi och humör. Vid nyinsatt behandling kan patienten behöva stöd i att förstå varför regelbunden provtagning är viktig och hur läkemedlet ska tas korrekt. Undersköterskan bör även vara uppmärksam på psykosociala behov, då långvarig trötthet och nedstämdhet kan påverka livskvaliteten. Vid svår hypotyreos eller misstanke om myxödemkoma krävs akut vård och omedelbar rapportering. Samverkan mellan vårdpersonal, patient och närstående är avgörande för att skapa trygghet och stabilitet i vardagen.