Punktioner

Punktioner

Syfte och betydelse
Punktion innebär att en nål förs in i kroppens vävnader eller hålrum för att ta prov på vätska eller vävnad, eller för att tömma en ansamling av vätska eller blod. Punktioner är viktiga för diagnostik av sjukdomar, för att ge behandling eller för att lindra symtom.

Olika typer av punktioner

• Lumbalpunktion: provtagning av cerebrospinalvätska (ryggmärgsvätska) genom ett stick i ländryggen. Används vid misstanke om infektioner (t.ex. hjärnhinneinflammation), blödning eller neurologiska sjukdomar.

• Pleuratappning (thoracentes): tömning eller provtagning av vätska i lungsäcken vid pleuravätska eller misstänkt infektion.

• Ascitestappning: provtagning eller tömning av vätska i bukhålan, vanligt vid leversjukdom.

• Ledpunktion: provtagning av ledvätska eller tömning vid artrit eller annan ledsjukdom.

• Benmärgspunktion: provtagning från benmärgen för att utreda blodsjukdomar som leukemi eller anemi.

  • Cristapunktion: benmärgsprov från bäckenbenet (crista iliaca), en metod som ofta används idag.

  • Sternalpunktion: benmärgsprov från bröstbenet (sternum), används mer sällan eftersom cristapunktion är säkrare och skonsammare.

Förberedelse och genomförande
Förberedelserna varierar beroende på vilken typ av punktion som ska göras. Vårdtagaren behöver få information om syfte och förväntat förlopp. Aseptisk teknik och basala hygienrutiner är avgörande för att minska risken för infektion. Vissa punktioner görs under lokalbedövning, och ibland används bilddiagnostik (ultraljud eller röntgen) som vägledning.

Dokumentation och uppföljning
Resultaten skickas till laboratorium för analys, till exempel för att upptäcka infektion, cancer eller andra sjukliga förändringar. Vårdpersonalens roll kan vara att förbereda, assistera och ge stöd till vårdtagaren samt att observera och rapportera eventuella komplikationer, som blödning, smärta eller yrsel. Alla utförda punktioner dokumenteras i journalen med tidpunkt, provtyp och vårdtagarens reaktion.