Prov från kroppsvätskor (urin, avföring, odlingar)

Prov från kroppsvätskor (urin, avföring, odlingar)

Syfte och betydelse
Prov från kroppsvätskor används för att upptäcka sjukdomar, infektioner, ämnesomsättningsrubbningar och för att följa upp behandlingar. Dessa analyser kompletterar blodprover och ger en bredare bild av kroppens funktioner.

Urinprov
Urinprover används bland annat för att upptäcka urinvägsinfektioner, diabetes, njurpåverkan och vätskebalans. Det kan handla om stickprov, dygnsmätning eller prov för odling. Urinens färg, lukt och mängd är också viktiga observationer. För odling krävs ofta mittstråleprov för att minska risken för förorening.

Avföringsprov
Avföringsprov kan ge information om blödningar i mag-tarmkanalen, infektioner, parasiter och inflammatoriska sjukdomar. I vissa fall används avföringsprov också för att analysera matsmältningsproblem och upptäcka blod som inte syns med blotta ögat (fekalt blod).

Odlingar
Odlingar kan tas från olika kroppsvätskor som urin, sårvätska, blod, likvor (ryggvätska) eller sputum (slem). Syftet är att identifiera bakterier, virus eller svamp som orsakar infektion. Provet skickas till laboratorium där man fastställer vilken mikroorganism som finns och vilket antibiotikum den är känslig för (resistensbestämning).

Förberedelse och genomförande
Provtagningsmetoden beror på vilken kroppsvätska som ska analyseras. Det är avgörande att arbeta enligt basala hygienrutiner och använda rätt provkärl. Märkning och dokumentation måste vara korrekta för att säkerställa att provet analyseras på rätt sätt. Vård- och omsorgspersonal kan ofta medverka vid provtagningen genom att informera och stötta vårdtagaren.

Dokumentation och uppföljning
Tidpunkt, typ av prov och eventuella avvikelser noteras i journalen. Provsvaren används för diagnostik, val av behandling och uppföljning av vårdtagarens tillstånd. Avvikelser eller komplikationer, exempelvis smärta vid provtagning eller svårigheter att lämna prov, ska rapporteras.