📄 Det kognitiva perspektivet

📄 Det kognitiva perspektivet

Det kognitiva perspektivet växte fram under 1960-talet som ett svar på tidigare psykodynamiska och beteendefokuserade teorier. Istället för att gräva i det förflutna, riktar det kognitiva synsättet blicken mot hur vi tänker här och nu – och hur dessa tankar påverkar våra känslor och handlingar.

Kognitiv psykologi utgår från att människor inte reagerar direkt på situationer, utan på tolkningar av situationer. Två personer kan hamna i samma läge – men reagera helt olika, beroende på vad de tänker. Det är våra inre tankemönster som styr mycket av vårt mående.

Perception, minne och inre tankevärld

Kognitiv psykologi omfattar flera viktiga funktioner i hjärnan, som tillsammans formar vår upplevelse av världen:

• Perception handlar om hur vi tolkar sinnesintryck. Det är alltså inte verkligheten i sig vi reagerar på – utan vår tolkning av den. En person med ångest kan t.ex. tolka ett neutralt ansiktsuttryck som hotfullt.

• Minne formar våra grundantaganden. Tidigare erfarenheter lagras och påverkar hur vi bedömer nya situationer.

• Tankar uppstår som snabba, automatiska reaktioner. De är ofta omedvetna och negativa vid psykisk ohälsa.

• Språk spelar en central roll. Det vi säger till oss själva – inre dialog – kan antingen vara nedbrytande eller uppmuntrande. Att förändra språket är därför ett viktigt verktyg i kognitiv terapi.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

KBT är en av de mest använda terapiformerna inom psykiatrin i dag. Den kombinerar kognitiv teori med beteendeförändring:

• Först identifierar man problematiska tankar och situationer där de uppstår

• Sedan tränar man på att ifrågasätta dessa tankar och agera på nya sätt

• Fokus ligger på här och nu, med konkreta mål och tydlig struktur

KBT används framgångsrikt vid depression, ångest, tvångssyndrom, PTSD, ätstörningar och mycket mer.

Fallet Dag

Dag är 36 år och söker hjälp för stark social ångest. Han säger att han ofta känner sig bortgjord och dum i sociala situationer, och undviker därför fester, arbetsmöten och ibland även att handla mat. Hans självkänsla är låg, trots att han objektivt är både kompetent och vänlig.

Under samtal framkommer att Dag ofta tänker: "Alla tycker jag är konstig." Det är en automatisk tanke som aktiveras i möten med andra. Med hjälp av en behandlare börjar han ifrågasätta detta tankemönster, och personalen hjälper honom att successivt utsätta sig för nya situationer.

Dag lär sig identifiera sina tolkningar – och se att de inte alltid är sanna.

    💭 Hur kan det påverka ditt bemötande att se en persons symtom som uttryck för negativa tankemönster – snarare än svag vilja eller personlighet?