📄 Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är en psykisk sjukdom som kan utvecklas efter att en person har upplevt eller bevittnat en traumatisk händelse, såsom krig, olyckor, övergrepp eller naturkatastrofer. Sjukdomen kännetecknas av återkommande minnesbilder, stark rädsla och en känsla av att vara fast i det förflutna. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) drabbas cirka 3,5 % av världens befolkning av PTSD varje år, och prevalensen är särskilt hög bland krigsveteraner, flyktingar och personer som utsatts för våld eller övergrepp.

PTSD kan påverka individens vardag djupt och leda till social isolering, samsjuklighet med depression och ångest samt en ökad risk för missbruk och suicidala tankar. Symtomen kan uppträda kort efter den traumatiska händelsen eller utvecklas månader eller år senare.

I detta avsnitt beskrivs orsaker, symtom, diagnostik och behandlingsalternativ vid PTSD. Vi lyfter även fram undersköterskans roll i att ge stöd och skapa en trygg vårdmiljö för personer som lider av PTSD.

Orsaker och riskfaktorer

PTSD uppstår efter att en individ har utsatts för eller bevittnat en traumatisk händelse som inneburit risk för död, allvarlig skada eller sexuellt våld. Risken att utveckla PTSD påverkas av flera faktorer:

• Typ av trauma: Våldtäkt, barnmisshandel, krig, tortyr och grova olyckor är exempel på trauman som ofta leder till PTSD.
• Individens bakgrund: Tidigare psykisk ohälsa, låg socioekonomisk status och brist på socialt stöd kan öka risken.
• Samsjuklighet: Personer med ångest, depression eller missbruk har en högre benägenhet att utveckla PTSD.
• Genetiska och neurobiologiska faktorer: Obalanser i hjärnans stressregleringssystem och förhöjda nivåer av kortisol och noradrenalin har kopplats till PTSD.

Symtom

PTSD har en bred symtombild som delas in i fyra huvudsakliga kategorier:

1. Återupplevande

   • Flashbacks och ofrivilliga minnesbilder av traumat.
   • Mardrömmar och sömnstörningar.
   • Stark rädsla och ångest vid påminnelser om traumat.

2. Undvikande

   • Aktivt undvikande av platser, personer eller situationer som påminner om händelsen.
   • Känslomässig avtrubbning och svårigheter att känna glädje eller närhet till andra.

3. Negativa förändringar i tankar och känslor

   • Skuldkänslor och självanklagelser.
   • Hopplöshet, irritation och minnesproblem.

4. Överspändhet och hyperaktivitet

   • Konstant vaksamhet och känsla av att vara i fara.
   • Lättskrämdhet, ilskeutbrott och sömnsvårigheter.

Diagnostik

PTSD diagnostiseras enligt kriterier i DSM-5 eller ICD-10. För diagnos krävs att symtomen varat i minst en månad och orsakar påtaglig funktionsnedsättning. Kliniska intervjuer och skattningsskalor såsom PCL-5 (PTSD Checklist for DSM-5) och CAPS (Clinician-Administered PTSD Scale) används ofta för bedömning.

Behandling och omvårdnad

Behandlingen av PTSD syftar till att minska symtomen, förbättra individens livskvalitet och hjälpa personen att hantera sina traumatiska minnen.

• Psykologisk behandling

  • Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) är den mest effektiva behandlingen vid PTSD.
  • Exponeringsterapi hjälper individen att gradvis närma sig traumatiska minnen på ett kontrollerat sätt.
  • EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) används för att omstrukturera traumatiska minnen genom ögonrörelser.

• Läkemedelsbehandling

  • SSRI-preparat (t.ex. sertralin) används för att lindra depression och ångest vid PTSD.
  • I vissa fall används betablockerare för att minska fysiska ångestsymtom.

• Stöd från vårdpersonal

  • En trygg vårdmiljö och en stabil vårdrelation är avgörande för återhämtningen.
  • Personcentrerad vård med fokus på individens behov och gränser.
  • Hantering av samsjuklighet såsom depression, missbruk och självmordsrisk.

Undersköterskans roll vid vård av personer med PTSD

• Skapa en trygg och förutsägbar vårdmiljö där patienten känner sig respekterad.
• Vara lyhörd och uppmärksam på triggers som kan framkalla ångest eller flashbacks.
• Stödja patienten i vardagliga aktiviteter och hjälpa till att skapa struktur och rutiner.
• Visa empati och undvika att pressa individen att prata om sitt trauma om personen inte är redo.
• Rapportera förändringar i patientens mående till sjuksköterska eller läkare.

Förebyggande åtgärder och återhämtning

• Tidiga insatser: Snabb tillgång till stöd efter en traumatisk händelse kan minska risken för PTSD.
• Psykoedukation: Information till patienter och anhöriga om PTSD och hanteringsstrategier.
• Socialt stöd: Starka relationer med familj och vänner kan underlätta återhämtningen.
• Livsstilsförändringar: Motion, avslappning och hälsosamma rutiner kan minska stress och ångest.