VRE (vancomycinresistenta enterokocker)

VRE (vancomycinresistenta enterokocker)

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Enterokocker är bakterier som normalt finns i tarmfloran och oftast är harmlösa. Vid nedsatt immunförsvar eller efter antibiotikabehandling kan de orsaka infektioner, till exempel urinvägsinfektion, sårinfektion eller blodförgiftning. VRE (vancomycinresistenta enterokocker) är en variant som utvecklat motståndskraft mot antibiotikan vancomycin och ibland även andra preparat. Resistensen sprids mellan bakterier genom genetiska förändringar och förstärks av omfattande antibiotikaanvändning. VRE är inte mer aggressiva än vanliga enterokocker, men de är svårare att behandla eftersom de vanliga antibiotikorna inte fungerar.

Symtom att observera och rapportera
Många bär på VRE i tarmen utan symtom (kolonisation). Vid infektion kan symtomen bero på infektionens plats. Vanliga symtom är sveda och täta urinträngningar vid urinvägsinfektion, rodnad, var och fördröjd sårläkning vid sårinfektion, samt feber, frossa och påverkat allmäntillstånd vid sepsis. Som undersköterska är det viktigt att observera symtom på infektion, särskilt hos patienter med underliggande sjukdomar eller svag immunförsvar, och dokumentera samt rapportera förändringar snabbt.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs genom odling av avföring, urin, blod eller sårsekret, där bakterien identifieras och resistensmönster analyseras. Eftersom VRE är motståndskraftiga mot flera antibiotika är behandlingen mer komplicerad och kräver specialiserad vård med alternativa läkemedel. I vissa fall kan infektionen vara svår att behandla och kräva kombinationer av olika antibiotika.

Omvårdnad
Omvårdnaden handlar i första hand om att förebygga smittspridning och stödja patienten under behandling. Basala hygienrutiner är avgörande: noggrann handhygien, användning av skyddskläder, rengöring av ytor och korrekt hantering av tvätt och avfall. Patienter med VRE kan behöva isoleras på vårdavdelning för att minska risken för spridning. Som undersköterska är det viktigt att ge trygg information till patienten och närstående, eftersom diagnosen kan väcka oro. Observation av symtom, vätskebalans och allmäntillstånd ska dokumenteras och rapporteras. Psykosocialt stöd är också viktigt, eftersom isoleringsvård kan upplevas som belastande för patienten.