📄 Det humanistiska perspektivet

📄 Det humanistiska perspektivet

Det humanistiska perspektivet växte fram som en motreaktion till de psykodynamiska och beteendefokuserade teorier som dominerade under 1900-talets första hälft. Där tidigare perspektiv ofta betonade sjukdom, brister eller inlärda reaktioner, lyfter det humanistiska perspektivet istället människans resurser, potential och personliga utveckling.

I centrum står människan som en fri, reflekterande och ansvarstagande varelse med en inneboende strävan att växa, förstå sig själv och leva i samklang med sina värderingar.

Två viktiga namn inom perspektivet är Carl Rogers och Abraham Maslow.

Carl Rogers – det villkorslösa bemötandet

Carl Rogers, en amerikansk psykolog, betonade vikten av empati, äkthet och villkorslös acceptans i mötet med människor. Han utvecklade den klientcentrerade terapin, där relationen mellan terapeut och klient ses som det viktigaste verktyget för förändring.

Rogers menade att psykisk ohälsa ofta uppstår när en person inte får vara sig själv, eller försöker leva upp till andras krav istället för sina egna inre behov. För att må bra behöver individen bli sedd, hörd och bekräftad som den är – inte som andra vill att den ska vara.

Abraham Maslow – behovspyramiden

Maslow formulerade sin välkända behovshierarki, som beskriver olika nivåer av mänskliga behov:

1. Fysiologiska behov – mat, sömn, syre

2. Trygghetsbehov – säkerhet, stabilitet

3. Sociala behov – gemenskap, kärlek, tillhörighet

4. Självkänslobehov – uppskattning, respekt

5. Självförverkligande – att bli den man är ämnad att vara

Enligt Maslow kan inte högre behov tillfredsställas om de grundläggande inte är uppfyllda. I vården innebär det att vi inte bara kan fokusera på sjukdom – vi måste också möta individens mänskliga behov och existentiella längtan.

Fallet Sandra

Sandra är 41 år och har nyligen blivit utskriven från en psykiatrisk avdelning efter en längre depression. Hon känner sig vilsen, låg i energi och beskriver sin vardag som tom. Under samtal med personal säger hon: "Jag vet inte vem jag är längre. Jag bara existerar."

Undersköterskan som möter henne är lyhörd och närvarande. Istället för att fokusera på symtom ställer hon frågor som: "Vad brukade göra dig glad?", "Vad tycker du känns meningsfullt?" och "Finns det något du längtar efter att återvända till?"

Sakta börjar Sandra beskriva sin tidigare passion för trädgårdsskötsel och sin dröm om att börja måla igen. Med stöd från vårdteamet får hon möjlighet att utforska det – och sakta återuppstår något av det som känts förlorat.

Vårdnära tillämpning

Det humanistiska perspektivet påminner vårdpersonalen om att se människan bakom symtomen. Det handlar inte bara om att dämpa lidande, utan också om att väcka livslust, återge mening och skapa möjligheter till delaktighet och självbestämmande.

I psykiatrisk vård kan det betyda:

• Att lyssna aktivt utan att döma

• Att bekräfta individens erfarenheter och känslor

• Att ge utrymme för reflektion och val

• Att stötta patientens egna mål, inte bara vårdens

Att bli bemött som en människa, inte som en diagnos – det kan vara början på återhämtning.

    💭 Hur påverkar det ditt arbetssätt när du ser varje patient som en människa med inneboende resurser – snarare än som ett vårdobjekt?