📄 Självbild, självkänsla och självförtroende vid psykisk ohälsa

📄 Självbild, självkänsla och självförtroende vid psykisk ohälsa

Hur en människa ser på sig själv påverkar hur hon mår, hur hon relaterar till andra och hur hon hanterar livets utmaningar. Självbild, självkänsla och självförtroende är centrala byggstenar i den psykiska hälsan – men de blandas ofta ihop. I psykiatrisk vård möter vi personer vars självbild är skadad, vars självkänsla är låg eller vars självförtroende sviktar i olika sammanhang. Det kan vara subtilt eller dramatiskt – men nästan alltid viktigt.

Vad menas med självbild, självkänsla och självförtroende?

Självbild handlar om hur en person uppfattar sig själv – sina egenskaper, sin kropp, sin roll i relation till andra. Självbilden formas tidigt i livet och påverkas av relationer, erfarenheter och spegling från omgivningen. Den kan vara realistisk, överdriven eller negativt förvrängd.

Självkänsla beskriver hur mycket en person upplever sig vara värdefull som människa – oavsett prestation. En god självkänsla skapar trygghet inifrån, medan en låg självkänsla ofta leder till självkritik, beroende av andras bekräftelse och svårigheter att sätta gränser.

Självförtroende däremot är mer situationsbundet och handlar om tron på sin förmåga att klara av olika uppgifter. En person kan ha gott självförtroende inom ett område (exempelvis arbete eller träning), men låg självkänsla i det personliga planet.

Hur påverkar detta den psykiska hälsan?

Människor med låg självkänsla löper ökad risk att drabbas av depression, ångest, ätstörningar och självskadebeteende. En negativ självbild kan förstärka känslor av skuld, skam och hopplöshet. I vissa fall är den snedvridna självbilden en del av sjukdomsbilden – till exempel vid PTSD eller emotionellt instabil personlighetsstörning.

Samtidigt är det viktigt att se att en god självkänsla fungerar som en friskfaktor – den kan hjälpa individen att hantera livskriser, motgångar och social press utan att tappa fotfästet.

Ett exempel: Klara, 17 år

Klara är gymnasieelev och söker hjälp för sömnsvårigheter och återkommande panikattacker. Hon berättar att hon har höga krav på sig själv, känner sig misslyckad trots höga betyg och ofta jämför sig med andra på sociala medier. Under samtalen framkommer att hon har en mycket kritisk inre röst och svårigheter att glädjas åt sina framgångar. Hon kan verka självsäker utåt, men inom sig känner hon sig otillräcklig.

Personalen inser att Klaras problem inte bara handlar om stress – utan om en djupt rotad osäkerhet kring hennes egen värde.

Bemötande och stöd

I mötet med patienter som Klara är det avgörande att vårdpersonalen bekräftar den personliga upplevelsen, snarare än att avfärda eller snabbt försöka "korrigera" negativa tankar. Det handlar om att bygga trygghet, visa respekt och stödja individens egen förmåga att formulera och omformulera sin självbild.

Att få känna sig sedd, lyssnad på och tagen på allvar är ofta det första steget mot återhämtning. Undersköterskor har här en viktig roll i vardagliga situationer – genom små men konsekventa handlingar som visar att personen är värd att respekteras, oavsett vad hon känner om sig själv.

    💭 Hur kan du i din yrkesroll bidra till att stärka en persons självkänsla – även när självbilden är som mest sårbar?