Blindtarmsinflammation

Blindtarmsinflammation

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Blindtarmsinflammation, eller appendicit, uppstår när blindtarmen (appendix vermiformis) blir inflammerad. Orsaken är oftast en blockering i blindtarmsöppningen, exempelvis av avföringsrester (så kallad fekalit), svullen lymfvävnad eller främmande material. Blockeringen gör att bakterier kan växa till och orsaka infektion. Sjukdomen är vanligast hos barn, ungdomar och unga vuxna men kan drabba alla åldrar. Obehandlad kan appendicit leda till att blindtarmen brister, vilket orsakar bukhinneinflammation (peritonit) och är ett livshotande tillstånd.

Symtom att observera och rapportera
De första symtomen är ofta diffusa buksmärtor kring naveln som senare flyttar sig ner mot höger fossa iliaca (nedre högra delen av buken). Andra vanliga tecken är illamående, kräkningar, feber och aptitlöshet. Smärtan förvärras ofta vid rörelse, hosta eller tryck mot magen. Hos små barn, äldre och gravida kan symtombilden vara atypisk, vilket gör observation extra viktig. Som undersköterska är det centralt att dokumentera smärtans karaktär, intensitet, lokalisation, kroppstemperatur och eventuella förändringar i allmäntillståndet.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen baseras på sjukdomshistoria, klinisk undersökning och ibland bilddiagnostik. Läkaren kan palpera magen för att se om smärtan förvärras vid tryck eller släpp. Blodprover visar ofta förhöjda vita blodkroppar och CRP. Ultraljud eller datortomografi kan användas vid oklara fall. Behandlingen är nästan alltid kirurgisk borttagning av blindtarmen, antingen genom öppen operation eller laparoskopi (titthålskirurgi). Vid mycket tidig appendicit kan antibiotika i vissa fall prövas, men operation är standard. Efter operation ges smärtstillande och ibland antibiotika.

Omvårdnad
Omvårdnaden före operation handlar om att observera smärtutveckling, feber och allmäntillstånd samt att förbereda patienten inför kirurgi. Patienten ska oftast vara fastande och får vätska och läkemedel intravenöst. Efter operation är viktiga åtgärder att följa upp smärtlindring, kontrollera operationssåret, övervaka kroppstemperatur och cirkulation samt uppmuntra till mobilisering för att minska risken för komplikationer som blodpropp och lunginflammation. Observation av urin- och tarmfunktion är också viktigt. Psykosocialt stöd behövs särskilt för barn och ungdomar som kan känna oro inför operationen.