📄 Depression

Depression är en av de vanligaste psykiska sjukdomarna i världen och påverkar miljontals människor oavsett ålder, kön eller socioekonomisk bakgrund. Sjukdomen kännetecknas av ihållande nedstämdhet, brist på energi och intresse för aktiviteter som tidigare varit glädjande. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) lider mer än 280 miljoner människor globalt av depression, och sjukdomen är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning.

Depression kan ha många orsaker, inklusive genetiska faktorer, biokemiska förändringar i hjärnan, psykosociala påfrestningar och somatiska sjukdomar. Den kan uppträda i olika svårighetsgrader, från lindrig till svår depression, och kan i vissa fall vara livshotande om den leder till självmordstankar.

Detta avsnitt behandlar orsaker, symtom och diagnostik av depression samt de behandlingsmetoder och omvårdnadsinsatser som används för att hjälpa personer att återhämta sig. Vi lyfter även fram undersköterskans viktiga roll i att bemöta och stödja personer med depression.

Olika former av depression

Depression är en heterogen sjukdom och kan ta sig olika uttryck beroende på individ och bakomliggande orsaker. Vanliga former inkluderar:

• Egentlig depression (major depressive disorder, MDD) – En svår och långvarig form av depression med omfattande påverkan på vardagen.
• Dystymi (persisterande depression) – En kronisk form av depression med mildare men ihållande symtom under minst två år.
• Bipolär depression – En del av bipolär sjukdom, där perioder av svår depression varvas med maniska eller hypomana episoder.
• Säsongsbunden depression (SAD) – Återkommande depressiva episoder som uppstår vid specifika tider på året, oftast under hösten och vintern.
• Postpartumdepression – Depression som uppstår efter en förlossning och kan påverka både moderns och barnets välbefinnande.

Orsaker och riskfaktorer

Flera faktorer kan bidra till utvecklingen av depression:

• Genetiska faktorer: En familjehistoria av depression ökar risken.
• Biologiska faktorer: Obalanser i signalsubstanser såsom serotonin, dopamin och noradrenalin kan påverka humöret.
• Psykosociala faktorer: Stress, trauma, förlust av närstående eller social isolering kan utlösa depression.
• Somatiska sjukdomar: Kroniska sjukdomar som diabetes, hjärt-kärlsjukdom och neurologiska sjukdomar kan öka risken för depression.
• Läkemedel och substansmissbruk: Vissa mediciner och missbruk av alkohol eller droger kan utlösa eller förvärra depressiva symtom.

Symtom

Depression påverkar både det psykiska och fysiska välbefinnandet. Vanliga symtom inkluderar:

• Psykiska symtom: Nedstämdhet, hopplöshetskänslor, minskat intresse för aktiviteter, skuldkänslor, koncentrationssvårigheter.
• Fysiska symtom: Sömnstörningar, aptitförändringar, trötthet, kroppsliga smärtor.
• Beteendemässiga symtom: Social isolering, minskad initiativförmåga, självmordstankar.

Diagnostik

Depression diagnostiseras utifrån specifika kriterier i DSM-5 eller ICD-10. För att en person ska få diagnosen egentlig depression krävs att symtomen har funnits i minst två veckor och påverkar vardagslivet i hög grad. Diagnostiska verktyg såsom MADRS (Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale) eller Becks Depression Inventory (BDI) kan användas för att mäta svårighetsgraden av depression.

Behandling och omvårdnad

Behandling av depression anpassas efter individens behov och kan inkludera en kombination av:

• Psykologisk behandling: Kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonell terapi (IPT) är effektiva metoder.
• Läkemedelsbehandling: SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare) och andra antidepressiva används vid medelsvår till svår depression.
• Fysisk aktivitet: Regelbunden motion kan ha en positiv effekt på humöret genom att stimulera frisättning av endorfiner.
• Ljusterapi: Används vid säsongsbunden depression.
• ECT (elektrokonvulsiv terapi): En behandlingsmetod vid svår depression som inte svarar på läkemedel.

Undersköterskans roll i vården av personer med depression

• Skapa en trygg och empatisk vårdmiljö.
• Vara lyhörd och uppmärksam på förändringar i patientens mående.
• Stödja patienten i vardagliga aktiviteter och egenvård.
• Uppmuntra till socialt umgänge och fysisk aktivitet.
• Rapportera försämrat mående och suicidala tankar till sjuksköterska eller läkare.

Förebyggande åtgärder och återhämtning

• Psykoedukation: Informera patienter och anhöriga om depression och behandlingsalternativ.
• Livsstilsförändringar: Regelbunden motion, hälsosam kost och god sömnhygien.
• Socialt stöd: Familj, vänner och stödgrupper kan spela en viktig roll i återhämtningen.
• Tidiga insatser: Att upptäcka och behandla symtom i ett tidigt skede kan förhindra att sjukdomen förvärras.