Behandlingar (ECT, el-konvertering, strålbehandling, blodtransfusion)

Behandlingar (ECT, el-konvertering, strålbehandling, blodtransfusion)

Syfte och betydelse
Medicinska behandlingar används för att påverka sjukdomsförlopp, lindra symtom eller bota sjukdomar. De kan ges på olika nivåer av vård och kräver ofta särskild kompetens och övervakning. Vårdpersonalens roll är att förbereda, stödja och observera vårdtagaren samt att dokumentera och rapportera reaktioner.

ECT (elektrokonvulsiv behandling)
ECT används främst vid svåra depressioner, ibland även vid bipolär sjukdom eller schizofreni med katatoni. Behandlingen sker under narkos och innebär att hjärnan stimuleras med en kort elektrisk impuls som framkallar ett kontrollerat krampanfall. Effekten är ofta snabb, men behandlingen kan ge tillfälliga biverkningar som huvudvärk eller minnespåverkan.

El-konvertering
El-konvertering används för att återställa normal hjärtrytm vid förmaksflimmer eller andra hjärtarytmier. Patienten sövs kortvarigt och en elektrisk stöt ges via elektroder på bröstkorgen. Åtgärden kan snabbt återställa hjärtats normala rytm och förbättra cirkulationen.

Strålbehandling
Strålbehandling är en vanlig behandlingsform vid cancer. Joniserande strålning riktas mot tumören för att förstöra cancerceller eller hämma deras tillväxt. Behandlingen ges ofta under flera veckor och kan orsaka biverkningar som trötthet, hudförändringar och irritation i organ som ligger nära strålfältet.

Blodtransfusion
Blodtransfusion används för att ersätta blodförluster eller behandla blodsjukdomar som anemi. Patienten får blodkomponenter, till exempel erytrocyter, plasma eller trombocyter. Blodgruppering och förenlighetsprövning görs alltid före transfusionen för att undvika reaktioner. Vårdpersonalen övervakar patienten noggrant under och efter transfusionen för att upptäcka eventuella komplikationer som feber, allergiska reaktioner eller cirkulationspåverkan.

Dokumentation och uppföljning
Alla behandlingar dokumenteras noggrant med typ av behandling, tidpunkt, dos eller styrka samt vårdtagarens reaktioner. Observation och rapportering är avgörande för patientsäkerheten. Eventuella komplikationer ska rapporteras direkt till ansvarig sjuksköterska eller läkare.