Stafylokockinfektioner

Stafylokockinfektioner

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Stafylokocker är en grupp bakterier som normalt finns på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka sjukdom. Den vanligaste arten som ger infektion är Staphylococcus aureus. Infektion uppstår när bakterien får tillträde till kroppen via sår, skadad hud eller medicintekniska ingrepp. Stafylokocker kan orsaka allt från ytliga hudinfektioner till allvarliga tillstånd som blodförgiftning (sepsis), hjärtklaffsinfektion (endokardit) och lunginflammation. En särskild utmaning är meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA), en multiresistent variant som inte kan behandlas med vanliga antibiotika. Inkubationstiden är oftast 1–3 dagar men kan variera.

Symtom att observera och rapportera
Hudinfektioner som variga sår, bölder, impetigo (svinkoppor) och nagelbandsinfektioner är vanliga. Symtomen kan vara rodnad, svullnad, värmeökning, smärta och varbildning. Vid mer allvarliga infektioner ses feber, frossa, påverkat allmäntillstånd och smärta från det infekterade området. Tecken på sepsis är hög feber, snabb puls, lågt blodtryck och förvirring, vilket kräver omedelbar åtgärd. Som undersköterska är det viktigt att observera sårstatus, feber, smärta, cirkulation och rapportera snabbt vid försämring.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen baseras på klinisk undersökning och bakterieodling från sår, blod eller andra infekterade områden. Vid misstanke om sepsis tas blododling för att identifiera bakterien. Behandlingen beror på infektionens omfattning. Ytliga hudinfektioner kan ibland läka med rengöring, dränage och lokal antibiotika. Vid mer omfattande infektioner ges systemiska antibiotika, men vid MRSA måste särskilda preparat användas. Viktigt är också att avlägsna eller byta ut medicintekniska hjälpmedel som kan vara smittkälla, till exempel katetrar.

Omvårdnad
Omvårdnaden fokuserar på god hygien, symtomlindring och observation av infektionens utveckling. Noggrann sårvård, handhygien och basala hygienrutiner är avgörande för att förebygga smittspridning, särskilt vid MRSA. Patienten kan behöva stöd i att förstå vikten av behandling och hygienrutiner hemma, exempelvis tvätt av sängkläder och kläder vid hudinfektioner. Vid svåra infektioner krävs stöd med vätske- och näringsintag samt observation av vitalparametrar. Psykosocialt stöd är viktigt eftersom en MRSA-diagnos kan upplevas stigmatiserande. Samverkan mellan undersköterska, sjuksköterska och läkare är avgörande för att ge trygg och säker vård.