Njurinflammation (glomerulonefrit)

Njurinflammation (glomerulonefrit)

Orsak, uppkomst och förklaringsmodeller
Njurinflammation, eller glomerulonefrit, innebär en inflammation i njurarnas små blodkärlsnystan (glomeruli) där blodet filtreras. Inflammationen gör att filtreringen försämras och att blodkroppar och proteiner kan läcka ut i urinen. Sjukdomen kan vara akut, ofta efter en infektion som halsfluss eller hudinfektion orsakad av streptokocker, eller kronisk, med långsamt förlopp. Autoimmuna sjukdomar som SLE och vaskuliter kan också leda till glomerulonefrit. Ärftliga faktorer kan spela in. Sjukdomen är relativt ovanlig men kan orsaka allvarlig njurskada och leda till kronisk njursvikt.

Symtom att observera och rapportera
Vanliga symtom är blod i urinen (hematuri), vilket gör urinen röd- eller brunfärgad, samt protein i urinen (proteinuri) som kan ge skummande urin. Patienten kan ha svullnad (ödem), särskilt kring ögon och i ben, samt högt blodtryck. Vid akut glomerulonefrit förekommer ofta trötthet, huvudvärk och minskad urinmängd. I svårare fall kan patienten utveckla njursvikt med illamående, klåda och andfåddhet. Som undersköterska är det viktigt att uppmärksamma förändringar i urinens färg, mängd och skumning, samt observera ödem, viktförändringar och blodtryck.

Undersökningsmetoder, diagnos och behandling
Diagnosen ställs med urinprov som visar blod och protein, samt blodprov för att bedöma njurfunktion (kreatinin, eGFR). Blodtrycksmätning och ultraljud av njurarna används som komplettering. I vissa fall görs njurbiopsi för att fastställa typ och omfattning av inflammationen. Behandlingen beror på orsaken: vid streptokockutlöst inflammation ges antibiotika, medan autoimmuna former behandlas med kortison och immunsuppressiva läkemedel. Symtomatisk behandling kan inkludera blodtryckssänkande läkemedel och vätskedrivande. I svåra fall kan dialys eller njurtransplantation bli nödvändigt.

Omvårdnad
Omvårdnaden syftar till att minska belastningen på njurarna, följa sjukdomsförloppet och stödja patienten. Viktiga observationer är urinmängd, färg, blodtryck, vikt och förekomst av ödem. Patienten kan behöva hjälp att följa ordinationer om kost, till exempel minskat salt- och vätskeintag. Vid svullnad och trötthet kan praktiskt stöd i vardagen vara nödvändigt. Psykosocialt stöd är viktigt eftersom sjukdomen kan skapa oro för framtida njursvikt. Undersköterskan har en central roll i att dokumentera förändringar, rapportera till ansvarig sjuksköterska och bidra till en trygg vårdmiljö.